Solen höll på att gå ner och de sista strålarna gav trädens nyutsprungna blad en ton av guld. Fåglarna kvittrade fortfarande och även om dagen led mot sitt slut var det fullt med rörelse i skogen. Askbrand drack lite av det isande vattnet från en liten bäck innan han satte sig uppe på en stor sten. Han hade bra sikt därifrån, såg det mesta som hände. De ännu små löven på träd och buskar gav inte mycket till skydd, Askbrand hade tur som kunde försvinna nästan helt i skuggorna. Hans svarta päls stack ut i allt det gröna under dagtid, men hans gröna ögon passade in. Han tittade roat på en myras kamp med att släpa en pinne med sig hem till stacken när det knakar till i buskarna bakom honom och en stor fågel flyger upp. Askbrand hoppar förvånat till och lägger öronen bakåt, beredd på det mesta. Kanske att det bara var fågeln som orsakat oväsnet, men frågan var om den kanske blivit skrämd av något, eller snarare någon.

Den vackra, snövita raganan nästan gled fram genom skogens dunkla ljus. Här och där kunde hon skymta den vackert rosa och orangea himlen mellan trädtopparna, och vid sådana tillfällen kunde hon inte låta bli att stanna för att se upp genom det tjocka bladverket i trädens kronor.

Ragana tiken följde en smal liten Bäck med klart och kallt vatten. Emellanåt kunde hon inte låta bli att stanna bara för att betrakta sig själv med en beundrande blick.
Hon skred lugnt fram Bredvid den mjukt porlande bäcken, men stannade plötsligt till då hon kände en främmande vargdoft som vinden fört med sig. Hon fällde öronen bakåt och smög tyst in bland några buskar som växte runt några stora stenar.
Till sin förskräckelse råkade hon skrämma upp en fågel Ur buskarna. Hon morrde tyst och reste sig värdigt ur buskarna och skred långsamt fram till den svarta vargen som uppenbarligen blivit skrämd av fågeln.
- Nå, vad stirrar du på?! Och varför står du där som en idiot halvt skrämd från vettet? Undrade hon irriterat och svängde lojt på svansen.

[ förlåt för att det kanske blev lite osammanhängande och kort, men jag har enorm it -.-]

Askbrand morrade lågt när en tik dök fram ur buskarna. Han granskar henne misstänksamt.
-Vadå skrämd?! Jag var inte rädd! utbrister han förargat och hoppar ner från stenen. Han hade inte varit beredd bara, det var allt. Askbrand bannade sig själv för att han inte varit på sin vakt, vad som helst hade ju kunnat hända. Han gick fram till tiken svepte med svansen och la huvudet på sned.
-Hej, sa han lite vänligare och såg på henne, fortfarande misstänksam. Vem var hon egentligen, och hade hon flera med sig? Han hade aldrig träffat på henne förut, för om han träffat en ragana, som faktiskt såg hyfsat bra ut det måste han medge även om hon inte verkade särskilt trevlig, skulle han nog ha kommit ihåg det.

[ vadå hyffsat?! Hon tycker att hon är snyggast i hela numoori xD ]

Thayala log snett och blinkade flirtigt med ögonen.
-Haha okej, vi säger väl så om du nu ska vara så envis. sade hon med en falsk underton och gick närmare den svarta vargen.
- får man fråga vad du kan heta? undrade hon och ryckte bakåt med huvudet för att få undan den långa, vita luggen från sitt högra öga.
Hon svepte lugnt med svansen och njöt när en svag vindpust blåste förbi och drog med sig vårens alla härliga dofter.

Hon lade huvudet på sned och klippte med öronen när hon uppfattade en svag doft av hare bara en bit bort. Hon log mjukt mot den svarta hanen och lät hennes element-luften föra doften av haren vidare åt hannens håll.
- skulle du vilja fånga den där haren till mig, snälla?
Undrade hon sammetslent och såg bedjande på hannen.

[ fortfarande it, men bara så att du vet så låtsas hon bara vara snäll, fast det märks nästan inte då charmen döljer det.

(hehe svårflörtad? xp )

Askbrand såg nyfiket på honan.
-Askbrand, och du är? Frågade han. Vårbrisen rufsade om i han päls, och visst kände han också doften av hare. Med hjälp av luktsinnet och hörseln kunde han avgöra ungefär vart den var, nästan lustigt att haren inte upptäckt att det faktiskt var två vargar i närheten. Men Askbrand var inte hungrig, det var inte längesen han åt. Men om nu den här tiken var det, och tydligen inte kunde fixa fram mat själv, fick han kanske göra det. Trodde hon kanske att han inte skulle klara av det? En liten hare var ju verkligen ingen svår match, och Askbrands stolthet var fortfarande lite sårad efter det där med fågeln. Han skulle nog visa att han dög. Med en lätt nick smög han iväg åt harens håll.

Efter en stund återvände Askbrand, med en hare.
-varsågod, säger han stolt och sträcker på sig när han släppt ner den döda haren vid tikens tassar.

[haha aa, det kan man säga ^^]

Thayala ryggade undan från den döda haren som hanen-Askbrand släppte precis framför hennes tassar.
Hon ville ju självklart inte få blod på sina tassar, men denna svarta hane hade uppenbarligen inte fattat det.
Hon luktade nyfiket på haren och började sedan äta försiktig för att inte bloda ner sin päls alltför mycket. Gång på gång fick hon slänga bak sin lugg för att den inte skulle bli blodig och äcklig.

När hon ätit ungefär halva haren var hon alldeles lagom mätt och såg tacksamt på hanen som verkade så snäll och hjälpsam. Thayala gissade att hon sårat hans stolthet när hon kommit på honom med fågeln och flinade smått mot honom under den tjocka luggen.
-Mitt namn, Askbrand är Thayala. Får jag fråga varför du är här, och inte på något mörkare ställe där du skulle passa in bättre, med tanke på din ras?.
Hon satte sig lugnt ner och såg oskyldigt på Askbrand, som inte verkade förstå (?) att hon bara utnyttjat honom.

Tiken, Thayala, borde väl egentligen inte lägga sig i med vad han hade att göra i lövskogen, men det kunde ju inte skada att berätta ändå tänkte Askbrand.
-bara på genomresa, sa han nonchalant. Vart Askbrand var på väg var han själv inte helt säker på. Han hade gett sig av från sina hemtrakter för att se världen och uppleva äventyr. Att träffa andra vargar var det intheller något fel med, även fast Askbrand föredrog sitt eget sällskap kunde det vara trevligt att prata med någon då och då. Att Thayala skulle ha lurat honom att hämta haren hade han inte funderat mycket över heller. Askbrand var för godtrogen för sitt bästa, och brukade lita på andra.
-och får man fråga vad du gör här då? Frågade han.

Thayala kastade undan luggen från ansiktet och tänkte efter en liten stund, inte heller hon hade någon speciell anledning att vara här, hon bara strövade omkring lite här och där när hon ville det.
- Jag har bara kommit hit, utan någon speciell anledning. svarade hon lugnt och lade huvudet på sned.
Hon betraktade tyst några ekorrars hetsiga lek mellan grenarna på några träd och hånlog, inte ens de små råttorna kunde mäta sig med hennes skönhet eller elegans, enligt henne.
- Säg mig, Askbrand, är jag vackrare än någon annan du någonsin sett?
Hon blinkade bed ögonen och svepte sin tjocka svans runt sina ben när hon inväntade hannens, förhoppningsvis positiva svar. Alltid måste hon höra det för att vara säker på att hon hade rätt, att hon , enligt henne var den vackraste vargen i hela numoori.

[hahaha konstigt inlägg och konstig fråga, men hon bryr sig väldigt mkt om sitt utseende. ^^]

Askbrand såg också på ekorrarna, och Thayalas fråga förvånade honom. Varför hon var så intresserad av det kunde han inte förstå, Askbrand själv brydde sig inte mycket om sitt eget utseende. Inte så att han gick runt alldeles smutsig jämt, men han reflekterade inte så mycket över ur han såg ut. Om det inte var så att hon var intresserad av honom? Fast på något vis trodde han inte riktigt det heller.
-jag har inte sett alla vargar, sa han tillslut efter att ha funderat en stund.
-men kanske, fortsatte han sen, såg på henne och log, för hon hade ju frågat av dem han har sett. Visst var hon vacker, men han kunde inte tro att hon var vackrast av alla i hela landet, och han skulle säkert möta flera vackra vargar.

Kanske? Kanske?! Hon var Kanske den vackraste varg han hade sätt.
Thayala lät höra en irriterad fnysning och ruskade förbluffat på huvudet så att den långa manen flög åt alla håll innan den lade sig perfekt tillrätta igen.
Hon trampade irriterat i gräset och slet upp grästuvor med rötterna.
Hur Vågade denna hanne förolämpa henne på det sättet?!

Hennes blick lös klarare än någonsin när hon ilsket stirrade på den svarta hannen.
Och fast hennes ögon lyste ursinnigt och de blåa tecknena på hennes rygg och under hennes ögon lyste med ett klarblått sken, så var hon ändå vackrare än någonsin.
Synen av henne skulle nog få de mesta vargar att stanna upp, men hon var osäker på om denna hanne hade åtminstonde ett svagt motstånd mot hennes medfödda charm.
- säg mig hanne, varför är jag endast kanske den vackraste du mött?! morrade hon ilsket.

[ hon kanske överreagerar, men det måste ju hända något ;) sorry för att det är konstigt, hon är en helt ny karaktär och jag har inte riktigt satt mig in i henne än. ^^ ]

woah, vadå överreagera? Askbrand ställde sig upp och morrade lågt åt tiken.
-Inte alla är så utseende fixerade som du, fnös han och såg irriterat på Thayala. Hon kunde tydligen inte ta lite kritik, och vadå, han satt inte och tänkte på hur vackra alla var hela tiden, även om hon kanske gjorde det. Askbrand tyckte ändå att det var insidan som räknades, och Thayala kanske var vacker, men hon verkade inte särskilt schysst. Tyst väntade han på vad hon skulle säga, eller göra.

(Förlåt för kort, och att jag inte har hunnit svara :( )

Thayala gav Askbrand en ilsken blick och fnyste,
- Ta tillbaka det där!
Morrade hon lågt och lät en kraftig vind blåsa upp runt dom båda. Hon såg hotfullt på Askbrand och höjde dominant svansen.
Den kraftiga vinden blåsten ner grenar och blad från träden och virvlade runt Askbrand och Thayala som stod i den lilla tornadons stilla punkt.

[hahaha kanske väldigt mycket överreaktion xD sorry för extremt kort inlägg, fantasin är nästan på topp, men inte i detta inlägget ^^]

*pet pet*

Avslutar detta rollet, jag rensar upp i tidslinjen.