Den värmande vårsolen var Påväg att gå ner och försänkte lövskogen i ett mjukt oranget ljus.
En svartrosa, bevingad valp lekte i skuggan av de stora lövträden.
Hon hade hittat en mus, och var i full gång för att få tag i den. Ett bett var allt som behövdes, sen skulle musen vara död.
Tikvalpen log smått och hoppade upp i luften för att landa på musen. Den lilla, grå varelsen sprang skrämt iväg med valpen strax efter sig.
Med ett långt språng och ett triumferande skall fick hon tag i den och kände sitt gift rinna till i munnen då hon ruskade om musen och lät tänderna sjunka in i dess lilla kropp.
Hon log stolt och ylade lyckligt över sitt byte, berättade för sin familj så duktig hon varit.
Ett dovt svar hördes och hon viftade på svansen.
Pappa var stolt.
Den unga tiken åt fort upp musen och sprang lyckligt vidare, på jakt efter något roligt att hitta på.

Den stora vargen hade legat uppe på grenen högt uppe i den massiva björken och iakttagit valpen då denne skuttade omkring och "'jagade'. Han lät huvudet vila mot tassarna och de skogsgröna ögonen betraktade valpen. Då denne tillslut lyckades fånga musen och ylade ut sin lycka för att sedan få svar klippte det i hans mjuka öron. Så hon hade en familj och levde lyckligt, detta fick hans minnen att flimra. Lyckliga minnen först sedan minnen kantade av blod, skräck och sorg. Han reste sig upp på grenen och hoppade ut från den för att sedan landa mjukt å marken med utbredda vingar. Han hade väl inte direkt tänkt fånga valpens uppmärksamhet men det kanske var svårt att missa en så stor varelse som landade inte allt för långt ifrån valpen.

Chica ryckte till och snodde runt då hon hörde en mjuk duns.
En okänd fakarg stod inte långt från henne och såg på henne (?).
- vem är du? hon såg vaksamt på honom, på sin vakt efter att ha blivit skrämd av dennes plötsliga uppdykande.
Men hon gjorde sitt bästa för att inte visa rädslan. Hon höjde huvudet, sträckte på sig och höjde svansen en aning. Men samtidigt som hon bar denna stolta hållningen kunde hon inte hindra osäkerheten lysa igenom - i hennes rosa ögon.

[ fick bli en kort kortis...]

Han betraktade valpen och såg hennes tuffa attityd utåt men samtidigt kunde han se osäkerheten hos henne. Svansen svepte till bakom honom och han lade vingarna till rätta mot sidan. Då han hörde hennes stämma ljuda lade han huvudet på sned. "Vem jag är..." han hade en ganska kraftig brytning på sin dialekt så det hördes tydligt att han inte kom från detta land. Vem jag är amiketo får du avgöra själv. en mitt namn är Riqueza och vad är ditt namn vi iom?"

(vi iom = du lille och amiketo = lilla vän)

Hon lyssnade noga på hannens ord, var kom han ifrån? Han använde ord honaldrig hört innan och hans dialekt skiljde sig från alla hon träffat.
- Jag är Chica. Var kommer du ifrån? hon såg nyfiket på hannen - fortfarande med en vaksam hållning - och klippte med öronen för att kunna höra om det fanns fler runt om dom, Om det var ett bakhåll eller en fälla. Det var en av hennes största rädslor, att bli borttagen från sin familj och i värsta fall bli dödad. Men det hemskaste var nog att det var en mardröm som följde henne nästan varje natt.

hon stod på en ljus äng
Ett plötsligt mörker sänkte sig över skogen
Svart
Röda, lysande ögon närmade sig från alla håll
Hon snurrade runt
De var överallt!
Närmare och närmare...
Paniken smög sig på henne
Familjen ylade
Ögonen blev till vargar,
Vargar som tillsammans hoppade på henne
Mörker.


Varje gång hon drömde den drömmen vaknade hon gnyende och skakande av rädsla.

Hanen stod avslappnad och betraktade valpen. Hon såg rätt besynnerlig ut i hans ögon med sin svarta och rosa färg. Sedan då hon presenterade sig som Chica nickade han lugnt. "Jag kommer långt härifrån" Svarade han enkelt på hennes fråga om vart han kom ifrån. Han hade ingen större lust att tala närmare om den saken. Svansen svepte till bakom honom och han drog in valpens säregna doft och även en flockdoft. Så hon hade en familj och en flock hon tillhörde. Han undrade kort om han befann sig i deras revir.

Hon nickade smått och såg sig vaksamt omkring med svansen piskande bakom sig.
- Okej, jag kommer härifrån.men du är ensam va?
Hennes vaksamma, aningen skrämda blick följde hannens minsta rörelse efter att drömmen gjort sig påmind.

Riq ser på valpen och lägger huvudet lite på sned. Han såg sig om och såg sedan på henne igen. "Ja jag är ensam... Ingen fler med mig" Han undrade vad det var valpen var rätt dör. Hon verkade väldigt spänd och osäker. "Jag ska inte göra dig illa"

Hon såg sig om en gång till innan hon vågade slappna av, lita på hannens ord.
- Har du någon familj? hon såg undrande på honom och drog ett djupt andetag, nej. Ingen flockdoft fanns på denna hanne.
Men kanske familj?

Då valpen frågade om han ahde familj såg han bort och skakade på huvudet. "Nej ingen familj och ingen flock..." Han ruskade kort på sig. "Jag är ensam och vandrade" Åter såg han på den bevingade svartrosa valpen. "Du har både familj och flock. Det känns på din doft..." Han svepte mjukt med svansne och såg sig omkring. "Är detta de revir ni bor i som jag vandrat in i?"

Hon nickade eftertänksamt.
- Jaa... Min familj är bara en bit bort... Varför har du ingen? hon kunde inte tänka sig ett liv utan sin flock eller familj, det måste vara hemskt att bara leva ensam, att inte ha någon att leka med. Att inte ha något skydd mot faror...
Hon rös av tanken och ruskade på sig.
Hemskt, tråkigt, ensamt...

Han betraktade valpen och nickade då hon sade att hennes familj inte var långt borta. Hon hade tur denna valpen. Då hon frågade varför han inte hade någon såg han bort och suckade. "De dog..." Han ville inte gå in mer på de hela, det var en så för honom jobbig händelse att han inte ville lägga över något sådant på valpen.

Hon nickade sorgset, många saknade familj på grund av det.
Hon var Påväg att fråga hur, men ångrade sig i sista stund, han kanske skulle bli ledsen om hon frågade, det hade hon blivit om hennes familj varit död och någon frågat henne hur dom dog.
- Varför går du inte med i någon flock då? Det är som en familj. hon lade huvudet på sned och såg undrande på honom, ingen skulle behöva leva ensam.

Han såg åter på valpen då denne frågade om han inte skulle gå med i en flock. Han tippade huvudet lite på sned och betraktade henne. "Kanske jag en dag gör det.. en jag har inte funnit någon ännu som passar mig" Han svepte mjukt med svansen och såg sig omkring.

(kort)

Hon log stort då hon fick en ide.
- Jag är med i en flock, du kan ju bli med i min flock! Chicas svans viftade förhoppningsfullt då hon ställde frågan till hannen.
Hon älskade sin flock, det skulle säkert han också göra om han var med i den.

Avslutar detta nu...
Vill du fortsätta så är det bara att skicka pm :)
AVSLUTAT