“Ingår det i lektionen att jag ska behöva spendera en halvtimme med att leta reda på dig?” muttrade Solveig när hon klev ut från stigen på en av revirets samlingsplatser. 
     “Fattar du hur stor den här dalen är?” Att Solveig varit sen till deras uttalade tid tyckte hon inte hörde till saken.
     Solveig skulle inte direkt påstå att hon hade inlärningssvårigheter - åtminstone inte om hon tyckte det var roligt. Men allt det teoretiska som kom med träning för att bli en fullärd jägare tillhörde inte till vad hon ansåg roligt eller intressant. Visst, det var bra att veta att de var svaga mot ljus och eld - men alla dessa böner, hymner, historier och detaljer. Solveig anade att Dragomir inte heller var speciellt nöjd med sin roll i detta, men det var något de äldre påtvingat dem.
     Lite demonstrativt satte hon sig ner med en högljudd suck. En missnöjd rynka mellan ögonbrynen och underläppen plutade ut lite.
     “Okej magister,” hånade hon sarkastiskt. “Vad har du för mig idag?”

Dragomir snaglade bakåt mot Solveig när hon klev fram genom skogen.
"Åh tro mig, det var högst medvetet. Se det som en halvtimme vi slipper varandra, det här är mer ett straff för mig än för dig. Fast det är klart, jag förstår ju varför du behöver det här." Sa han sakligt utan att egentligen lägga för mycket tyngd i något av det. Det var sällan personligt från Dragomirs sida, han sa som det var.

"Som fin första lektion tänkte jag att du ska få räkna träden i det här området, ange vilka arter de är, deras användningsområden och sortera träden i åldersordning baserat på hur tjocka de är." Han stannade upp och stirrade på Solveig, men det var tydligt att hon inte hängde med. "Det var ett skämt" Sa han torrt utan att röra en min. "Nej jag tänker att vi börjar med det du haft svårast och som jag råkar ha lättast för. Språk. Om du inte ens kan Nimorian fullständigt så kan du inte ens lära dig alla våra böner och sånger, oc hdet är en stor brist när du rör dig i landet att inte kunna det. Jag tänker också att vi går igenom grunderna i visselspråket i sinom tid, och om du finner det intressant så är jag mer än villig att gå igenom grunderna i vinterspråk med dig, det är väldigt användbart i vårt område nu när vi har en bättre kontakt med Zimaerna. Jag har också börjat lära mig grunderna i Lucarni på min fritid, ett oerhört fascinerande språk, men drömmen är såklart att kunna resa till måntemplet och lära mig det-" Han noterade att Solveig inte var intresserad av detaljerna. "Nåväl. Vi börjar med Nimorian. Hur skulle du själv beskriva dina kunskaper i språket."

Dragomir hade lärt sig mer språk än vad som hade förväntats av honom sett till hans rang och var fortfarande en länkare för att han helt enkelt inte hade kunnat bestämma sig vad som var roligast mellan att bli beskyddare eller anfallare, men som länkare fick han båda delarna. All kunskap som fanns att tillgå i flocken drogs han till att lära sig och han var noga med att träna den fysiska delen för att alltid vara i toppform. Både teoretiskt och fysiskt var Dragomir relativt komplett som en framtida jägare oavsett vilket han eventuellt valde att rikta in sig på, om han inte förblev en länk just därför. Men vad Dragomir däremot saknade med stort S var den sociala förmågan att både vilja och kunna samarbeta med andra, och han hade varit så fokuserad på att lära sig saker att han istället missat mycket av de praktiska erfarenheterna av att faktiskt vara ute på uppdrag. För han var helt enkelt inte intresserad av att vara ute på uppdrag tillsammans med andra. Utifrån var det lätt att se varför man hade tvingat in Dragomir i den här rollen, för det var helt enkelt vad han själv behövde träna på. Men det var ju inte så han själv såg det på.

"Och jag säger det direkt, det är ingen idé att du försöker dölja för mig vad inte kan för det kommer bli tydligt och då blir det bara pinsamt."

Solveig himlade - uppenbart odiskret - med ögonen. Alltid så högtidligt petig och enerverande saklig. Det värsta var väl att han så gott som alltid hade rätt. Men varför var han tvungen att ha det på hennes bekostnad?
     Solveig var redan på väg att zoona ut när hon hörde vad han sa. Hon ryckte till, ett oförstående och nästan förskräckt uttryck i ansiktet.
     “V-va?” pep hon, innan han förklarade sig. Som om hon inte redan kände sig dum frustade hon argt till och rätade på sig. Ett nytt, irriterat ansiktsuttryck ersatte det tidigare. Solveig hade väl anat ungefär hur mycket hon skulle hata det här, men den förväntan visade sig vara en grov underskattning kom hon att inse ganska omgående. Dragomir pratade på, och Solveig fick anstränga sig för att lyssna, vilket var ytterst svårt när hon egentligen inte ens ville. Tacksamt nog verkade det inte som att han väntade sig att hon skulle hänga med på något av det han sade, förrän den sista frågan.
     “Nimorian?” upprepade hon, hon verkade både förvirrad och lite irriterad. “Eh, jag skulle väl-” Dragomir hann flika in, och Solveig rynkade på nosen i en missnöjd min. Kanske borde hon inte ta så illa upp, men hon hade alltid haft ett hett humör.
     “It much very good,” bet hon ilsket ur sig. “Vad spelar det för roll vad för språk vi pratar, egentligen? Vampyrer brinner lika bra oavsett vilket språk jag använder för att svära åt dem,” fräste hon.

Dragomir stirrade på Solveig precis som att hon nyss påstått att mammutar kan flyga.
"Mmm, sure darling. Men då kan vi ju skippa lektionen så kan du springa in i Civitas och bara elda ner alla vampyrer du hittar direkt istället. Briljant! Att vi inte har tänkt på detta tidigare när det var så lätt." Dragomir vände sig om för att gå först men stannade och tog ett djupt andetag när han kände att han varit på väg att daska till henne i huvudet. Hans tålamod med andras dumheter var uppenbarligen inte speciellt långt hade han snabbt fått inse. Han visste att han inte kunde ge upp redan. Det skulle han aldrig komma undan med.
"Du vill helst få reda på att en vampyr är en vampyr innan den får veta att du är en jägare, annars är du en död jägare. Hur får du reda på det? Jo genom att kommunicera med andra. Genom att elda först så kommer du att avslöja dig ganska snabbt. En vampyr kan i teorin använda sig av vilket språk som helst för att hålla undan information. Desto mer språk du förstår, desto bättre blir du på att samla information omkring dig. Dessutom kan det vara smidigt om vi råkar tala språk en vampyr inte förstår. Det är en win win situation. Do I speak clearly?"