Ivan tog sig upp från marken, något omtöcknad och utmattad efter ett hårt träningspass. Dragomir såg minst lika medtagen ut, och de båda bröderna andades tungt efter ansträngningen. Dammet från jorden hade lagt sig i 
"Tips?" frågade han menande, fäste blicken i Dragomirs ögon. I nattens mörker var det som att brodern smälte in med himlen. Dragomirs frågande uttryck föreslog att Ivan behövde utöka sin formulering.  "Jag vill bli bättre. Vad kan jag göra bättre?"
Ivan döljde en viss frustration. Han kände som att han låg efter. Som att han inte snappade upp taktiken och tekniken lika snabbt som de andra syskonen. Kanske kunde Dragomir med sin analysförmåga förstå något som Ivan inte kunde. 

[till min bro Drago<3]

Dragomir sken upp i ett lättat leende. "Åh OM jag har. Jag ska hjälpa dig bror." Utbrast han andfått samtidigt som han reste sig lite stappligt med de otympliga vingarna. Dragomir ställde sig och studerade sin bror precis som att han visste exakt vad han höll på med. "Mhm-mhm.." Lät han medan han funderade tillbaka på deras träning. "Du ser du måste öva mer på din sträckning i benet när du hoppar, så du få den där schvungen i kicken. Ungefär så här." Den fokuserade taniga ungvargen gick iväg och ställde sig och förberedde sig på sin demonstration. Han tog sats - sprang - hoppade - och... Ja det såg mer ut som att han sprattlade till i luften och eventuellt skadade sig i fallet. Oavsett vad det var han hade försökt visa så var det ingen version av rätt. Men antagligen kunde varken Dragomir eller Ivan avgöra det heller. 

Dragomir såg nästan nöjd ut, fortfarande fokuserad på att hjälpa sin bror att bli det bästa han kunde bli. "Sådär, såg du nu??"