Familjen hade anlänt till Mardouf under förmiddagen och Nyke behövde verkligen försäkra sig om att valparna förstod hur farligt det kunde vara om de gick för nära kanten. Han ville inte förbjuda dem någonting för han har redan lärt sig att genom att säga åt valparna att det är något de inte får göra så vill de ofta göra just det. Så Nyke försökte välja andra sätt att uttrycka sig på. Berätta för valparna vad han förväntar sig av dem.
”Håll er nära.”
De har kommit fram till Idunobron och bortanför sträcker Numoorislätten ut sig. Nyke går först och Ajimi sist så de båda vuxna kan täcka alla håll om någon valp skulle försöka villa bort sig. Det hade inte gått att gå runt, Nyke kunde se framför sig hur svårt det hade varit att hålla valparna borta från fara med stupet så nära inpå. Det bästa är att ta sig över så fort som möjligt så att de kan lägga Mardouf bakom sig och därmed få bort eventuella lockelser och påhitt från valparna.
Nyke såg fram emot att kunna sträcka ut mer på Numoorislätten. Där skulle han kanske kunna låta valparna få springa av sig lite mer. Han önskar innerligt att han kunde få vila dock. Han älskar sina valpar innerligt men inget hade kunnat förvarna honom för livet som förälder. Det ger honom än mer respekt för sina egna föräldrar, för Ajimi som så tappert tagit på sig rollen som farmor och trots att hon förmodligen är trött hon med alltid lyckas hålla humöret uppe.
Tillslut lyckas ändå Nyke och Ajimi få valparna på rad efter varandra och så tågar de över bron. Valparna ser sig mer stora förundrade och även skrämda ögon på den enorma revan som de traskar över.
Väl på andra sidan lägger de lite mer avstånd mellan sig och gapet innan Nyke väljer att stanna en stund. Han ber Ajimi se efter valparna medan han själv ger sig iväg för att jaga.
Ännu en stund senare kommer Nyke tillbaka till familjen, valparna leker och retas med varandra som vanligt.
Nyke har med sig ett par fåglar och lägger ner dem på marken när han kommer fram till Ajimi. Den äldre Togo-tiken börjar genast med att plockar bort fjädrar och de hårdare delarna från bytena så att det blir lättare för valparna att äta. Nyke lägger sig ner en bit ifrån för att vila. Medan valparna äter ger sig Ajimi ut på jakt för att hitta mat till henne själv och Nyke. De har ändå hittat ett bra system med att bytas av hela tiden så att det alltid är någon som kan försöka vila åtminstone en liten stund. Vila så mycket det går när man samtidigt håller ögonen på fem vilda små valpar.
Kvällen närmar sig snabbt och då det inte alltid finns möjlighet till lä så får de alla kura ihop sig tillsammans. I närheten av Mardouf och över slätten blåser det rätt bra så för att hålla värmen ligger se alla tätt tillsammans. Ajimi sjunger en sång för att få valparna att komma till ro.
I morgon kan valparna få ta sig en närmare titt på Mardouf, när de alla (förhoppningsvis) är lite mer utvilade och innan de fortsätter vandra.

[För Togo-valparna]

Witeni hade inte alls velat följa med ut på den konstiga bron. Den hade inte alls sett säker ut? Och så var det verkligen superdupermegalångt ner till botten där nere! Pappa och farmor hade berättat om hur farligt det var och att de inte fick gå för nära kanterna, vilket Teni inte alls hade förstått varför det ens behövde sägas. Hon hade inga planer på att ens gå i närheten av kanten, det såg ju superläskigt ut.
När de väl hade tagit sig ut på bron så hade hon sett till att alltid hålla sig nära någon av de vuxna, och hade automatiskt krupit ihop mot marken av rädsla över att svepas iväg av någon kastvind eller något busigt syskon. De hade verkligen tillbringat en hel evighet på den läskiga bron innan de äntligen kunde känna gräs under tassarna igen, och den unga honan hade inte varit sen med att prompt vandra vidare på en gång, så långt bort ifrån stupet som hon kunde komma. Det där ville hon inte göra om.

När familjen väl hade hittat sig en plats att övernatta på och hade fått sig lite kvällsmat så var det fortfarande allt hon kunde tänka på. Tänk om hon hade ramlat ner där? Vad hade hänt då? Hade det gjort ont? Skulle hon någonsin ha kommit upp igen och träffa familjen? Frågorna var många och svaren få där hon låg lite för sig själv med sina tankar.
Trots att Ajimi börjat sjunga en vacker sång för dem så kände hon sig inte alls sömnig ännu, och hade inga planer på att somna. Trots att tassarna värkte efter att ha vandrat hela dagen så försökte hon istället söka ögonkontakt med något av syskonen, för att se om de fortfarande var vakna. Kanske någon ville leka lite?