Hennes hejdlösa gråt hade stillat och lämnat plats för ett tyst, skärrat snyftande. Hon satt i en privat del av templet med två unga hanar framför sig och drack en lugnande kopp te. Helare hade snabbt lappat ihop henne och det enda spåret av 'attacken' var att en av flätorna på hennes bröst var upplöst och pälsen där tvärt avskuren. Ett litet offer för vad hon vunnit för det, men det störde henne fortfarande något otroligt. Att hon skulle behöva möta Lev såhär fick henne att vilja krypa ur skinnet.
"Tack.. tack igen.."
Hennes skådespelarfärdigheter kom henne väl till nytta just nu, lika så Tistel och Gehennas träning i mental styrka. Eftersom att Rök flytt platsen hade ingen ifrågasatt hennes berättelse, men hon visste att det inte var omöjligt att Ljusets Krigare ändå skulle försöka titta i hennes sinne. Och hon visste att vad hon då behövde var att fylla huvudet med så mycket annat strunt som bara möjligt, och verkligen gå in för och tro på sina egna ord. Då fanns det en chans att lura, eller iallafall förvirra, en telepat. Iallafall om denne också ansträngde sig för att vara smidig och diskret. Och helt ärligt mindes hon inte mycket av händelseförloppet, det var som att den bottenlösa ilskan hanen väckt i henne suddat ut allt annat och hon kunde varken minnas deras exakta ord eller sina egna tankar. Allt var en mörk dimma, och i detta fall passade det henne väldigt bra.
Hon drog ett darrande andetag och såg upp på de hon antog var två bröder med en osäker blick.
"Tror ni.. tror ni att det var han.."
Hennes ord dog ut i ett jämmer,som om tanken självt var för hemskt för att tänka. Men vad hon menad var tydligt, om inte annat på darrningarna som börjat gå genom hennes kropp. Kunde hon ha blivit attackerad av samma hane som låg bakom mordet? Hade hon kunnat vara nästa tilltänkta offer. Hennes min skvallrade om att hon blev illamående bara av antydan.

[Orion och Ikaros]

Ikaros studerade den färgstarka honan med samma intetsägande blick som alltid. Personligen tyckte han att de borde genomsökt hennes minne, om inte annat för att fånga upp så mycket information och ledtrådar om den som attackerat henne som möjligt. Men hans apostlar hade meddelat att det inte var 'politiskt möjligt' på en diplomat från en flock de hade förbindelser med. Och i hans ögon verkade honan uppriktigt skärrad av händelsen, han såg inga orsaker till att hon skulle ljuga. Det hade varit ofattbart korkat av henne att vara här på officiellt uppdrag som diplomat och själv orsaka bråk, så han var villig att lita på henne samt sina äldres omdömen.
Han förstod mycket väl vad hon menad med sin halva fråga. Nyheten om mordet på en gäst hade spritt sig som en löpeld över festen. De hade hanterat det så bra de bara kunde men det var ändå besvärande. Och framförallt så avskyvärt respektlöst, att sprida kaos och död här på Meimeis helgeplats, då de samlades för att hedra Veras uppoffring och resa.
"Det är omöjligt att veta i nuläget."
Svarade han sakligt, men insåg själv att det skakande vraket framför honom antagligen behövde höra något annat än det. Något mer betryggande.
"Vi ser till att du inte är ensam under din fortsatta vistelse här, och kan erbjuda någon att eskortera dig hem. Beklagar, djupt, att detta skedde under vår vakt."
Ikaros hatade att be om ursäkt, även då han insåg att det var läglig. Det gjorde honom arg på ett sätt han sällan blev, för det var inte deras fel - ansvaret låg på den mörka främlingen som beslutat sig för att anfalla. På all ondska som tilläts frodas i landet. Samtidigt så var ju just det deras ansvar, deras uppdrag, att rensa upp och förgöra. Så kanske låg det lite på dem ändå.
Honan, som hette Malva, verkade inte se det så utan tackade dem bara igen för sitt stöd och gästfrihet och meddelade att hon redan hade planer att resa hemåt med ett tidigare sällskap. Om de inte behövde henne här såklart, hon stannade gärna för att hjälpa till.
"Åh nej, det är klart du ska resa med dina kamrater. Stöd från sina nära är viktigt."
Betryggade han och nickade till sina egna ord. Var egentligen mest tacksam att de slapp undvara väktare till att eskortera henne ut ur djungeln. Då kunde fler fokusera på att identifiera och hitta hanen som låg bakom detta.
"Låt oss gå över hans signalement en gång till, så ska du få vila sedan."