Den lilla gråröda tiken hade till större delen av dagen suttit stillsamt vid en av brasorna och inspekterat vargar. Deras strukturer, pälsar, mönster och även försökt läsa in ögonfärger. Att det fanns så många olika utseenden, färger och huvudbonader visste hon inte fören idag. Många bar så unika utseenden att hon nog aldrig skulle glömma dem, veta deras namn skulle hon nog aldrig göra men vissa stack ut mer än andra och fångade upp hennes intresse. Vissa märkte man inte alls då dom såg ut som vilken varg som helst som Milli la inge större intresse i. Några större vargar med långt lockigt och sprakande rosa färger hade hunnit passera några gånger. Om Milli fick gissa så var dom kanske syskon, precis som hon och hennes syskon var oerhört lika så var dem. Ju mer hon tittade ju mer började hon inse att det bara varit dem som haft så utstickande färger. Med huvudet lite på sida inspekterade hon deras horn medans dem passerade förbi, ingen var den andra lik men nog måste dem vara syskon. Den ena större än den andra men likheterna var stora.

Mörkret började långsamt dra in över festligheterna och för första gången på länge bestämde hon sig för att röra på sig, bort från den varma elden och bort mot delen där köpeshandlare hade samlats. Törsten brände lite i halsen och hon försökte hitta någon som hade dryck att stilla den torra känslan med. Ett litet mysigt krypin med olika sorters djurhudar trädde fram lite längre in och Milica bestämde sig för att se vad som fanns där inne. 
En viss värme slog mot henne när hon klev in tillsammans av dofterna av mat. Det krypin som hon trott varit litet nog för en varg blev genast större när hon klev in, det var inte stort men ett halvt dussin vargar satt och låg inne i hyttan. Visserligen satt dem nästan på varandra men energin i luften bar en avslappnande energi med sig, ljudnivån där inne var på en låg och behaglig nivå. Alla kunde höra varandra utan att behöva höja stämman som i vissa av dom andra stånden där ute. Musiken från musikanterna nådde till hyttan men hudarna dämpade ljudnivån så det lät mer som en lågt behaglig hummande. Milica stod vid ingången i vad som kändes som en evighet innan någon dök upp bakom henne och med en hård harkling kom hon tillbaka till verkligheten och flyttade sig snabbt åt sidan med en liten ursäkt. En hög, bred varghane gick förbi henne och hon kunde inte låta bli att märka hanns intressanta mönster och färger. Hon hade sett svartvita vargar förr men denne hade något vassts över sig, dem röda delarna gav honom ett praktfullt utseende och dem kraftiga tvåfärgade hornen lockade henne. Hon ville veta mer om honom, egentligen visste hon inte men nyfikenheten hade tagit över och den unga varginnan rörde sig mot honom där han satt och väntade på värden. Vem var han, var kommer han ifrån, var ska han ta vägen här näst. 
Bestämt satte hon sig ned bredvid den stora hanen och fick värdens uppmärksamhet "Jag tar samma som honom." stämman var bestämd och hon nickade kort mot hanen bredvid henne. Vargen bakom den tjocka stocken tittade på Milica och sen mot hanen, ett brett leende sprack fram när han inspekterat den unga honan klart. "Näe du, du får absolut inte samma som honom. Det är du alldeles för ung för." med en road stämma vände han sig om för att göra iordning något och skrattade lite lätt. 
Irriterat bet hon ihop och kvävde ett morr innan det nått hennes strupe, var det något hon inte tålde så var det att någon gjorde narr av henne men med ett djupt andetag rätade hon på sig och talade med en kyligt lugn stämma. "Stammade jag? Jag tar samma som honom." med en vass blick mötte hon värdes och han suckade tungt. Utan att säga något ställde han en skål med dryck som såg ut som vatten blandat med blod och gick iväg för att kolla till sina andra kunder. Triumferande vände hon snabbt upp nosen för att sedan inspektera det hon hade framför sig utan att egentligen veta vad hon bett om. Försiktigt smakade hon på det, smaken var söt och bekant men hon kunde inte riktigt sätta klon på vad det var. För några sekunder försvann världen runt om henne medans hon drack upp lite av det i skålen. 
"Du har väldigt intressant huvudbonad." utan större förvarning tittade hon upp emot hanen och försökte läsa in alla hans detaljer som en torr sjögurka på land. "Mitt namn är Milica, vad är ditt?"