Malva hade snabbt lokaliserat sin favoritsyster i mängden. Det var ingen överraskning att se henne här, men helt klart välkommet. Hon såg fram emot att umgås lite med någon som både hade hjärnceller och ett trevligt uppförande. Hennes resesällskap hade gemensamt lyckats uppbåda tillräckligt mycket av dessa varor för En varg och det blev ganska tröttsamt att behöva välja mellan en grinpelle och en blåögd bimbo, eller försöka balansera de båda. Vad Maksim såg i den här Nunam förstod hon inte, hon hade väl varit okej att ha på en vinkväll med sådant höll ju inte Maks på med. Hur kunde hon på något vis ge honom mer än hon dränerade?
Oavsett hade Malva varit snabb med att ursäkta sig för lite egentid med sin syster och bjudit iväg Tistel på lite saltat hästkött. Men nu då de stod här vid handlarens fint uppställda stånd låg en min av stor tveksamhet över Malvas ansikte. En biton av äckel kunde skymtas på de krusade läpparna. Handlaren verkade se och känna igen det, och förbannade nog för tusende gången den här dagen den placering han tilldelats. Om hon varit ansvarig för detta event hade hon erbjudit honom att flytta längre bort från det torkade liket som påstods vara en Apostel.
Hon sneglade emot sin syster och harklade sig svagt.
"Ja det här lät ju gott i teorin men ser det inte lite för mycket ut som... det där."
Hon nickade diskret emot den stela beef jerky som en gång varit en varg.
"Känns nästan lite okänsligt, käka torkat kött bara några språng från... henne. Ljusets Krigare har kanske nån absurd sorts humor ändå?"


[Tistel]

Tistel sneglade mot sin syster. Hon hade faktiskt glömt den vedervärdiga åsynen av Aposteln, men Malva var bara tvungen att ta upp det mitt i måltiden. Plötsligt kändes munnen torr och en sval, obehaglig känsla gjorde sig påmind i svalget.
     "Låt oss hoppas det," svarade hon med avsmak, innan hon sneglade mot den stackars vargen som sålde sitt saltade hästkött. För visst var det hästkött, och inte en annan sjuk grej som Ljusets Krigare beslutat var normalt? Skulle inte förvåna henne om kannibalism praktiserades här. Tistel gillade att försäkra sig.
     "Det här är hästkött, visst sa du det?"
"Åh, eh, ja, precis som jag sa."
     Hon läste snabbt hans tankar, bara på ytan, och kunde konstatera att han inte verkade ljuga. Han förekom inte osm typen som gjorde det.
"Ja, vad ska man göra av det här? Man får nästan hoppas det är ett bisarrt skämt, annars skulle det ju bara vara anskrämligt."
Det sista sa hon med en låg stämma.