Ett vitt moln visades i den vita vinternatten, ett moln av andedräkt från den silvergrå hanen som vandrade i skogen. Hans hem, hans plats. Skogen var vacker i dens silvermantel av snö. Stjärnorna som lyste i natten också så klara.
Han stannade upp och bara blåste ut andedräkten. Han undrade för sig själv var mor var. Han hade inte sett henne på en tid.

Han tittade sig fundersamnt runt och blåste ännu en gång ut andedräktens moln. Det var mycket kallt men Eye hade som tur var fått vinterpälsen, fast valppälsen var där så hade han tappat en del av den.
Han var ju endå ingen valp mer. Eller kanske endå. Eye fortsatte nu frammåt och tassarna lämnade avtryck i snön. Han gick på skaren och det var härligt att inte behöva jobba sig igenom all den jobbiga snön då man kunde gå på den i stället.
Något prasslade i en buske, snö rammlade ner från den och en snövit hane skuttade några steg frammåt innan den stannade upp och reste sig på bakbenen för att vädra.

Eye stannade upp och tittade på den bara väntade på att den skulle märka honom. Så värkade dne göra det och harens bruna mötte hans egna violetta för ett kort ögonblick innan den försvann iväg snabbt för att inte bli en måltid för en annan vargs mage.
Det var värkligen en förtrollande fin natt och han ville knappt se morgonsolens strålar för att missa detta ögonblick.

[Privat till Alxys]

Hon vände på huvudet en aning för att få se dem små tass avtrycken efter sig. Snön var en fördel, men även en nackdel. För tillfället dolde sig ingen fara för henne... men avtrycken i snön kunde bli det. Honan ruskade bara på sitt huvud och fortsatte framåt.

Vinden tog tag i hennes hår och Alxyz lättade ut sina vingar för att få känna luften passera genom mellanrummet som gick från vingarna till hennes kropp. Känslan kom igenom hennes kropp som vanligt... magiskt. Det fick henne att känna sig fri, som att ingen i världen kunde hindra henne från något.

Öronen spetsades plötsligt. Det var någon i närheten, hon kände det i hela kroppen. Ögonen rörde sig effektivt mellan träden... inte lika snabbt som om hon skulle få syn från skyn. Men hon vågade inte nu. Styrkan från den andra vargen kände hon inte av, hanen eller honan skulle lika gärna kunna slita upp hennes strupe som om det skulle kunna vara en liten hjälplös valp. Hennes blick fortsatte söka igenom träden. Där. Hon såg honom.
Ett dovt morrande steg i hennes strupe, det var ett hotfullt morrande. Hon hoppades väll på att vargen skulle visa henne lite respekt om hon gjorde så.

Alxyz steg ledde nu bort från den lilla stigen hon hade gått på. Den bytte ledning in mitt i skogen, mot den andra vargen. Hanen.

(Förlåt för dålig inledning... men är as trött D:<3 )

Eye hade ett vagt leende på de svarta läpparna. Han ville sjunga i denna vinternatt men lät det vara, för han hade fångat upp en främmande honas doft. Först hade han inte brytt sig så mycket, här var väl en rätt så populär plats att besöka så han var van med andra vargars dofter, speciellt då han hade kännt att det måste finnas en flock här. Träden viskade åt honom att honan närmade sig och att hon inte var i det trevliga skedet.
Hon kom bakifrån. Eye vände sig om och stannade upp där för att invänta främlingen.
Vad ville hon honom? En hona visade sig, en snövit sån med ljus blå tecken och vingar.
Vingar. Han hade alltid velat kunna flyga men istället fick han bara lära sig att klättra i träd.

Hon morrade som en varning, skumnt. Det var ju endå hon som hade kommit till honom och inte tvärtom det borde vara han som morrade om nån skulle göra det.
Pannan rynkades. Kanske var hon bara osäker? Hon värkade att vara i något samma ålder som han själv var.
"Så ta det lugnt! Jag vill inte skada.." sa han osäkert och tittade på henne.
"Mitt namn är Xeeye, men kalla mig bara Eye om du så vill" presenterade han sig och log försiktigt mot den andre.
"Vem är du själv, du snövite?"

Morrandet inifrån henne upphörde och hon harklade sig.
"Ursäka jag kunde inte känna av om du var en fara eller inte, mitt namn är Alxyz" Sa hon och böjde ner huvudet en aning, en vänlighets gest.
Hon granskade hanen, han var ung. Precis som hon själv.
"Trevligt att träffas... Eye" Sa hon med en betoning på hans namn.
Hon gillade det. Han var trevlig, det uppfattade hon snabbt.

Hon drog ut sina vingar i sin fulla storlek, inte för att skrämma hanen utan för att visa sitt rätta jag. Alxyz log mot honom och granskade hans utseende.
Hanen var lika stor som hon själv. Varken större eller mindre, vilket kändes bekvämt.

Vingarna upptogs av luften. Nu var ett sådant tillfälle då hon ville lyfta, men att lämna hanen här själv kändes inte som det rätta nu. Istället betraktade hon hans rynkade panna. Det var inte konstig att han gjorde så eftersom hon själv hade morrat åt honom för bara någon minut sen.

Hennes morrning försvan i vinternatten och hans egna ögon mötte den andres, en kort sekund innan han vände den mot ett träd som fanns där, en gran med snö som täckte alla dens grenar. Så hörde han vad honan och han nickade men höll fortfarand kvar blicken på granen innan den vändes tillbaka om honan.
"Förståerligt" sade han sen och lade huvudet vagt på sne och tittade på henne, såg på hennes vingar sträcktes ut och hörde sen hennes namn bli uttalat.
"Alxys" han mummlade namnet tyst för sig själv, knappt hörbart om man inte väntat på att han skulle säga det.
Hon sjäv valde att kalla honom hans egna smeknamn då hon öppnade munnen för att prata nästa gång. Han nickade bara och log vagt mot henne.

"En vacker natt, inte sant?" sa han och svepte blicken menande runt omkring sig.
"Vad gör du själv här i detta vinterparadis?" frågade han och fäste sen blicken på honan. Hon var okey, bara en något spänd individ, men annars värkade hon trevlig.
Alxys.

Hon vände sin blick ut mot natten, den var vacker... vackrare än dagen.
"Väldigt vacker natt, mitt besök här är inget speciellt. Jag har ingen flock att följa utan rör mig dit jag vill. Till det jag vill uppleva" Sa hon och log mot honom.
Hennes blick kollade utforskande på hans kropp, inga vingar som hon själv hade han. Det betydde att han var bra på annat.
"Vad gör du själv här?" Sa honan och kollade sig omkring.

Hon fällde långsamt in sina vingar för att slippa vindens motstånd, inte för att det var mycket men efter en stund kunde det bli irriterande. Nosen kom i vädret då hon tog ett djupt andetag, blundade och tog in lugnet som fanns här.

Han tittar nu bara på honan medan hans tankar går runt i huvudet.
Lyssnade på vad hon hade att säga, kanske hon skulle bli en ny funnen vän? För hon värkade vara helt okay helt enkelt, en intressant själ.
Hon märkte hennes granskande blick men sade inget utan lyssnade sen på då hon bollade tillbaks frågan.

Nu var det ingen tvekan om att leendet prydde hans läppar.
"Dethär är min hemplats" sade han och tittade sig runt om kring, han tittade på Alxys men koncentrerade sig på samma gång, en liten lek tills han kände något under tassen och han lyfte den lite ovanför växten som hade kravlat sig upp från vinterkylan, en tussilago, han vände blicken ner mot den lysande blomman och så släppte han taget om växten och lät den frysa, han vände sen upp blicken mot Alxys, se om det fanns någon sorts reaktion i hennes ansikte.

[kooort]

Hon ler stort.
"Äntligen börjar växterna komma fram igen" Säger hon glatt och går närmare honom för att få en bättre syn över växten.
Hennes blick glider igenom skogen åter igen, ett ljud. Blicken fastnar på en vit hare, om hon inte hade pratat med Eye nu så hade den inom en minut legat i hennes mage. Men hon tänkte inte lämna honom här. Han var trevlig och det var väldigt länge sen hon hade träffat en trevlig varg.

"Jag har funderat på en sak... hur kommer det sig att ingen är med dig, du går ensam. Du verkar inte vara en sådan person som gillar ensamhet" Sa Alxyz och log mot honom.
I väntan på hans svar granskade hon hans silvergråa päls. Den var väldigt fascinerande, hon själv var bara vit... inget märkvärdigt.

En tung suck la sig över tanken.

[KORT]

Alxys värkade tro att det var av växtens egna kraft som fått den att gå upp mot snöns yta.
Men nej så starka var de inte. Det var allt för kallt. Men han hade sin jordkraft och med den kunde han leka lite, men han ville inte göra det pinsamnt på något sätt för henne så han nickade bara och sa
"Med lite hjälp på traven" sa han bara och hade ett mystiskt leende på läpparna och nickade kort.
Han hörde också något och han vände på huvudet och såg en vit hare som skuttade iväg, han gav den en kort blick innan den vändes tillbaka mot Alxys.
Hon lämnade en ny fråga och denna gång så dröjde han lite innan han svarade.
"Av olika skäl kan jag väl säga" sade han sen tillsist, han var bara rädd att han skulle tappa behärskningen.. Det var något han alltid hade fruktat efter den första gången det hent.

Han granskade sen hennes vingar och bytte samtalsämne, det kanske inte var så bra att gå mer ingående på denhär saken.
"Hur är det att flyga?" frågade han sen och tittade sen upp mot den stjärnklara himmelen, något han ville kunna.

Hon granskade honom, han dolde något... det kände hon. Men för tillfället fick det vänta. Ett enormt leende la sig bekvämt på hennes läppar. Hon älskade att förklara hur det var att flyga, men bestämde sig för att tona ner det lite... eftersom han inte hade vingar själv.
"Att flyga är det bästa som finns i hela världen, man bara lyfter känner vinden under vingarna... som lyfter upp en, låter än känna sig fri. Som att ingen eller inget i världen kan stoppa en" Sa Alxyz men slutade sen prata eftersom hon kände att hon hade dragits in för mycket i känslan.

Hennes blick svepte omkring i vinter landskapet. Hon rynkade smått pannan när hon såg att ingen växt hade kommit upp än. Inte en endaste. Honans ögon la sig på honom igen med en stor fråga.
"Men hur?" Mumlade hon och vände åter igen sin blick till växten.

Hon kunde inte undgå att le då han såg hennes lyckliga min på då han frågade.
Att flyga hade alltid varit något som hade fashinerat honom, något han viljat göra sen han första gången såg en fågel som flög över himmelen.
Han lyssnade på vad hon sade och han förstog det nästan, eller kanske inte. Det skulle bara vara kunna vara en skänsla som han skulle kunna uppleva om han hade vingar.
"Låter.... Underbart" det var det enda ord av alla han kunde komma på för tillfället och det fåniga leendet var fortfarande kvar på hans läppar.

Sen fick hon en frågvist ansiktsuttryck och han granskade henne, försökte komma på vad hon tänkte på. Men han gissade.. Men lät honan tänka på det mer om hon inte så gärna ville veta och skulle fråga mer klart.
Han log bara samma mystiska leende ännu en gång innan han reste sig upp [om han nu satt o.o]
Han tittade fundersamnt på Alxyz innan han öppnade munnen igen
"Vill du följa med mig på en kort jakt?" sa han och la huvudet en aning på sne, inga stora byten. Kanske en hare? Här värkade det endå finnas gott om dem.

Hon log mot honom, han hade undvikit hennes fråga igen.
"Gärna" Sa hon och sträckte på sig. Hon vecklade ut sina vingar, blundade och tog ett djupt andetag, sen ett till. Alxyz öppnade tillslut ögonen och kollade på Eye.
"Jag kan flyga upp och säga till vart djuren är om du vill?" Sa hon med sin mjuka röst. Även om en evig strid pågick inom henne mellan gott och ont så lyckades aldrig ondskan påverka hennes röst. Inte ens när hon fräser på folk så låter det elakt. Det har inte varit till en fördel så ofta.

Alxyz leende blev bara större när hon såg hans huvud läggas på sne. Han var gullig, väldigt snäll. En annan sak som var väldigt skönt med honom var att han inte var för på, frågade inte för personliga saker. Isåfall frågade han på ett trevligt sätt. Hennes kropp pirrade redan och väntade förväntansfullt på hans svar om hon fick flyga. Vilket hon hoppades innerligt att hon fick. Hennes blick fästes på ett par trädrötter, känslan inom henne ändrades snabbt, mörker. Men det var borta på någon sekund. Hon ruskade på huvudet och kollade leende på honom igen.

[Det där med mörker har och göra med hennes krafter :3]

Han log, sådär fånigt log. Han måste få kontroll över ansiktsmusklerna! Han skrattade inombords åt sig själv sen så nickade han åt hennes förslag.
"Gör det!" sa han och tittade med en snabb blick upp mot skyn innan han tittade tillbaka på henne och nickade för att ge tecken att hon fick flyga upp.
"Jag fortsätter in mot skogen" sa han och gav henne en sista blick innan han själv börja gå in mot skogen som han sa.

Han försökte själv också fånga upp vittring av något djur där inne men eftersom han visste att Alxys hade bättre sikt så stannade han upp och väntade på att hon skulle ge honom någon sorts signal eller något.
Han hade själv lärt sig jaga mindre byten, för ingen av de båda var ju vuxna ännu, inte ens nästan ungdomar. Men nu var de ju endå två och kunde fånga bytet bättre.
Hans blick var nere i snön och öronen lyssnade spänt efter ljud från henne.
Han kände sig glad över att hon inte hade varit retsamnt inställd på något sätt.. det var därför han undvek mer främlingar nuförtiden. Man visste ju aldrig vad de hade för beteende och det sista han ville var att bli arg, rasande, utan kontroll.

Alxyz log stort. Hon fällde ut sina vingar och lyfte. Vingarna slog tungt mot hennes kropp och det gick snabbt. Hennes öron var spända och ögonen genomsökte skogen. Hennes nos var också med i leken. Hon vittrade snabbt ett djur. Ögonen uppfattade den stora älgen där nere. Hon log stort och flyttade snabbt blicken till Xeeye som bara var några 10 meter ifrån. Alxyz morrade dovt som ett tecken till honom. Sen lät hon vingarna vara utsträckta och började segla ner mot bytet i väntan på Eye.

"Älg några meter ifrån dig" Ropade hon ner till honom.

[Blev kort inlägg xD]

En dov morrning hade lämnat honan, han hörde den svagt. Ett tecken. Eye reste sig hastigt och såg något mellan träden, en bit ifrån. Han höll sig lågt och närmade sig. Det var en älg. Kanske inte det lättaste bytet för ett par ungvargar. Men plötsligt så ropade Alxys från skyn och älgen lyfte huvudet och ett skrämnt frustande och vidöppna näsborrar.
Den fattade att det vara fara och började genast röra på sig. Men de hade tur, denna hade troligen blivit utstött från jorden därför att den hade ett skadat ben. Den var därför inte alls så snabb som vanligt, men tillräkligt för att hinna ifrån honom då skaren skulle braka under hans tassar. Han tänkte snabbt.

"Blockera älgens väg" ropade han mot Alxys innan han själv satte fart på tassarna och var inne i leken. Om honan dök ner framför älgen och fick den att sakta farten kunde han hoppa och försöka ta och skada den.
Det var det enda han kom på nu i läget.

Vingarna trycktes mot kroppen och farten ökades i en dykning.
Hon fällde ut dem ett par meter ifrån älgen och stannade. Morrningarna började för att skrämma den mot Eyes håll. Men det gick lite fel och älgen fortsatte åt hennes håll. Alxyz slängde sig på älgen och hoppades verkligen att Eye skulle komma nu. Hon hade gjort som han bad henne, hon blockerade vägen för älgen och stoppade den.

[Kort]

Eye hade börjat springa, fast ibland sjönk han ner i skaren och det gjorde att han tappade farten. Han såg då Alxys dök mot älgen, han skulle precis vara berädd på att hoppa på den då den skulle vända. Men planen blev förstörd och älgen fortsatte mot Alxys, och hon hoppade på den. Dethär kunde värkligen sluta illa, hon kunde inte hålla den fast hur länge som helst.
Hon skulle bli tramppad på, vad som helst!
I ren panik tog han ett språng fram och stannade upp då ett par kraftiga växtstammar kom upp ur jorden och grep tag i älgens ben. Men eftersom han inte hade någon kontroll över vad han höll på med sträkte sig också stammarna mot Alxys ben.
"Alxys se upp!"

[blev skit kort, men kunde nästan inte skriva mer (;]

Alxyz satte klorna rakt i djuret så det började vråla högt.
Hon gjorde allt för att hålla sig kvar och lyckades också, innan rötterna kom. Dem tog tag i hennes tassar och försökte dra ner henne i marken. Men hon borrade ner sina klor ännu djupare i djuret i hopp om att rötterna skulle släppa.
"Vad händer?" Skrek hon högt och kände att hon snart inte orkade mer.
Svansen viftade för livet, Alxyz kunde ju inte veta om rötterna skulle försöka dra ner den med.

Så fortsatte han springa, älgens ben var nu fasta och de skulle snart åka omkull.
"Hoppa av" vrålade han, han själv skulle inte hinna dit innan älgen rammlade och kanske skulle Alxys följa med under, den tanken gjorde så att en klump samlades i halsen.
Men älgen var i så full i panik så han drog lös en av rötterna, men en ny växte upp och grep mot ett annat ben. Ett vrål lämnade älgen. Det sjuka benet. Den saktade in, försökte få bort den via att resa sig på bakbenen och stamppa.
Nu hade han chansen, han kom ikapp och hans kropp vinade i luften och han kom med en sån fart mot djurets hals så att den stapplade till och tappade balansen och föll tack vare rötternas fasta grepp. Han borrade in tänderna i älgen, och ett plågat tjut lämnade den.
Nu ska dit lidande sluta tänkte han snabbt och så gjorde han slut på den och ögonen såg nu tomlösa ut. Först tittade han bara på älgens tomma ögon och sen kom han på
Alxys och han vände sig om och sökte med blicken efter honan.
Hade hon skadat sig? Allt var hans fel..

Alxyz hamnade med ena tassen under älgens ena horn. Hon ylade högt och en morrning letade sig upp genom hennes strupe. Hon drog snabbt bort den och testade att gå, om några timmar var den som vanligt igen antagligen men för tillfället för att slippa smärtan skulle hon behöva flyga.
Hennes blick vändes mot Eye som såg ut att dö av skuld. Hon förstod inte... varför skulle han känna skuld? Hon la sitt huvud på sne, tyckte lite synd om honom. Men förstod sedan.
"Det var du!" Utbrast hon. Växten förut mitt i skogen och nu rötterna som attackerade älgens fötter, men som tyvärr hade fått tag i hennes egna tassar också.

Blicken föll på älgen, dem hade lyckats. Det var ett mirakel. Dem två unga och ganska svaga hade lyckats flå ner en enorm älg. Hennes ögon spärrades upp av glädje. Hennes ivriga blick föll sedan tillbaks på Eye.

Alxys hade skadat tassen, den såg öm ut. Hoppas att den inte skulle svullna.
Eye satte sig ner och stirrade på Alxys, adrenalinet pumpade. Hur i helafriden hade de lyckats klara sig? Nu var allt så lugnt och tyst. De kunde lika väl varit döda nu, iallafall Alxys.
"H..hur... gick.. d..et.." mummlade han fram och tittade på Alxys, sen så utbrast hon
det var du. Han förstog att han fattade att han hade gjort det. Det var hans kraft som han inte kunde kontrollera, inte än. Det hade bara kommit i panik. Han rörde sig lite närmare Alxys och tittade på hennes tass och sen ner i marken.

"Ja.. det var jag" sade han med ännu en aning skakig röst. Sen kunde han inte förmå sig att utbrista
"Vi kunde dött, Alxys! Och allt är mitt fel" gnällde han. Om inget av allt detdär hade hänt att allt skulle gått bra så skulle han varit stolt. Men nu var han inte stolt över sig själv.
Han lade sig ner med huvudet på tassarna och suckade.

Alxyz ignorerade hans fråga om hennes tass och granskade honom med stora imponerade ögon.
"Häftigt, du måste bara visa det igen... tror du jag kan?" Sa hon och såg helt dum ut när hon stod med sin skadade tass i vädret och försökte få ett träd att komma upp ur marken. Självklart så fungerade det inte. Hon fortsatte hålla sin tass i luften i ett hopp om att det skulle funka. Hon kollade på honom och log.
"Detta är inte ditt fel, inget är ditt fel. Det var mitt fel... det var ju jag som hoppade på älgen från början" Sa hon och klappade honom på huvudet med tassen som redan var uppe i luften. Alxyz såg plågat på Eye, hon ville inte att han skulle känna att den var hans fel för det var det verkligen inte. Hennes ena öra la sig ner och hon fokuserade sorgset på honom.

"Du ska vara stolt över dig själv, det var din förtjänst att vi fick den här älgen" Sa hon och gav honom ett enormt leende.

Han tittade upp på henne, hon värkade inte veta att hon också bar en kraft. Han rynkade pannan men log sen.
"Vi glömmer allt dethär" sa han och nickade och reste sig sen och tittade på henne med huvudet lite på sne.
"Alla har vi krafter, dethär är min. Du kanske inte har samma?" sa han fundersamnt.
Men just nu ville han inte handskas med sin kraft på ett tag till.

"Du kommer nog få veta vad din kraft snart!" sa han och log. För han hade hört om nån som inte bar en kraft här i numoori.
Han slickade sig kring munnen och tittade på älgen.
"Kom nu så äter vi innan den blir kall!" sa han och log mot henne innan han vände sig om och satte sig ner framför älgen och väntade på att Alxys också skulle komma.
"Damerna först" sa han och flinade vagt innan han satte sig ner och tittade på Alxys.
Det hade ju endå gått bra till slut.

Hon granskade honom när han satte sig hungrig bredvid älgen. Hon log när han sa -damerna först- det fick henne att respektera honom mer.
"Alltså om du vill så kan du få öva din kraft på mig, alltså slå ner mig med rötter och så... kanske försöka få en rot dra ner mig från himlen" Sa Alxyz upphetsat. Självklart visste hon att hon hade krafter. Men hur dem hjälpte henne hade hon inte riktigt listat ut än och vad dem betydde var ännu också ett mysterium.

Hon haltade några meter och satte sig framför älgen, på andra sidan än Eye. Hennes icke skadade tass drog loss en kött bit och hon började äta för fullt.

Hon hade inte börjat äta ännu så han själv satte inte heller tänderna i bytet, inte ännu.
Hon var så nyfiken om hennes egna kraft. Han förstog hennes iver, han hade själv också varit där men efter att han fått reda på sin kraft så hade han mognat. Han hade förstått att det inte var något att leka med och det var därför han hade så pass stor respekt för den.
Små blommor var inget farligt men de där rötterna visade redan vad han kunde göra. Och det var inget han hade viljat göra.

"Nej.." mummlade han och tog sen en bit av älgen, för att stanna upp ett tag.
"Jag vill inte skada dig då jag endå inte kontrollera den väl. Du såg ju själv vad som hände!" sa han och skakade på huvudet. Tänderna borrade sig in i köttet och han ryckte loss en bit
av det, köttet var gott och ännu varmnt.
"Ät nu" sa han istället och tuggade på den bit som han hade.
Det hade blivit en aning ljusare och snart skulle den vackra natten vara slut.