Det här var inte längre landskapet som Freke den äldre hade beskrivit. Tidens grotta skulle vara just det, en grotta. Här fanns bara pilträd som må vara vackra att se på, särskilt som vinden fick de långa grenarna att svaja, men helt fel. Verdandi hade satt sig nedanför ett av de ståtliga träden för att grunna lite i hur hon skulle gå vidare. Titt som tätt fick den stora honan ruska på huvudet när trädets långa blad slingrade sig kring de höga öronen. "Jag har visst hamnat på villovägar, Freke" suckade hon för sig själv. Enklast skulle bli att bara vända och följa sin doft tillbaka.

En hastig rörelse i periferin väckte henne ur sina funderingar. Blicken följde den vita pälsen som kvickt försvann bakom en trädstam. Synen av bytesdjuret fick det att knorra i magen. Tidens grotta fick vänta en smula till. Att få tag i en hare var dock uteslutet men något borde gå att finna. Med lite möda reste hon sig upp och sköt bak höfterna i en välbehövlig stretch. Nu så. Planlöst började hon vandra med nosen i vädret och öronen spetsade. Till och med en råtta eller två skulle fungera just nu. Hon travade genom landskapet i jakt på mat när två röster bröt tystnaden. I sin vanliga naivt goda anda styrdes stegen genast ditåt. "Hallåå?" hördes hennes vänliga och dova stämma när de kommit inom hörhåll.

"… funkar inte likadant som på resten av den. Tror fåglar har tunnare, men vet inte på en… sån här? Och jag tror jag hört nått om att man måste få bort fett mellan fjädrarna, eller nått." Taklamakan gnuggade fundersamt ovansidan av sin ena framtass under hakan medan han såg på uppgiften de hade framför sig.
     "Skulle inte vara lättare att bara plocka fjädrarna?" Saharisol, som satt mitt emot honom, lutade sig ner för att titta närmre på bytet mellan dem. Takla skakade på huvudet.
     "Och hur tror du nån skulle tro på det då? 'Jag lovar fjädrarna kom från kaninen', inte ens jag skulle tro på det och jag har den framför mig. De måste sitta kvar på."
     "Om vi tar den hel då?" Saharisol rätade på sig igen, hans ögonbryn hopdragna och nosen fundersamt rynkad åt sidan.
     "Och låter den ruttna?" Taklamakan grimaserade. "Gudars, såhär nära Ken-Yak är det som att be om trubbel. För att inte tala om hur ful huden skulle bli."
     De båda sandvargarna satt i gemensam tankfullhet en kort stund, hummande fundersamt medan de försökte komma på en lösning på sitt problem. Det var av en ren slump de hade råkat på det besynnerliga djuret som nu låg dött vid deras tassar. De hade varit noga med att orsaka så lite skada som möjligt på bytet för att bevara huden. Det var inte varje dag man sprang på en hare med fågelvingar. Taklamakan hade ett vagt minne av att ha hört namnet på den nån gång, men han kunde inte komma på det på rak arm. Allt hans hjärna ville erbjuda var 'skata' men det var inte rätt. Sk-nånting.
     "Kanske bäst att bara… köra som vanligt? Spotta bak och hoppas på det bästa?" Saharisol lät tveksam, men Taklamakan kunde inte annat än sucka besegrat och hålla med.
     "Går det fel får vi fånga en ny. Där måste finnas fler än en av de här."
     Taklamakan var precis på väg att vända på bytet för att börja skära i det med sin glaskraft, när en främlings röst nådde dem. Båda sandvargarna såg upp med spetsade öron. Det dröjde inte länge förrän rösten följdes av en stor, svartvit varg med fjälliga ben. Takla reste sig automatiskt upp, med svansen höjd men ett avväpnande leende i ansiktet.
     "Hallå själv." Han synade tydligt honan med blicken. Hennes breda, starka hydda var troligt större än både Taklamakan och Saharisols små och nätta kroppar gemensamt. "Du råkar inte veta hur man bäst flår en ska-, nej… skvot? Nej, äsch." Han nickade åt den bevingade haren på marken. "En sån här?"
 
[ Saharisol är en yngre npc-flockvän till Takla som han har med sig på handelsrunda. Typisk sandvarg, hane. Här är enenkel bild på dem båda för jämförelse ►
De har fångat en skvader. ]

Desto närmare duon hon kom, ju mer saktade hon in på farten till fullt stopp på ett respektfullt avstånd. Pigga ögon vändes mot den av dem som hälsade tillbaka. Söta små varelser som inte riktigt såg ut att höra hemma i det här klimatet med sin korta och sandfärgade päls. Vid frågan klev hon närmare för att ta ett ordentlig titt på kanske-skvoten. Huvudet tippades aningen på sned medan blicken inspekterade den bevingade haren. Det var en märklig kombination men definitivt inte det mest märkliga hon sett. Hon satte sig ned medan hon funderade en lång stund. "Flå? I annat syfte än att äta den? Tyvärr inte."

Verdandi var, trots sitt stora uppdrag, inte särskilt bevandrad eller världsvan. Hennes blick drogs mot utrustningen på marken. Något sådant hade hon inte sett tidigare och hon fann den mer intressant än bytet mellan dem. "Vad är det för något som ni har med er?" Frågade hon långsamt och gestikulerade med ena framtassen mot deras korgar. Innan någon av dem hade chansen att svara så fortsatte hon dock. "Har ni möjligtvis någon aning om åt vilket håll Tidens grotta ligger? Jag tycks ha kommit vilse."

Takla delade en blick med Saharisol vid främlingens nekande till att veta hur man flådde djuret. Han ryckte lätt på axlarna åt vännen i en gest som sade att det varit värt en chansning åtminstone. Honan fortsatte med en egen fråga och pekade mot sandvargarnas packningar. Takla svarade med ett brett leende och skulle precis ge sig in i en säljpitch när honan fortsatte utan paus. Tidens..? Han delade en ny blick med Saharisol, den här gången med mer höjda ögonbryn.
     "Tidens grotta? Som i… där man binder själar eller nått? Självklart, passerade den på vägen hit, går inte att missa kön av folk." Takla skrattade.
     "Dra den om Björnen också," lade Saharisol till med ett lika roat skratt. När Takla såg tillbaks på främlingen så dog skämtsamheten dock snabbt ut.
     "Du är inte seriös va?" Hans ton blev mildare, plötsligt lite osäker på om honan faktiskt menade allvar. Hon kunde inte mena allvar, väl? Takla harklade sig och fortsatte snabbt.
     "Förlåt, jag vill inte vara oförskämd, men… du vet att det är en saga, va?" Gudars, han hoppades att hon inte tog illa vid sig. Hon var mycket större än de både sandvargarna.