Yuki var iväg på ett ärende, eller helt ärligt visste Assar inte om honan verkligen var det eller om hon bara behövt en stund av ensamtid. Det var tungt att vara småbarnsmamma. Trotts att Tiger var ensam i sin kull vägde han upp för det med sin vildhet - att se efter bara honom kändes som att hålla rätt på tio valpar. Så Assar hoppade in allt oftare för att vara lekmoster, en roll som passade henne ypperligt. Men sedan hon och Kian erkänt sina känslor för varande så hade en annan känsla börjat smyga sig på under leksessionerna. En längtan så stark att den närmast kändes som en dragningskraft, en ny tyngdpunkt hon graviterade runt. Den satt i hela kroppen och fick henne att känna sig rastlös, otålig och överväldigad av känslor. Valpsjukan. Hon hade pratat med sin mamma om det kort innan hon dog, då var det Srao som känt känslan och Assar som glatt hejat på. Nu fanns inte Srao där för att kunna heja på henne, men hon visste att hon hade sin moders välsignelse. Det gjorde ont att inte få dela det här ögonblicket, vägskälet i livet, med den hon haft närmast.
Tiger tillät henne inte förlora sig i tankar dock, och förgyllde verkligen vardagen med sin valpiga naivitet och glada syn på världen. Idag befann de sig i utkanten av staden, Assar vågade inte passa honom allt för nära alla marknadsstånd och folksamlingar. Han kändes alldeles för lätt att tappa bort. Dessutom hade Assar en tendens att go all in i sitt lekande, och en 100 cm bjässe fick inte riktigt plats att leka kull i en folkmassa och bland handelsstånd fyllda med dekorativa krukor och bägare med dyra drycker. Just nu var det hon som va, och hon sprang konstlat långsamt, långa kliv som i slowmotion för att ge den lilla unghanen en chans att komma undan. Efter en i valptid lång stund och många kiknande skratt kom hon tillslut ifatt honom. Istället för att genast sätta av åt något håll stannade hon och flåsade lite, vårsolen var varm på hennes tjocka päls och de hade lekt länge. Tiger hade också sjunkit ihop på marken då han väl blev fångad, tydligt utmattad han med. Om än så bara för en sekund, hon kunde se glöden i hans ögon skina stark.
"Va villru gö nurå?"
Frågade hon med ett leende. Assar var väldigt sugen på att göra något lite lugnare, men som alltid då de umgicks var besluten upp till Tiger. Hon ville att han skulle få känna sig delaktig och viktigt.

[Tiger <3]

Leken hade varit intensiv och den lille var ännu ung och hav hade massor av energi men i korta stunder. Just nu hade han sjunkit ihop och rullade över på rygg och viftade lite med de ljusa stora valpiga tassarna mot den mycket större tiken då hon kom ifatt honom och fångade honom. Han skrattade för fullt och de intensivt gröna ögonen glittrade som alltid så han fick vara med den stora färgglada tiken. Den ännu korta blå manen och luggen blev full av torkade löv och han slog lätt med tassarna mot Assars bröstkorg, eller det han nådde.

Sedan frågade hon vad han ville göra nu. Han kunde höra på hennes röst att hon var nog lite trött så han rullade runt i gräset och kröp närmare henne. Gosade in sig mot hennes tjocka päls. "Kan du inte berätta då du räddade mamma ur elden igen moster Assar?" Han hade hört denna historia många gånger, berättad ur olika perspektiv men han tyckte om att höra de olika versionerna av hur hans mor berättade den och hur Assar berättade den. Den långa svansen viftade ivrigt och han njöt av värmen bodde från Assars stora trygga gestalt och from solens varma stålar.

Assar la sig till rätta och drog en lilla valpen närmre sig, så han vilade mjukt i hennes krulliga päls.
"Okej okej, fast ru hört dä så många gånger förr?"
Frågade hon med ett leende, trotts att hon visste svaret. Och jakandet kom nästan omedelbart då den lilla valpen nickade och såg på hennes med skinande blick. Det här var en av hans favoritberättelser, och en av hennes med faktiskt.
"Ja börjar väl vid början rå"
Konstaterade hon med skratt i rösten.
"Skulle va konstitt å börja nån annan stans ellehur?"
Hon skrattade rosslande men sen samlade sig lite med ett djupt andetag och började berättelsen.
"Dä börja mä att vi såg eld i horisonten å tjockt med rök blåste hitåt sörifrån."
Hon berättade med inlevelse, om än något nedtonat - Tiger behövde inte de inre bilderna av skållade och svedda vargar. Hur flocken genast givit sig av, satt upp ett litet fältsjukhus och en samlingsplats mitt i eldskogens lågor. Hon förklarade att Eldskogen inte brann, att det bara hade sitt missvisande namn för att de brunnit en gång förut för länge sedan. Det var ju vinter och eldens värme smälte snön till slask och det var alldeles för blött för gnistorna att ta fäste norrut.
"Ja hjälpte Kvarts, en sandvarg. Ho hade blitt bränd, å andats in så mycket rök att dä blivit giftit för na."
Förklarade hon.
"Försökte bära na i trygghet men ho blev dåli snabbt, fick hitta en helare å sätta upp ett tält där på plats iställe. Tack å lov fanns dä helare iallafall. Så medan ho blev helad å fick sig lit vatten passa ja på o leta efter andra som behövde hjälp."
Tiger hade ju höst berättelsen många gånger förut, och det märktes att han kunde den mer eller mindre utan till då han vid det här laget spratt till lite och lyssnade extra noga. För nu skulle snart hans mamma göra entré.
"Ja sprang mot skogsbryne å elden, tänkte att dom som va illa däran kanske inte orka ta sig hela vägen till vår samlingsplats liksom. Å det var då ja fick syn på din mamma serru. Ho halta fram, hade alla fyra bena men kunde ba stödja på tre. Å ho va helt svart förståru, pälsen färgad av sot å rök, hade ingen aning om att ho va vit ja int!"
Assar mindes tillbaka till andra gången hon träffat Yuki, och faktiskt fått se hennes sanna färg, med ett visst sug i magen. Leende berättade hon vidare, om hur hon sprungit fram till honan och frågat om hon behövde hjälp, om hennes namn, om hon visste hur elden startat. Hur hon stöttat upp henne så hon kunde gå enklare.
"Ho är stark din mamma, å stolt mä. Ja fråga om ja sku bära na, men ho sa ho kan gå själv än. Så vi gick, dä gick fett långsamt men vi gick å vi prata om allt möjli. Allt för o tänka på nått annat än hu hemskt dä va, med elden. Å för å få na å tänk på annat än skadorna sina. Måste gjort väldigt ont dä där, men som ja sa, ho är stark den dära."
Assar log svagt vid tanken på Yuki. Honan som aldrig slutade imponera henne. Först med sin styrka, stolthet och uthållighet, sedan med sin vackra päls och att hon varit dräktig, samt sin kraft trotts Änglas bortgång, och slutligen med Tiger - och att hon fått vara den som gav honom sitt namn.
"Ja visst int heller att ho va dräkti va, hade ja vetat d hade ja nog vari riktigt oroli. Rök är int bra för små valpar."
Hon skakade på huvudet. Fortsatte sedan berättelsen, hur hon tagit Yuki till helarens tält där Kvarts blev vårdad. Bytt ut en skadad mot en annan. Men att hon fått Yuki att lova att komma till Yanamore när hon fått vård, och att hon hoppats på att få se honan igen under gladare omständigheter. Innan hon burit en stabiliserad Kvarts till Yana.
"Å sen, nån vecka efter att elden slocknat, så kom Minja å hämta mig på torge. Ho sa att mor din ville prata mä mej, å ja blev så gla att höra att ho klarat sig å va här. Du skulle sett min förvåning när ja såg na, skinande vit! Men dä va int den enda överraskningen elle hur?"
Hon blinkade med ena ögat åt Tiger och kramade om honom lite extra.

[Låter dig reagera lite innan hon fortsätter prata om hur han fick sitt namn hehe <3]