Solen stod ännu högt på himlen då den grå hanen och den rödbruna tiken kom gåendes. den grå började se frisk ut igen med en lyster i pälsen och ett sunt hull och muskler som spelade under huden. Hans gulröda ögon svepte över landskapet och han skakade smått på huvudet då de gick längt med viltstigen i den lummiga skogen. Även om hösten var på väg så höll sig området grönt och lummigt. Den rödbruna tiken såg sig nyfiket omkring med sina skogsgröna snälla ögon. 

Dessa två hade vandrat länge sida vid sida och de känslor som tiken kände spira inom sig för den mystiske grå hanen höll hon dock för sig själv. Hanen hade ett mål, att finna sin älskade och återförenas med sin familj. De hade letat tillsammans men spåren efter den flock han talade om var kalla och olycksbådande. Nu letade de efter hans mors flock som uppenbarligen hade flyttat på sig. Många luckor i hanens minne gjorde sökandet svårt men ryktarna hade lett dem hit och de båda hoppades på att finna svar åt honom. Fylla de luckor i hans minnen som var så uppenbara och det smärtade tiken att se hanen så. Plötsligt stannade hanen och såg på tiken och log vänligt. "Jag har tänkt på vilken tur jag har som har en vän som dig Aryani, få hade följt med på en sådan vandring som jag gjort och stått ut". Han suckade och såg sig om i skogen igen. "Det ser ut som om detta också var tomma rykten..." Tiken gick fram och gav honom en mjuk buff med nosen på hans kind. "Seså Aimar. Ge inte upp." Hon log uppmuntrande då de båda uppfattade doften av varg i närheten. Vinden drog med sig doften av varg och båda insåg att den även drog med sig en mer avlägsen doft. De hade nästan kommit till ett revir, doften talade tydligt om flera vargar om än svagare än den fösta doften som nådde deras känsliga nosar.

(Pax till Filia och kommer hoppa in med Lunula också)