Vattenfallet var högljutt, som alltid. Morgén satt invid vattenbrynet, de blå ögonen landade stundvis på en plats för att sedan landa på en annan. Varje gång ögonparet landade någon annanstans poppade ett annat kärt minne upp, ett minne som hon delade tillsammans med antingen sina syskon, familj eller flock. Ett brett leende spred sig över hennes läppar när hon kom att tänka på Aimo som puttade ner henne i vattnet när de var små, det skulle hon gärna vilja göra mot honom nu, bara för skojs skull förstås.
   Vinden försökte dra i hennes päls men förgäves, den var full utav intorkad lera från tidigare bravader idag. Om någon tycker om lera så är det då Morgén, det vet säkert alla om i flocken. Hon skulle allt behöva ta ett bad i sjön framför sig, men tiken skulle säkerligen tacka nej så länge det inte var någon som puttade i henne. Snabbt slog hon några blickar omkring sig för att försäkra sig om att ingen var i närheten, ingen skulle putta i henne nu minsann!
   Svansen började ofrivilligt att vifta när någon annan närmade sig sjön, Morgén såg bort mot den andre, "Mamma!"

Filia var på väg till sjön för att dricka lite, men hennes tankar låg på annat håll. Det var mycket som var på väg att ske, många olika uppdrag och vandringar som flocken hade framför sig. Det skulle vara första gången som hennes små, fast de var ju inte så små längre, skulle få bege sig ut på någon längre resa. Vart hade tiden tagit vägen? De var praktiskt taget tonåringar nu. En del av henne ville hålla dem nära för alltid, aldrig släppa taget, alltid finnas där, men samtidigt så ville hon att de skulle få leva sina egna liv, göra sina egna misstag. Det var svårt, det där med att släppa taget. Var de redo för det? Var hon själv?
Hon hade varit så pass förlorad i sina tankar att hon inte lagt märke till dotterns närvaro innan hon ropade på henne. Hon höjde huvudet från vattenytan och vände blicken till henne där hon satt en bit bort. 
Ett varmt leende lade sig på hennes läppar då hon tog sig närmare och strök huvudet mot hennes innan hon tog ett steg tillbaka. ''Men Morgén, så du ser ut'' påpekade hon efter att ha studerat mängden lera som satt fasttorkad i hennes päls. Stämman var på inget sätt dömande, snarare smått road. Hon var väl medveten om honans kärlek för att grisa ner sig.
Hon visste att det nog var lönlöst att be henne tvätta av sig så istället valde hon att göra någonting roligt av det hela. Utan vidare förvarning så hoppade hon ut i det relativt grunda vattnet och skvätte vatten i Morgéns ansikte. Bjöd in till lek. Dottern var inte sen med att hoppa i efter henne.

De fortsatte att skvätta vatten och brottas tills dess att de båda var helt utmattade, och betydligt renare. Mycket skratt och vänliga gliringar hade utbytts mellan dem och det var precis vad Filia hade behövt för att skingra tankarna lite.
De båda tog sig upp ur vattnet, helt dyngsura men glada. Filia skakade av det värsta av vattnet och lät sedan elden inom henne värma upp kroppen, det skulle inte dröja länge innan hon torkade. 
''Morgén, hur känner du inför vandringen?''.

| Tillstånd för PP |