Artemis föddes som fjärde valpen på en kull av fem valpar. Fadern Lukario
var en grym varg som styrdes av maktbegär och målet att skapa sig en stark
arme av otroligt kraftfulla krigare. Då valparna öppnat ögonen visade det sig
att det var bara Artemis som fötts med röda ögon som fadern önskade
eftersom de röda ögonen står för grymhet och ondska. Han ville inte ha några
mjäkiga krigare utan sådana som inte skulle stoppa för något. Syskonen
dödades och när Artemis var gammal nog att klara sig helt på kött dödades
även modern. Artemis är Trädcaza och är född med tummar för att få bättre
grepp uppe bland träden. Men hon tränades som Markcaza vilket gör henne
till en galet skillad stridsmaskin.

Det var till krigare hon tränades och fostrades och det är en krigare hon är
ända ut i klospetsarna. Hon vet att hon är bra och enligt henne själv gör hon
aldrig några fel. Hon är präktig och snobbig på ett sätt. Ser sig själv som bättre
än alla andra. En bättre krigare åtminstone och ingen slår henne i skönhet.
För henne existerar inte ordet nederlag. Faller hon är hon lika snabbt uppe
igen och ger sig inte förrän det går som hon vill. Tjurskallig kanske men det
ger alltid resultat. Liksom allt har två sidor besitter även Artemis goda sidor.
Men det är inget hon gärna visar då det i hennes ögon tyder på svaghet.
Och Artemis är inte svag. Hon är en tränad krigare och det är det hon lever
på.

Då Artemis var runt 7-8 år. Redan då en mäktig krigare och högrest och
betedde sig mycket äldre än sin ålder påpekade. Så kom det en ung hane
till Lukario som tog in denne i armén. Artemis hade inget större intresse för
den unga hanen då denne inte var cazavarg. Men de fick ändå träna ihop
och nog lärde de sig en del av varandra oxå. Men snart kom hanen till henne
och berättade att han skulle vandra hem igen. Han berättade att han fattat
tycke för henne. Att han älskade henne och ville ha henne för sig själv.
Men Artemis fann denna icke-caza inte det minsta värdig och gav honom
nobben. Hanen vandrade iväg och Artemis såg honom inte mer. Hon
brydde sig inte heller. Hennes liv gick ut på träning och att bli en så mäktig
krigare som möjligt.

Artemis klättrade allt högre i rang i sin fars armé. Hon var alltid på topp.
Hon blev även vackrare och vackrare ju äldre hon blev. Något hon var
väl medveten om och något som även var till hennes fördel allt som oftast.
Hon ser sig själv som den bäste. Kanske var det även det hon var i
sin fars armé och hennes höga rang var väl ändå bevis nog. Hennes fars
armé var hennes liv. Det fanns inget annat för henne. Men tillslut kände hon
sig instängd. Som om hennes liv fick plats i en låda. När hon var 17 år
bestämde hon sig för att hon inte längre ville vara någons marionett utan
att livet måste ha mer att ge. På en spaningsrunda "gick hon vilse" och försvann
Man letade efter henne men hon fanns inte att finna. Artemis hade redan
tagit sig allt för långt bort. Och hon var överlycklig. Nu skulle hon se
sig om i världen. Bli sin egen. Ingen som styr henne utan hon bestämmer
helt själv. Hon var exalterad till max och riktigt tog till sig alla nya intryck.
För att skaffa sig föda räckte inga små halvportioner. Hon gav sig bara
på stora byten och därmed blev hon starkare. Hon släppte inte sin träning
bara för att hon lämnat faderns armé bakom sig. Träningen fortgick.
Hon tränar varje dag. Allt hon gör är träning och alla fajter, även om
det bara handlar om att fälla ett byte, är en strid.

Snart vandrade hon över gränsen till Numoori.

Jordkraft
Artemis har jordens kraft. Hon kan styra den efter egen vilja och kan
även höra jordens röst. Hon kan känna av vibrationer i marken och
därmed lokalisera var främlingar eller byten eller annat befinner sig.
Hon vet alltid hur omgivningen ser ut då det skapas en karta i
hennes huvud. Hon kan få det att växa var helst hon vill. Och hon
tycker det är väldigt kul att låta rötter och andra slingerliknande
växter slingra sig runt hennes motståndare eller bara lägga sig i vägen
så att man snubblar över dem.
Eftersom hon har jordens kraft är hon även bra på läkekonst
och kan med hjälp av jordens energi och kraft hela till viss grad.
Ännu har hon inte lärt sig att hela allvarligare skador och det är
heller inget hon lägger ner direkt fokus på då hon är en krigare
och hellre orsakar skada än att hela. Men då det van vara bra
att kunna så är det ändå något som kan vara bra att lära sig.
Mer kommer...

Kraftfält
Kraftfält är något hon har jobbat hårt på att utveckla. Jordkraften är
något som kommer naturligt för henne så hon har och lägger ner mer
tid på att träna upp sina kraftfält. En rolig teknik hon har utvecklat
är att hon skapar små kraftfält runt sina tassar och där ökar
gravitationen något kolossalt vilket ger henne förmågan att kunna
gå på lodräta trädstammar. Eller varför inte vandra upp-och-ned på
undersidan av grenar eller klipphyllor. Hon kan även använda
sina kraftfält till att göra sig helt osynlig för en stund. Detta är
dock en kraft hon använder mest när hon sover då hon klättrar
högt upp i ett träd och omsluter sig av ett kraftfält för att ingen
ska kunna finna henne när hon sover. Detta gör hon när hon
verkligen behöver vila ut. Då kan inte ens telepatiker eller andra
med mentala eller ickementala krafter upptäcka henne.
Hennes kraftfält ger även hennes sinne och huvud och hela medvetande
ett skydd. Telepatiker kan inte tränga sig in för att roffa åt sig
information. Lyckas de än dock ta sig förbi det skyddande
kraftfältet så finner de ingenting då kraftfältet ger som någon
form av illusion att ingenting finns där. Men de stora
kraftfälten kan hon även bestämma helt vad som kan hända inuti dem.
Fångar hon någon i ett kraftfält så kan hon få denne att känna sig
förvirrad, få den att se saker som inte existerar eller att helt enkelt
få denne att tro att dess krafter tagits ifrån den, vilket såklart inte
skett men hon får dem att tro de. De kan även känna sig väldigt tunga
då Artemis favoritattack är att öka gravitationen inom kraftfältet
då att motståndaren inte kan röra på sig. Även Artemis påverkas
av sina attacker då även hon måste vara innanför kraftfältet
för att kunna utföra attackerna. Men då kraftfältet är hennes
kraft så har hon tränat mycket och länge att hon ändå inte påverkas
lika mycket som motståndaren som inte alls är van vid attackerna.
Hon kan även skapa sig kraftfältssköldar för att parera andra
magiska attacker. Det funderar till en viss mån även på fysiska
attacker men ännu är kraftfälten inte tillräckligt starka för att de
ska bli riktigt solida för att ingen ska kunna ta sin in eller ur.
Mer kommer...

Artemis har rubinröda ögon utan pupill och tummar som ger henne
ett bra grepp uppe i träden. Hon har ett bett i ena örat. Det är
en märkning då hennes far Lukario märker alla medlemmar
av sin armé. Artemis har vacker gyllene päls med markeringar
som får henne att likna sin far till viss del. Hon är en mycket stor
varg på ca 120 cm i mankhöjd.
Mer kommer...
♣ ♣ ♣