Det hade gått tre år sedan Fernfall hade träffat den blåa vargen och de hade spenderat sin tid tillsammans med att träna. Patric hade hjälpt henne att bli starkare och bli mindre klumpig, nu var Fernfall 8 år och Patric var 18 år och nu höll dom på med att jaga harar. Hon låg i gräset och i väntan på de perfekta läget och sen till slut sprang hon fram fick tag i en hare och dödade den snabbt. Hon tittade glatt på Patric; ''jag gjorde det!'' mumlade hon. Hon lyckades få den på första försöket utan att ramla.

Patric låg i gräset och tittar på Fernfall. "Mycket bra jobbat. Du gör mig stolt." säger han och menade det. Under dessa tre år tillsammans med Fernfall hade han förändrats. Patric hade blivit snällare, lugnare, omtänksam och beskyddande. Ja, denna valp hade förändrat honom. I alla fall hur han bemötte henne. Mot andra, idioter och kräk var han det samma. Det var bara ca ett år sen han hade dödat en annan varg. Kräket till gamling hade försökt ge sig på Fernfall.... Hans Fernfall.

Ferfall gick glatt tillbaka till Patric och släppte haren framför honom, ''du kan ta den här så fångar jag en ny'' sa hon med ett leende och gick iväg och gömde sig i gräset igen. Efter att ha legat stilla i gräset en stund så kom en ny hare och Fernfall tittade på sina tassar igen och svans så dom inte låg i vägen sprang snabbt fram. Hon snubblade lite lätt men lyckades inte ramla och fick tag i haren. Hon gick tillbaka till Patric igen och la sig framför honom och släppte sin hare. ''Jag snubbla lite men jag fick den iallafall'' sa hon lite vemodigt och började äta.

Patric log mot henne. "Tack ska du ha." säger han milt och äter haren samtidigt som han tittar på när hon jagar igen. Han såg att hon nästan snubblade men fick tag i haren ändå. Återigen berömmer han henne med ett leende. "Du börjar bli riktigt duktig, Fernfall." säger han milt. Han äter upp haren och tittar ut över platsen de är på. Han hade det bra nu. Det var nästan för bra för att vara sant. Men han var fortfarande misstänksam för världen då hans 15 år innan Fernfall var hemska. Livet var tufft då...

''Tack'' sa hon med ett litet leende över hans komplimang, hon tittade sedan på Patric medan hon åt, han verkade lite tankspridd. ''Vad är det?'' frågade hon och åt upp det sista av sin hare.

Patric skakade till på sitt huvud när han hörde Fernfalls röst. "Öh, va? Nä inget speciellt..." han tittar på henne. "Tänker du återvända hem när jag är klar med att lära dig allt?" frågar han plötsligt. Han hade funderat på detta i några månader nu. Vad skulle han göra om hon återvänder hem? Fortsätta döda och tortera? Det lät inte lika lockande längre.

Hon tittade på Patric förvirrat; ''hem? Varför skulle jag gå tillbaka? Att vandra så här är mitt kall'' hon satte sig upp. ''Eller har du tröttnat på mig?'' frågade gon retsamt. Hon hade ingen önskan att återvända, hon trivdes att vandra och lära sig nya saker.

Patric kände en glädje och lättnad över hennes svar. Han skrattade och tittade på henne med ett leende. "Nej då, jag har inte tröttnat på dig. Jag har förändrats tack vare dig." säger han och hans röst hade en gnutta ömhet i sig. Han ville ge henne en liten knuff på nosen som bevis men han tvekade. Tänk om hon skulle misstolka?

Fernfall sträckte ut med sina framtassar och ställde sig upp och ruskade lite innan hon tittade runt. ''Så vad vill du göra nu?'' hon ställde sig i en lekfull position och log lite retsamt, ''vill du slåss?'' fnissade hon och viftade på svansen.

Patric skrattade när Fernfall frågade om de skulle slåss. "Om du vill så. Kan vara bra att se vad du har lärt dig." svarar han lika retsamt och ställer sig i position för ett lekfullt slagsmål. Han lät henne angripa först. Han ville se hur hon tänkte i strid.

Ferfall log och började gå runt Patric för att se en öppning, när hon var bakom honom så sprang och fram och drog i hans bakben så han skulle tappa balansen och hoppade tillbaka snabbt och fnissade lite. Sedan hoppa hon upp på hans rygg och bet tag i hans nackskinn.

Patric försökte följa henne med blicken när hon gick runt honom. Precis innan han skulle vända på sig lyckas hon dra i hans bakben och få honom att tappa balansen. Han hörde henne fnissa och skulle precis ställa sig upp då hon hoppade upp på hans rygg och bet honom i nackskinnet. Han ställde sig upp och försökte skaka av sig henne men hon var envis. Tillslut bestämde han sig för att rulla runt så att hon hamnade under honom och fick hans tyngd på sig.

När Patrick rullade runt så han låg över henne så släppte hon taget och och försökte putta bort honom men han var för tung, så hon koncentrerade sig så det kom en stark vind som kasta bort honom från henne och ställde sig snabbt upp och tittade på honom med ett flin. ''Mig får du inte ner lätt!'' skratta hon retsamt och sprang mot honom.

Patrick skrattade trots att han hade blivit avkastad av Fernfalls kraft. Men när hon återigen kom mot honom hoppade han snabbt undan och började med sin snabbhet springa runt henne snabbare och snabbare tills hon blev helt yr. Då hoppade han på henne och fick henne på rygg. "Två - ett, du förlorar. Jag fick ner dig två gånger. Men bra kämpat, du har blivit mycket bättre. Inte lika klumpig längre." säger han roat men även uppmuntrande. Han kliver av henne och tittar stolt på henne.

Patric förvirrade Fernfall lite när han sprang runt henne och han hoppade sedan på henne så hon hamnade på rygg. "Två - ett, du förlorar. Jag fick ner dig två gånger. Men bra kämpat, du har blivit mycket bättre. Inte lika klumpig längre" Fernfall fnyste lätt och när Patric klev av så använde hon sin kraft igen och slog omkull Patric och hoppade på honom. ''Ha! du tror! Två-två!'' sa hon kaxigt och klev sedan av och satte sig ner belåtet. 

Patric skrattade trots att Fernfall använde sin kraft igen och slog omkull honom och hoppade på honom igen. "Okej, okej. Du vinner denna gång. Men bra jobbat ändå. Du gör mig stolt." säger han milt och reser sig upp när hon har klivit av honom.

Fernfalls svans viftade glatt och ställde sig sedan upp och luktade sig omkring. ''Det finns ett vattenhål i närheten, ska vi gå dit?'' det var en varm dag och efter att ha slagits med Patric så var Fernfall både törstig och varm, Patric lär väl också vara det?

Patric log åt hennes glädje. "Visst, vi kan gå dit om du vill. Är lite törstig. Det är ju varmt idag." säger han och börjar gå bredvid Fernfall. "Du... Jag trivs också med dig ska du veta. Jag tycker... om dig... väldigt mycket." Patric visste inte varför han sa detta här och nu men det kom plötsligt bra ut. Han hade hållit detta inne ett tag. Men nu blev han nervös över hur hon skulle reagera...

De började gå tillsammans mot vattenhålet och Fernfall kände sig allmänt nöjd med sig själv. "Du... Jag trivs också med dig ska du veta. Jag tycker... om dig... väldigt mycket." sa sedan Patric och Fernfall tittade på honom förvirrat. Tycker om? Ja varför skulle han vara kring henne över huvud taget om han inte tyckte om henne ens lite grann? Fernfall stannade upp en stund och tittade på Patric. ''Jag tycker om dig också?'' vad skulle hon svara liksom? Han var väldigt förvirrande ibland.

Patric blev lite gladare av hennes svar, även om han misstänkte att hon inte helt förstod vad han menade. Men det kanske va för tidigt att förklara? Nåja, han fick vara med henne, det var allt som räknades. De kom tillslut fram till vattenhålet och där fanns det andra vargar i olika åldrar. Några valpar lekte en bit bort framför sin mamma, äldre vargar stod och pratade och unga vargar slogs på skoj med varandra. Patric gick fram till vattnet och började dricka. Han tittade på Fernfall. "Kom och drick, det är gott." säger han.

Fernfall tittade runt glatt när de kom till vattenhålet, det var fullt med olika vargar i alla åldrar. Det var ett tag sedan hon var kring så många. Hon gick sedan fram till vattnet och börja dricka när Patric manade fram henne. Gott var det och svalkande, efter hon druckit så klev hon i vattnet och börja simma ut. Det svalkade skönt, hon dök under och sedan upp igen med ett glatt skratt. ''Du borde hoppa i Patric, det så skönt!'' ropa hon glatt och simma runt.

Patric såg Fernfall hoppa i vattnet och simma runt. Han skrattade och hoppade i han också och simmade runt med henne. Att ha så här roligt med någon kunde inte Patric minnas att han hade haft förut. "Vad du är rolig." sa han roat.

Fernfall plaskade runt och stänkte på Patric och skrattade, att få leka runt som en valp var uppfriskande även om Patric var äldre. Efter att ha varit i vattnet en stund så klev hon ur och skakade om sin kropp så vatten skvätte överallt. Det var fortfarande soligt så hon la sig på gräset och för att torka sig i solen bara njöt av tillvaron.

Patric klev upp ur vattnet när Fernfall klev upp. Han skakade också av sig vattnet och la sig bredvid henne. "Det är ovanligt skön tillvaro idag... Vi har inte träffat på något "farligt" på länge. Vilket jag tycker är oroväckande, är jag knäpp?" frågar han och ser sig omkring på den fina tillvaron vid vattenhålet.

Hon tittade på Patric som var misstänksam över den lugna tillvaron och puttade han lätt på axeln med sin tass, ''ja du är knäpp'' fnissade hon. ''Det behöver inte alltid vara kaos, det kan vara lugnt och skönt också'' sa hon med ett leende och rullade sedan runt på rygg och tittade på himlen och njöt av värmen.