Garvarna hade skrattat åt henne. Inte bara skroffat åt de potentiella pälsarna hon lagt vid deras fötter, utan de hade rakt ut skämt ut henne med hånande skratt. 
"Tror du att de här smutsiga paltarna duger?" hade en av assisterande hantverkarna grymtat. Noelle fick knappt plats inne i den lilla verkstaden, så lågt i tak att hon behövde sitta hukad för att inte skrapa i. 
Inte kundvänligt alls. Hade absolut inget med Noelle orimliga mankhöjd att göra. Nej då. De hade bara orimligt lågt i tak.
"Vad behöver ni då? Vi levererade hararna som beställt!" de hade inte varit deras bästa fångst, men ordern hade påtalats som akut och lämnat väldigt snäva marginaler. Typ, timmar istället för dagar.
"Kom tillbaka med två dussin till, så ar du en deal." svarade en tik inifrån verkstadens hemliga vrår. Noelle kunde inte se henne, men rösten var obeveklig. 
"Två dussin?" ekade hon, upprört. Två dussin harar var otympligt nog för tre jägare, och Lasse hade uttryckt en önskan att vila efter deras senaste eskapad. Eller, i alla fall få ta del av festerna som utbrutit över hela staden i samband med norrskenet. Det vackraste av ljus, i staden full av liv. Noelle hade gärna stannat med lasse och dansat i skenet, men hon lät hellre honom stanna och njuta än beröva honom det för att det fanns jobb att göra. 
Hon suckade högt och dramatiskt, himlade synligt med ögonen för att poängtera hur fullkomligt onödiga de var.
"Okej då. Ni ska få era två dussin harar. Men då vill jag vid gudarna ha betalt också! I förskott!"
En morrning låg dovt i halsen, en varning. 
Assistenten såg helt oimponerat på henne. Som om hon reciterat en dålig kärleksdikt och inte ett hot. 

Hon fick betalt i bytbar valuta för de harar som redan levererats, men bara hälften av vad hon skulle ha fått. Och ytterligare tre veckor på sig att leverera resten av den lovade beställningen. Förutsatt att lasse ville följa med, så kunde de kanske klara det, men en till skulle ha varit det optimala. Oavsett, så behövde hon ett par extra tassar för detta uppdrag. Två dussin harar var inte att leka med!
Väl utanför hann hon knappt klumpigt backa ut från ingången - varför i hela friden var alla ingångar så små? - innan hon kände hur hon kolliderade med någon. 
"Oj, vid gudarna, dessa dörrar asså! Typ anpassade för ekorrar eller något, jag svär!" sade hon i samma veva, och svängde runt för att se vem hon stött till.

Kasaan hade suttit på sitt vanliga ställe i centrum och tittat ut över alla individer som kommer och går. Många av dom gamla vanliga säljarna och handlarna var redan på plats och många av dom såg ut att ha samma varor som igår. Den bruna hanen reste sig upp och gick fram emot ett av stånden och tittade ut över stenarna, den fina blågula stenen fanns kvar och lite besviket strök han bak öronen. Nunam hade inte varit sit själv sedan deras far försvann, kanske skulle stenen få henne att må bättre. Men just nu hade han verkligen inte råd med den och tackade för sig, förhoppningsvis fanns den kvar sen när Kasaan har lyckats spara på sig nog.
Nöjt började han röra sig hemåt och passerade ett av dom finare hantverkarna, kanske skulle han kika in och höra vad dom betalar för finare byten, ska väl inte vara så svårt att fånga mindre djur utan att skada huden för mycket. Egentligen hade Kasaan ingen större erfarenhet kring detta men gillade att fantisera, ville inte dom ta det så kanske någon annan kunde tänka sig att jobba med ett inte helt perfekt skin. 
Precis när Kasaan var påväg in hörde han att saker och ting där inne föll omkull, med en nyfiken blick tippade han huvudet på sne och tog ett steg framåt för att i samma sekund få en stor bekant rumpa i ansiktet. 
Snabbt tog han ett steg tillbaka och skakade på huvudet och tittade med lite otydlig syn upp mot den stora bekanta gestalten. "Noelle!" hojtade han lyckligt då synen blev klar. Den mörka svansen viftade lyckligt bakom honom.

[100 år senare]

Det tog en bråkdels sekund innan hon lyckats lokalisera både röst och ägare. Det var en av de vargar som hjälpt henne tidigare, när både hon och varor stupat hals över huvudet. Kassan? Kasann? Keso? Något på K visste hon. 
"Asså, igen, ursäktar att jag nästan satte mig på dig!" Hon rätade på sig, lättad över att ha lämnat den trånga verkstaden. En kota i ryggen knakade behagligt, följt av den lena, varma känslan av att ha sträckt sig rätt. 
Sedan suckade hon, påmind om hur tungt hennes rygg skulle behöva vara lastad, snart. Inte för att det oftast var ett problem för henne att bära; hon var starkt byggt i grunden och hade mer än bara sin storlek på sin sida, men ingen kunde slita utan vila. 
Mentalt började hon sätta ihop en lista av förnödenheter som de skulle behöva införskaffa snarast. En extra rem vore bra också, om att ifall den de lagat hennes sele med brast. 
Hon Sneglade mot Kaaaa.. mot hanen. 
"Du råkar inte ha de senaste läderpriserna i skallen?" frågade hon. De ändrades alltid, och Noelle hade inte hållit sig uppdaterad. "Måste pronto iväg för en till eskapad. Dessa garvare asså! De håller aldrig vad de lovat!" Hon försökte säga det med en skämtsam ton, men frustrationen var nog inte svårt att genomskåda. 

[Ytterligare 10000 år senare :ohu: ]