"Nadie, jag vill att du tar med valparna inatt och går igenom vad som gäller härefter. Du kan ta Nehexor med dig." Dimitrij nickade åt Nehexor att sluta upp med Nadie, och vände sedan blicken till Nadies tre döttrar som storögt såg upp från där de samlats runt sin moder. Hon gav dem sin sedvanligt skarpa blick, och rösten förblev rak och saklig när hon fortsatte, trots ordvalen.
    "De växer fort." Blicken pendlade tillbaks till Nadie, vars breda leende tydligt visade att hon förstod. "Jag tänker att vi samlar alla imorgon."
     Medan de blivande noviserna fick en förklaring av modern så hade även resten av flocken börjat gruppera sig efter kvällens samling. De hade en lång och grå natt framför sig, men marken sken tacksamt av nyfallen snö. Tacksamt, tills de faktiska träningsuppgifterna tog vid. Dimitrij sträckte på sig, och sökte snabbt upp Ivans ljusa form bland de andra.
     "Ivan Yegor!" Dimitrijs röst var hård och stark när hon kallade sonens fulla namn för första gången. Hon såg honom stelna till och som av vana vända sig om, redo för vad för extra prövning han skulle utsättas för den här gången. Flockens sorl tystnade för bara ett ögonblick, innan de första började trampa upprymt av insikt. Dimitrij såg samma insikt uppenbara sig i sonens anlete, men fortsatte själv med samma raka ton.
      "Du stannar här inatt. Vila, och kom till mig i gryningen så ska vi tala om ditt nästa steg." Livade rop och skratt spred sig bland flockmedlemmarna redan innan Dimitrij hunnit klart. Hon kunde inte hindra det stolta leendet när sonen svärmades av gratulerande vänner och syskon. "Jag antager dig."

---

Ivan är nu antagen! Utspelar sig sen höst/tidig vinter, bara någon eller några dagar innan norrskenet.

Lite PP av fler medlemmar också. Det är som vanligt bara att hojta om ni vill att jag ändrar något! Tänker att det även är dags för Sol-valparna att få bli noviser :D

Fritt att svara om man vill, annars funkar det här som ensamt inlägg <3

Ivan Yegor!

Ivan Yegor. Ivan hade hörde sitt namn i Dimitrijs starka stämma, men samtidigt var det som att han inte hörde. Han stelnade till, varje muskel i hans kropp på helspänn. En ny prövning? Hon hade sagt Ivan Yegor. Ivan. Yegor. De gula ögonen tindrade, och Ivan spände käken. Var det sant? Runt honom trampade kamraterna upprymt. De förstod något som Ivan själv inte förstått. Han kunde inte tro det - ända tills han kunde det. Vid insikten sken han upp. Glädjen som stormade i hans bröst blev inte lika uppenbar på utsidan, men han var övertygad om att alla såg. Alla såg hur lycklig han var. Hur spänd han var. Dimitrij talade, och vännerna och syskonen var runt honom i en klängig svärm. Matveis horn mot Ivans egna, Zarias knuff. Ivan höll andan.

Jag antager dig.

Han såg det stolta leendet på sin mors läppar, och då log Ivan också. 

[ville lämna en liten reaktion hihi sådär jättelångt senare men <333]