Vem är online | Totalt 27 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 27 gäster.
Inga
Flest användare online samtidigt: 221, den tor 07 nov 2024, 23:06
|
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024 | tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol | Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter!
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …
|
Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️ | fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol | Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …
|
|
| Tutläpp [Ivan] | |
| | Författare | Meddelande |
---|
Volodya Antagen
Spelas av : Bönan
| Rubrik: Tutläpp [Ivan] tor 12 dec 2019, 12:39 | |
| Tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två, ett. Nu kommer jag! Skulle hon egentligen ropat nu, men istället lyfte hon huvudet från trädstammen och lät ögonen leta efter Ivan. Vart kunde han vara? Vart har han gömt sig? Med snabba steg trippade hon fram till ett tjockare träd, Volodya var alldeles säker på att han hade gömt sig där bakom. Med en lurig min i sitt ansikte och rumpan brett viftande i luften skjöt hon snart ifrån med bakbenen i ett skutt, ingen Ivan bakom trädet. Huvudet las frågande på sned. Hon som hade varit så bergsäker. Volodya passerade en stor sten och kunde tydligt höra ett fniss komma ovanifrån henne, det fnisset kände hon mycket väl igen. Istället för att låta honom veta om att hon visste vart han befann sig, fortsatte hon att gå. I periferin såg hon en lång svans. Aha! Nu har jag dig! Den lilla valpen gjorde en kraftig u-sväng och hoppade efter broderns svans som dinglade ner från stenen, men hon lyckades inte få tag i den. “Jag hittade dig, faktiskt,” försökte Volodya. Med bedjande valpögon såg hon upp mot Ivan som satt på den stora stenen, nu vänd mot sin syster. Jag vann.. En tutläpp bildades. |
| Ivan Antagen
Spelas av : Marjo
| Rubrik: Sv: Tutläpp [Ivan] ons 17 jun 2020, 21:48 | |
| Ivan sneglade ner på Volodya med ett busigt leende på läpparna. Det var svårt att låta bli att flina brett åt henne, att den träskallen inte tänkte på att se upp! Ivan kvävde ett fnitter, som trots allt trängde sig fram och gick att höra ändå. Attans, nu hade hon sett honom. Helt blickstilla låg Ivan kvar, hon kanske skulle leta åt ett annat håll? Ja, hon var påväg bortåt, bra, han var fortfarande trygg- Snabbt noterade Ivan hennes plötsliga svängom och kastade sig upp på tassarna. Hon hade gjort ett anfall mot hans svans men nehej den skulle hon minsann inte få sätta tänderna i. "Hörru!" utbrast han förskräckt och virade svansen tätt om sig. "Jag hittade dig faktiskt." Det hade hon, men Ivan var inte redo att ge upp. "Ja men du måste fånga mig först. Såna är reglerna." Bestämt nickade han åt sin förkunnelse och breddade ut vingarna. Den bleka, läderartade huden släppte nästan igenom solskenet. "Eller klarar du inte att hoppa upp? Isåfall vann jag." |
| | Tutläpp [Ivan] | |
|
Dina behörigheter i detta forum |
---|
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
|
| |