Natten var nyss kommen när Arno letade upp Nyxe bland de tränande noviserna. Novisgruppen hade nyligen lämnat kvällens muntliga övningar, och sprang nu över fältet under Oberon och Beatas vakande ögon. Arno bytte en blick med paret, fylld av en glättig värme som dök upp varje gång han påmindes om vad som väntade dem. Men det var inte det han var här för.
     Han ställde sig i kanten av det sedan länge upptrampade fältet, och väntade där tills han fick ögonkontakt med Nyxe. Han nickade i hennes riktning och indikerade att hon skulle komma till honom. När hon var nära nog så slängde Arno väskan han burit i munnen över hennes nacke.
     "Nyxe Chivox", förkunnade han högt nog för flera av de närvarande flockmedlemmarna att höra. De visste att Nyxe varit under prövning. Hon hade pressats hårt en tid nu, och hennes skicklighet fysiskt sken tydligt. Resten skulle komma tids nog, och var inte längre något som utgjorde ett hinder. Ett brett leende spred sig under den raggiga mustaschen när Arno såg insikten ta form i hennes ansikte.
     "Gör dig redo. Vila i natt, och kom till mig imorgon så är det snart dags att ge sig av." Paus för dramatisk effekt. Den i det närmast högtidliga tonen sprack dock med leendet, och Arno fortsatte med ett varmt skratt. "Jag antager dig."

[Utspelar sig innan de tar sig till Civitas, och innan Norrskenet. Sen höst ish.]