Ryktena hade inte gått obemärkt förbi Adena. Det var inte vilka rykten som helst, utan snarare en vägvisare åt rätt håll. Hon hade snappat upp orden från ett vandrande par med sina tre valpar som valt att ta en annan väg än de in bland dimmorna där vålnader tycktes röra sig. Oavsett vad som dolde sig i dimman tänkte Adena och hennes två egna valpar ta reda på det. Det skrämde henne inte utan väckte snarare en spänning inom henne. Alltför lång tid hade gått sedan sist hon gjort något mer spännande än att knuffas, tjafsas och uppfostra Fiir och Cahkat. Kaiwood var dessutom den senaste platsen hon träffade Nomë på, även hon gravid i allra högsta grad.
    “Kom ihåg att hålla er nära. Dimman är opålitlig.” Adena gav de två valparna som stod på vardera sida av henne en allvarsam blick, men något glimmade till i den brinnande blicken. “Och var tysta.”
    Adena knyckte på nacken och tog ett djupt andetag innan hon vände blicken framåt. Ett par meter framför dem hade dimman börjat slingra sig längs de tjocka trädstammarna. De hade hittat rätt.
    “Kom nu.” Viskade hon varsamt innan hon började gå mot dimmans riktning. Den blev tätare ju längre in i skogen de rörde sig och då och då såg hon åt höger och vänster för att försäkra sig om att både sonen och dottern hängde med.
    En plötslig rörelse i ögonvrån fick Adena att stanna upp med ena tassen i luften. Ett brett leende spred sig på hennes läppar när hennes blick landade på en liten valp, något äldre än hennes egna. Hon skulle precis ta till orda när valpen hann före.
    “Hallå! Hur hittade ni mig?!” Hennes röst sänktes när hon fundersamt fortsatte tala - kanske mer till sig själv än till främlingarna. “Mamma kommer bli så besviken att jag inte lyckades hålla dimman tillräckligt tjock.” Valpen suckade och skakade överdrivet på huvudet.
    “Din mamma?” Upprepade Adena med en spelad värme och omtanke som inte passade in till hennes personlighet. “Kan du inte ta och visa oss? Vi är vilse.”
    Valpen nickade.
    “Jo.” Ett litet finurligt leende vilade på valpens läppar, men Adena reflekterade inte över det. En ungvarg var ingen match för varken henne eller till och med hennes två eldslågor. Men det var inte förrän hon visat dem vägen som Adena insåg att valpen lurat dem rätt in i fällan. Hon såg det inte som en större förlust egentligen, det var ju av den anledning de var här.

[Till Fiir och Cahkat SAMT Nomë, Molok och deras små dimmkids!]

Äntligen hade dom kommit bort från den illaluktande svampskogen och Kat kunde inte känna sig mer nöjd, även om han inte hade haft något emot lukten eller kletet mellan tårna så blev det jobbigt att gå i i längden. Och deras mamma behövde inte vara så arg längre då hon sjönk ner i hål med trögflytande mörkt vatten. Ofta hade han sett henne arg men inte så mycket som i den svamptäckta skogen. Förhoppningsvis behövde dom aldrig gå igenom där igen, inte Adena iallafall. 
Istället hade dom vandrat in i en stor öppen skog, ivern av att få springa runt och upptäcka stack i honom. Men ju längre in dom hade gått ju tätare blev den, en vit tjock dimma omslöt dom alla tre. Tätt gick han vid systern, om än hon inte gillade honom så ville han inte tappa bort sig, inte själv iallafall. Då skulle dom vara två som gick vilse. Och nog gick han hellre vilse med Fiir än med hans mor, om än hon älskade dom så kunde hon göra ialla honom ordentligt till och från. Hellre tog han Fiirs nålar till tänder i öronen än Adenas hårda slag.
Utan att ens försöka göra motstånd så lyssnade han på sin moders ord och nickade instämmande. Tyst smög han upp bredvid sin eldiga mor och frågade tyst "Var är vi?" längre än så kom han inte fören Adena stannade upp, nyfiket följde han hennes blick och fick syn på någon ljus skepnad inne bland dimmorna. En röst ekade bland träden och Kat tippade huvudet på sida, kisade för att se individen bättre. En ljus ung varginna såg det ut att vara. I samma ålder som han och systern kanske. Den lilla svansen började vifta lyckligt och han tog några steg mot den ljuse. Följde efter henne in i dimman utan att ens tänka på om det var farligt eller ej.