Den stora ljusgråa hanen gick med långa kliv över den stora slätten, känd som Numoorislätten. Han ser sig omkring och slickar sig om nosen med sin skära tunga, han lyssnade på alla ljud som kommer från slätten, han såg några ekorrar som samlade mat inför vintern, även stora hjortar bland träddungarna som skydd för den vinande vinden, Men Lihai var inte hungrig för tillfället, han sökte själv skydd för den vinande vinden, han sneglade upp på himlen och såg att mörka moln närmade sig långt borta i horisonten.
han ger ifrån sig en djup suck, även om han har åskan som kraft så var han inte så förtjust i att det regnade, skulle han jaga senare så skulle det bli svårt att se vart däggdjuren gömmer sig eftersom de flesta söker skydd undan från regn.
Han går vidare och han sveper lätt till med sin svans och han ser sig omkring med sina ögon, det ena friskt det andra halvblind. han ler lite för sig själv, han såg bara skuggor med sitt halvblinda öga, men han var så tacksam mot Tocho för det han hade gjort.

En svag vargdoft träffade plötsligt hans känsliga nos och han stannade till och vädrar i luften, han klipper lite med öronen och han får en fundersam min, skulle han följa doften eller skulle han söka efter skydd?, Han bestämmer sig för efter någon minut att följa vargdoften.

(paxat till Dyami)

De mörka molnen hotade med att dränka slätten men den gråvita tiken rörde sig snabbt och smidigt över slätten. Använde de få stockar och stenar som hinder för att träna upp sig själv. Hennes smidiga snabba sätt gav inga tvivel på att hon hade ninjavargarnas blod i sina ådror. Hon stannade plötsligt blixtsnabbt då vinden drog med sin en vag men bekant doft. hennes orangdegula ögon vändes åt det hållet och hon drog den skära tungan över den lite skära nosen. Hon tog sedan sats och satte av i en halsbrytande fart åt de hållet och snart såg hon den gråa gestalten. Hon saktade in och stannade en bit ifrån lihai. Kort nickade hon. "Hälsad Lihai"

Han går vidare, han kände vagt igen doften, men namnet dök inte upp trots att det fanns i hans bakhuvud hela tiden. han stannar upp när han hör någon komma springandes och snart får han se en varg med en ovanlig smidighet och snabbhet komma emot honom, då kommer han på namnet " Dyami" han ler smått och följer henne med blicken tills hon stannar en bit ifrån honom, han nickar till hälsning och ler varmt mot henne. - Var hälsad själv Dyami säger han med sin vänliga varma röst. Han undrande vad hon gjorde här ute själv, men han tänkte inte snoka i hennes huvud, han är ju en gentelman och gentelmän gör itne så ^^

(blää skit inlägg men aja :P )

Ami såg på honom och ett vagt leende spelade på hennes läppar då de första regndropparna började falla. "Åter möts vi i början av en storm" Hon vände blicken mot de mörka tunga molnen och svepte till med svansen innan den intensiva blicken åter föll på Lihai.

han känner också den första regndroppen och han skrattar till. - jo vädret verkar inte vara på våra sida. han klipper lite med öronen och ser sig omkring efter något skydd. det enda han upptäckte eller såg var en liten dunge med flera små träd, det kanske fanns något skydd där under? Han sneglar mot Ami och ler vänligt. - Kom vi kan nog söka skydd i dungen där borta.

Hon betraktade honom då ha talade och log till och ncikade. "Ja annars blir vi blöta och jag är inte allt för förtjust i att bli blöt av regn.." Hon ruskade på sig och började gå mot dungen. Hon sneglade på lihai ifall han följde med men gjorde inga synliga tecken på att invänta honom ifall ha inte följde med.

Han flinar snett och börjar snabbt att traska efter henne, han känner hur regnet ökar och han ruskar smått på huvudet och suckar till. han hade helst velat att det inte skulle regna nu. Han hörde ett hotfullt mullrande och klipper lite med öronen och ökar takten. han ville vara i skydd så fort det bara gick.

Hon klippte med öronen och såg på himlen och fnös till. Drog hanen med sig ovädren? Hon hade inte råkat ut för oväder sedan de sågs senaste och nu hände samma sak igen. Hon sneglade åter på hanen och ruskade kort på huvudet. "Så din kraft.. Det är inte den som drar till sig oväder?" Hon sneglade på honom och dög in under träden i skydd mot regnet som sakta började falla allt snabbare. Hennes rörelser var så smidiga och snabba att hon snabbt lagt sig tillrätta.

han följer efter henne och ser på henne och fnyser till, nog för att han hade åskan som kraft och kunde skapa blixt och en static shield men att kalla fram en "storm Calling" har han inte ens behärskat. han skakar på huvudet. - ledsen att göra dig besviken min sköna men jag kan itne skapa oväder, har inte lärt mig att göra det. han klipper lite med öronen och suckar smått.

Hon lade sig till rätta men flyttade sedan lite på sig för att åter lägga sig till rätta så han skulle få plats. Hon lyssnade noga på honom och lade huvudet lite på sned. "Ja du äger i alla fall någon kraft. Jag har inga krafter på så vis som du har" Hon räknade inte sin snabbhet och smidighet som en kraft. Det var ett arv hon fått bara. Hon lät huvudet vila mot framtassarna och ärret på halsen blev dold under henne. "Så Lihai, vad har fört din till denna sätt om jag får fråga?"

han sätter sig bredvid henne men ändå så att det var på ett respektabel avstånd mellan dem. han ser på henne och ler vänligt. - alla har sina unika gåvor säger han bara, han hade inte snokat i hennes huvud över det hon tänkte om, han sa det om att hon sa om att han har krafter i alla fall. han lyssnar på ljuden omkring dem och funderar smått, när hon sedan ställer en fråga till honom så ser han på henne och ler smått. - jag kommer hit ifall jag stöter på min nyfunna kusin och min nyfunna halvsyster. Han ser på henne och ler milt.

Hon betraktade honom då han höll avståndet och på något sätt gilalde hon att han visade henne den respekten. Hon nickade då han talade. "Så du har funnit ut att du har fler av ditt blod än du trodde" Hon suckade till kort. Hon trodde att hon var den sista av sin ätt.

(kort)

han ser på henne och ler mjukt mot henne. - jo så kan man väll säga. Han klipper lite med öronen och lägger sig sedan ner på marken och sveper mjukt med svansen- Det var faktiskt roligt att träffa min kusin och min halvsyster. han tystnade och fick något sorgset i sina ögon men det fanns inte bara sorg i dem, det fans även hat och ilska. - Så har du några släktingar här?

Hon betraktade honom lugnt då han talade och hennes huvud tippades på sned. Då han talade nickade hon sakta. Såg både att han menade att de avr kul att möta sin halvsyster och kusin. Sedan då han frågade om hennes släkt skakade hon smått på huvudet. "Nej jag har ingen släkt i livet vad jag vet. Kanske lever min bror någon stans men jag har inte sett honom sedan jag var en väldigt liten valp" Hon såg ut över slätten och hennes blick fick ett frånvarande uttryck. Hon suckade sedan kort och såg åter på Lihai.

Han klipper lite med öronen och ser frågande ut. han följer henne med blicken och sveper med svansen. När hon pratar om att hon hade en bror kanske vid livet så säger han ingenting. han själv hade fått reda på av mor att hans enda bror var död men han var även glad att han hade funnit Nahi. - Vem vet, ni kanske finner varandra? han ler vänligt mot henne

Hon såg på honom och nickade sakta. "Ja om han lever kanske vi träffas en dag igen men de ligger i sådana fall i framtiden." Hon vädrade smått i luften och lade huvudet lite på sned. "Så Lihai trivs du i din flock?"

han ler emot henne, men han flyttar sig inte närmare henne. Han respekterande henne och ville hon att han skulle vara nära henne så fick hon själv bestämma det. Han sveper lite med svansen och ser på henne, han undrande hur hon hade fått det ärret på bogen, men han frågande inte. han flinar snett. - Jag trivs väldigt bra i flocken, faktum är att jag är född och uppvuxen i den fast innan hette flocken något annat. han klipper lite med öronen. - Min mor och morbror är även de födda och uppväxta i flocken.

Hon lät huvudet vila mot framtassarna och de intensiva ögonen var fäst vid den jämngamla hanen. Hon lyssnade till det han berättade och öronen klippte lite på hennes huvud. Hon slöt ögonen för en kort stund och suckade smått. "Du har varit del av en flock länge och de måste vara skönt att kunna dela den gemenskapen med andra."

Han rycker lite på axlarna och ser på henne. - kanske det men jag har vuxit upp i samma flock och är fortfarane med i samma flock, han suckar lite och klipper lite med öronen. - men jag skulle faktist vilja gå med i en ny flock, lära känna andra vargar och sånt. Han ser på henne igen. - Det är bra att vara med en flock, man får vänner, det är ens familj och flocken ställer upp för varandra

Hon höjde åter på huvudet och ärret blev åter synligt på hennes hals. Hon nickade sakta."Ja jag har inte fått upplevt något sådant men om jag kunde skulle jag skapa en egen flock..." Hon skakade dock på huvudet,. "Fast de är bara drömmar" Sade hon mer för sig sjäklv

han ler emot henne, det varma vänliga leendet som både hans mor och han själv är kända för. Han sveper med svansen och slickar sig om nosen. - drömmar är till för att förverkligas. han ser sig omkring och funderar, - jag tror på dig ami. Han ser på henne med sin milda blick. - jag tror att du kommer att skapa en flock, men det är bara om du själv tror på det.

Hon såg på honom och log vagt vagt. "En flock där ingen ska behöva oroa sig för att råka ut för något inom flocken. En trygg plats" hon skakade smått på huvudet. "En flock där de som känner sig oönskad kan finna ett hem och ro"

Han skrattade till, det var ett varmt och hjärtligt skratt. - Det låter som en bra flock Ami. han ser på henne och hela hans ansikte lyser av glädje. - du har bra planer för att starta en flock. jag tycker att du borde förverkliga din dröm. ha sveper med svansen. - jag tror att du skulle bli en utmärkt ledare.

Hon såg på honom och log mot honom. Slappnade av helt för första gången på länge. "Tackar min vän" hon hade inte kallat någon för vän och verkligen menat det på många år. "Kanske gör jag det.. Kanske startar jag en egen flock"

han böjer på huvudet i en tack gest när hon kallar honom vän. han ser att hon slappnar av och det gör honom glad. Han slickar sig om nosen och ler. - ja gör det ami, gör det när du känner dig redo. Han möter hennes blick och ser på himlen sen. - om du vill så går jag gärna med i din flock sen.