Den stora bergsvargen hade tillbringat de senaste dagarna i Relictus. Han hade behövt vara för sig själv, ensam med sina tankar. Men hjärtat hade bara värkt av sorg och längtan, så ensamheten hade inte varit till nytta alls. 
     Natten var tung, mörkret svalde allt liv och Trian var inte längre medveten om ifall mörkret kom från honom själv eller från natten. Han stannade upp när han tyckte sig höra röster någonstans bland skuggorna. Han tippade huvudet på sniskan, någonting inom honom sa att ljudet var värt att kolla upp. 
     En lätt sniff i luften, hmm flera vargar. Han kunde inte urskilja om någon av dem var bekant. Han smög sakta genom mörkret, marken var fuktig efter dagens sommarregn. Huvudet lågt, blicken fokuserad. Rösterna ekade igen, det låg hot i dem. Mörka, hotfulla röster. 
     En svag eld skymtades glöda mellan träden och han strök öronen hårt mot nacken. Doften från vargarna var stark, påminde om något ruttet. Trian spände omedvetet musklerna i den starka kroppen. Det låg fara i luften, men han var så tom på känslor. Han ville bara känna något, greppade efter första möjliga känsla. Adrenalinet pumpade. Han ville bara känna något. Nu. 
     "Lämna bytet och elden till oss, så ser vi till att du slipper lida" hördes en släpig, hotfull röst. 
     "Ja, inte ska vi väl spilla blod en sådan vacker natt?" hördes en annan röst, lika kylig den. 
     "Så onödigt, sånt slöseri" fnissade den första. 

[Kör bara kör för den som vill träffa på Trian :D]