Mörkret hade lagt sig över området. Eldar inifrån stadens kastade ljus över marknadsstånden utanför murarna där den mörka hanen spatserade fram. 
Med en självsäker gång, tydligt svassande och för var steg gungade bakdelen med en överdriven rörelse. Kogan ville att allas blickar skulle ligga på honom. För han var här, redo för en ny start och chans till att leva livet.
Tankarna på det som hänt i Kawazatri låg färska i hans minne trots att en tid hunnit passera. Skulle han vara ärlig så skrämde hela händelsen honom. Det hade definitivt ingjutit ett obehag i honom. Men han hade bestämt sig för att inte lägga någon energi på brännmärkningen, det var bara ett nytt märke i hans redan sargade anlete och med tanke på att han återfått sitt sinnes fulla bruk så var det ett ytterst litet pris att betala.
Kogan sträckte på sig och lät den röda blicken svepa ut över samlingen av vargar som alla var fullt upptagna med sina egna ärenden. 
Usch vad det störde honom. 
Varför såg dom inte på honom? Kogan frustade missnöjt. Hans åh så vackra plym av fjädrar som skiftade färger under eldarnas ljus. Hans ytterst - även om han tappat en del muskelmassa under sin sjukdom så var han fortfarande värd att vila blicken på.
  "Du där!" utbrast han slutligen. Flera av vargarna vände sig om i tron om att han talat till dem. "Ja, ni." Han log nöjt och höjde hakan än högre. "Titta på mig medans ni har möjligheten." Han fångade blicken tillhörande en ljus hona och blinkade flörtigt åt hennes håll. "Ni vill inte missa att se på ett mästerverk som mig!"

Den bruna unga tiken rör sig genom Civitas. Kring halsen har hon en läderpung. Hon har fått remmen lagad och hon bär alltid med sig läderpungen ifall hon skulle stöta på ägaren någon gång. Hon är fortfarande hoppfull. Även om det bara var bakdelen hon har färskt minne av sedan händelsen. Den tvåfärgade blicken sveper från ansikte till ansikte på det främlingar hon passerar. Som om det skulle stå skrivet i pannan på någon att "här är jag!"
Efter en stund fastnar hennes blick i ett ärrat ansikte som närmar sig genom massan av vargar. Aldrig har hon förr sätt något liknande. Hon råkar stirra lite för länge. Hanen verkar dock nöjd med sig själv och försöker locka på uppmärksamheten från passerande. Alaska har stannat upp. Öronen klipper till på huvudet när främlingen flirtar med någon ljus tik. Den unga tiken tippar huvudet lätt på sned. Nyfiket studerar hon den ljusa tikens reaktion och den udda blicken sveper mellan den mörka hanen och den ljusa tiken. Kanske kan hon lära sig något?

Mörkret hade fallit, men Civitas brann fortfarande av liv. Ibland kändes det nästan som om staden aldrig riktigt sov. Det var alltid någon som vandrade dess gator, och för första gången på länge var Nephania en av dem. Hon såg fram emot att få sträcka lite på benen, till den grad att hon frivilligt valt att spendera tid tillsammans med Yargol. Hade någon berättat det för henne för något månvarv sedan hade hon skrattat dem rakt i ansiktet. Men ibland kunde även de mest osannolika sakerna hända.
    "Du där!"
Hon hoppade till över den plötsliga rösten och såg med mild undran på den svarta hannen intill henne. Såg han inte väldigt bekant ut? Det kunde ju självklart vara ett sammanträffande, men det var nästan obehagligt hur mycket han påminde henne om Yargol.
    "-ett mästerverk som mig!"
Nej. Nej, han var inte alls lik Yargol. Han var så olik honom man kunde komma.
    "Ett mästerverk, säger du?" svarade hon honom med ett leende.
Graciöst rörde hon sig runt honom, tillräckligt nära för att kunna ta på honom om hon önskade. Fjädrarna. Ögonen. Det fanns alldeles för mycket med honom som var bekant. Kunde han faktiskt vara släkt med Yargol? Hon visste ju att han hade syskon. Han var yngre, och något stiligare, och verkade mycket mer inbjudande i sin personlighet än den gamle surpuppan. Men han var tanigare. Blicken sökte sig till den allt för bekanta brännmärkningen i hans panna, precis lik den Varya bar. Hon stannade upp framför honom, närmare än vad hon normalt sett hade gjort, men den här verkade som någon hon kunde ha roligt med. Kanske inte ikväll, men senare.
    "Ett mästerverk är inte mycket utan ett namn," hon såg menande på honom. "Mitt är Nephania."

Håhå. Hon svarade honom. Med ens breddade sig ett charmant leende ut över hans anlete. "Ett mästerverk," intygade han och blinkade åt henne på nytt.
Intresset han haft för att få uppmärksamhet från de övriga individerna på platsen rann av honom som vatten på en ankas fjäderskrud. Allt han såg var henne. När hon tassade runt honom med vad han inte kunde se som annat än en intresserad blick bröstade han upp sig och lät fjädrarna frasa lätt mot varandra. Kogan älskade det. Älskade att hennes fokus låg helt och fullt på honom.
  "Nephania." Han smakade omsorgsfullt på namnet samtidigt som han betraktade henne långsamt från topp till tå. En stäppvarg, utan tvekan, med en busig lugg och kaxig attityd. Utsökt. "Jag är Kogan. Och du, du är som en solstråle." Han nafsade sig själv lätt i underläppen. "Het." Kogan såg menande på henne samtidigt som nickade för att intyga det han precis yttrat.
  "Jag tycker vi går någonstans där det är lite fart och fläkt. Hmm? Det måste väl finnas någon sådan plats här i staden." Han hade ingen aning om vad exakt han pratade om bara någon plats som inte var precis här. Bland marknadsstånden.

Alaska rör sig sakta närmare för att kunna höra bättre, men hon stannar på behörigt avstånd. Det passerar fortfarande en del vargar mellan henne och de två främlingarna. Den mörka hanen med ärrat ansikte verkar fokusera helt på den ljusa tiken nu när hon verkar visa intresse för honom. Alaska studerar hur den ljusa tiken för sig. Hur hon agerar i hanens sällskap och under hans beundrande blick. Alaska står stilla, orörlig. Svansen med tippen som glöder i månens vakande sken hänger stilla mot bakhasorna. Den udda blicken går från den ljusa tiken, till hanen som bröstar upp sig och tillbaka igen. Hanen tycker de ska gå någonstans där det är fart och fläkt. Öronen klipper till på den bruna tikens huvud och hon undrar vad för plats han syftar på. Nyfikenheten håller henne fastnaglad. Ska hon våga följa efter? Hon skulle väldigt gärna vilja studera hur den ljusa tiken svarar, hur hon beter sig i hanens sällskap. Hur fångar hon hans intresse sådär?