[Ensamroll]

Den bevingade vargen står på Tadaars mark och blickar bak mot Blodbergen. Bergen blev hans hem efter vandringen från Öknen. Även om han var glad att slippa hettan så hade han svårt att helt finna sig till ro i bergen. Om sanningen ska fram så trivdes han inte. Även om den obegränsade öppna himlen alltid fanns till hands så såg han inte någon strategisk fördel som bevingad kämpe. Himlen var alltid naken, skör och utsatt.
Saturn ser tillbaka på den sista plats han, än dock motvilligt, kallat hem. Han har lämnat bergen för att inte återvända. Förrädare kommer jagas tills de stupar. Reglerna har inte ändrats och det må se ut som att han flyr. Kanske kapar han bara de osynliga kedjor som fjättrat honom under så lång tid. Han har inte vantrivts i flocken. Tvärt om. Det blev ett hem, medlemmarna blev den familj han så länge saknat. Han kan aldrig tacka dem för vad de gjort för honom. Och även om det må se ut som att han flyr... Så får det vara så. Förmodligen svek han dem redan när han klev upp som ledare efter Tramptass. Det var omöjligt för honom att fylla den plats som legender tidigare fyllt. Tramptass. Nevada. Tenkai. De vargar han sett upp till under lång tid kunde han inte efterfölja. Så det får bli som det blir.
Numoori har inte längre något som håller honom kvar. Han ser tillbaka på sina yngre år när livet kändes mindre svårt. Han är ingen ledare. Har aldrig sett sig som någon heller. Det bara föll i knät på honom. Var det girighet som fick honom att greppa den? Tanken på att själv få sitt namn nerskrivet i historien. Att vara ett av dessa stora namn. Men han kunde inte prestera. Åldern börjar visa sina tecken. Grånande päls. Tyst likgiltighet över tillvaron började bli allt mer påtaglig. Saturn drar en djup suck. Sedan ser han till att säcken med förnödenheter sitter väl fastspänd på ryggen. Resan kommer bli lång. Han lämnar det här livet bakom sig och vänder ett nytt kapitel. Vad han som yngling hoppades finna i Numoori finns inte längre kvar. Han drar en ny suck och fäller ut vingarna. Så joggar han. Vingarna sveper till med kraftfulla slag och vargen vinner snabbt höjd. Så vänder han nosen utåt havet. Vad finns bortom horisonten? Ett nytt äventyr.

[Saturn lämnar Numoori]