::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Talathia** Död Spelas av : Eve | Död

Snön låg som ett tjock täcke över marken i skogen. Stora flingor dalade långsamt ner från himlen och en liten vit hare stod och gnagde på en kvist i den annars tomma gläntan. Ett dovt knastrande bröt plötsligt tystnaden. Haren stelnade till och såg sig skräckslaget omkring. Knastrandet hördes igen, den här gången närmare. Haren ryckte till och satte fart in bland träden och försvann som en blixt. Kvar lämnade den en trasig kvist på marken.

Ljudet fortsatte och snart kunde man urskilja små förändringar i snön alldeles vid en tjock trädstam. Snön krökte sig och så hoppade någonting upp ur det vita och snökokor flög åt alla håll. Ut ur snödrivan kom en vit hona. Hon ruskade på sig och kisade i morgonljuset. Snöstormen under natten hade förintat alla spår, men den vita honan hade varit här innan. Många gånger innan, så det var med målmedveten blick hon korsade gläntan och försvann under de snötyngda träden.

När hon i sakta tempo vandrade i skogen var hennes tankar någon helt annanstans. Hon var oroad. För hon var ensam. Hon saknade Howaido-Chi, men hon visste att hon var tvungen att klara sig utan dem för att uppnå det hon ville. Ondskan hade regerat alldeles för länge, de hade satt skräck i Numooris invånare och mördat oskyldiga för länge nu. Honan ville ha ett slut på den mörka tiden.

Men det som gjorde henne rädd var att hon inte visste hur.

Hur skulle hon, en ensam liten hona bekämpa alla onda mördare? Hon visste inte ens hur många de var. Hon var chanslös. Hoppet var nästan förlorat. Men hon hade inte gett upp, inte än.

[Stripe ]

**Stripe** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Lövskogen. En plats som han i hela sitt liv kunnat kalla hem, och det gjorde han nog fortfarande, trots att det som symboliserade hemmet och familjen inte längre fanns kvar. Det spelade dock ingen roll, för dessa marker skulle förevigt betyda detsamma för honom. Det fanns många minnen förknippade med den stenen där, och många träningar som skett vid de träden, mycket lek i den gläntan. Ett helt liv, och det enda som återstod var materiella ting, sådana som inte ens såg likadana ut längre, mycket hade förändrats inte bara sedan Gudarnas raseri, utan även med tiden. Hans minne var det inget som helst fel på, det låg i hans blod att kunna minnas, och han skulle aldrig glömma dem, eller vad de stod för. Han hade sedan den dagen i Kaiwood då allting fått sitt slut varit än mer bestämd på att föra vidare kunskapen som Hero och hans familj gett honom, kunskapen om godheten och att det finns hopp, att allting inte endast är död och förödelse, utan att det fortfarande finns vackra och betydelsefulla saker i denna värld. Det enda som behövdes var att andra lärde sig se det, att inte ge upp. Ondskan hade haft sitt grepp om världen i en alltför lång tid nu, och han var trött på att höra och se vad det slutade upp i. Hero må vara förevigt borta, men inte deras budskap. Och sålänge vargar som han själv andades så skulle det leva kvar, men det var inte nog på alla sätt och vis. Ingen varg kunde ensam övervinna eller övertyga världen, det behövdes en styrka i antal som stod fasta vid sin åsikt. På samma sätt som ondskan hade influerat landet skulle godheten kunna det, om det bara fanns de som inte räddes det hela. Rädsla hade aldrig varit en känsla hanen låtit sig fällas av, han visste vad ont som fanns där ute, men han hade även tron på att godheten fanns att finna där i havet av all ondska. Ondskan skulle aldrig gå att utplåna, fanns det godhet så fanns det ondska, men han hade hoppet om att få fred och ett mer jämställt land. Den nötbruna blicken vreds upp emot ett av träden i närheten, som han sekunderna senare befann sig uppe i. Vinden hade meddelat honom om att han inte var ensam längre, och det var orsaken till att han sekunden senare kastade sig ut i luften för att landa på en gren i trädet en bit framför honom utan några som helst problem. Ninjavargen såväl som naturvargen inom honom gjorde som vanligt det de skulle. Han zick-zackade mellan träden där han tog sig fram och stannade upp då han fick syn på en ljus hona nere på marken. Varken doft eller ljud lämnade honom och han landade i snön på ljudlösa tassar, det enda som kunde anas var att snön trycktes ihop under tassarna på honom. ''Var hälsad, främling'' rösten var neutral och den nötbruna blicken fästes vid honan en bit ifrån honom. Hur som han än talade till rösten så var hans språk alltid detsamma, artigt och välvårdat, hade någon sagt någon gång. Han märkte det dock knappt, det var bara på det sätt han alltid talat.

**Talathia** Död Spelas av : Eve | Död

Den ljusa honan var fortfarande djupt försjunken i tankar då en röst plötsligt nådde hennes snövita öron. Hon ryckte till och fick syn på en vit hane. Han såg inte hotfull ut. Hur kunde hon ha missat hans närvaro? Thia fortsatte gå några steg innan hon stannade och spände de bruna ögonen i honom.

"Var hälsad." Svarade hon och log vänligt. "Jag såg dig inte.." Hon klippte med öronen och lade huvudet lite på sned. "Mitt namn är Talathia."

Hon tystnade och såg sig omkring. Det var längesedan hon hade träffat några andra vargar. Faktum var att hon hade undvikit att träffa någon, hon behövde tid att fundera. Men nu hade hon varit ouppmärksam. Typiskt. Men den vita hanen verkade inte vara där för att ställa till med bråk, han såg fridfull ut och det fick Thia att känna sig lättad. Hon harklade sig och viftade svagt på svansen när hon tog till orda igen.

"Det är en vacker skog. Mycket lik den som jag själv växte upp i." Hon visste egentligen inte varför hon sa så. Det bara for ur henne, som vanligt. Det blev ofta så när hon var med andra, hon pratade på, för det trivdes hon med. Att tala.

**Stripe** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Han var väl medveten om att det inte var många som faktiskt lade märke till honom förrän de hörde honom tala, och det var någonting han var van vid. Han behövde inte ens tänka på att dölja sin doft längre, det var snarare tvärt om de få gångerna han faktiskt ville att andra skulle känna den. Ytterst praktiskt om man ville hålla sig ur vägen för vargar. Och det hade fungerat bra hittills. Han nickade emot henne då hon svarade på hans hälsning och slog sig ner på den snöbeklädda marken. Honans nästkommande mening efterlämnade ett vagt leende på hans läppar och den nötbruna blicken vreds upp emot trädet som han nyligen befunnit sig i. ''Det är inte alltför många som söker bland trädens toppar'' svarade han med en desto vänligare stämma och vred tillbaka blicken emot henne. Honan verkade varken argsint eller hotfull, därav hans rätt så avslappnade beteende, han hade dock aldrig varit den som dömt andra vid en första anblick, alla förtjänade en chans att visa vem de var, en av hans många grundprinciper. Det klippte till i hans öron då honan fortsatte att tala, denna gången presentera sig själv, och som han var så lät han det inte bara slinka förbi som ingenting. ''Trevligt att träffas Talathia, mitt namn är Stripe'' artighet bemöttes med detsamma, och det var precis vad han ansåg det vara. Ett vagt leende lade sig åter på hans läppar och han sneglade kort ner emot de blå tecknen som löpte tvärs över hans ben, ett ytterst passande namn, visserligen ett han inte var överdrivet förtjust i, men ändå hans namn. Han visste inte riktigt, men han hade sina aningar om att denna varg nog troligen inte var en sådan som inte valt sin plats här i världen, inte heller en av de som skapade död och förödelse vart än de vandrade. Han hade stött på många sådana, och ärligt talat så var han nog kanske i behov av att möta någon med liknande syn på världen. Visst kunde skenet bedra, det visste han mycket väl, men han trodde inte det nu. Då han hörde hennes nästkommande ord så nickade han instämmande, ''Ja, det är det verkligen...'' blicken svepte kort över omgivningen innan han lät den falla på honan framför honom igen, ''Är du från Numoori??'' ville hon inte svara så fick det vara så, han var inte den som grävde i saker som andra inte ville tala om, men att fråga brukade i alla fall oftast inte skada.

**Talathia** Död Spelas av : Eve | Död

Hon log då hanen talade om träden. Så han var en ninjavarg alltså? Det var i allafall vad Thia gissade, hon hade hört talas om dem, men aldrig träffat någon innan (tror jag). Hon kastade en blick upp mot de höga trädkronorna, dit upp ville hon inte. Tanken på att vara så högt upp fick henne att rysa. Hon förstod inte vad som var så fascinerande med att hoppa omkring däruppe som en liten fågel. Men hon höll inne med sina åsikter. Hon antog att man som ninjavarg inte hade några problem med att leva på höga höjder.

"Detsamma, Stripe." Svarade hon artigt och blicken föll åter på den vita hanen. Han ställde en försiktig fråga. Thia lät den hänga i luften en stund innan hon svarade. Hon satte sig ner med en suck och sänkte blicken. "Ja, jag föddes i Numoori. I en skog inte så olik den här." Hon ryckte på axlarna och skrattade till. "Men jag har inte varit där sen jag var valp. Jag är rädd att jag inte hittar dit längre."

Patetiskt.

"Säg mig... Kommer du härifrån?" Nu såg hon åter på den vita hanen med nyfiken blick.

**Stripe** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Han följde honans blick då den vändes upp emot en av trädstammarna och ett vagt leende lade sig på hans läppar. Det var inte det vanligaste med trädklättrande vargar, men för honom var det lika naturligt och enkelt som att gå på plan mark, kanske till och med lättare. Ninjavargen och naturvargen inom honom kompletterade varandra på ett väldigt bra sätt där uppe bland grenarna. Balans, precision och viss samhörighet med naturen, det var vad som gjorde det hela möjligt, för att såklart inte utelämna klorna, de var inte riktigt som vanliga vargars, utan hade hakar så att han kunde hålla sig fast lodrätt på en trädstam utan problem. Han insåg att han kanske fastnat i tankarna då han sedan hörde henne tala och mötte ännu en gång hennes blick med ett vagt leende, detta möte var inte allt för illa än i alla fall, och det uppskattade han faktiskt, en bra omväxling motför alla de aningen mörkare och stela mötena som han på senare tid deltagit i. Han lyssnade till det hon svarade på hans fråga och nickade vagt, men kommenterade det inte vidare, han visste inte hurdan denna hona var, vad hon trodde på och inte, så han fann det bäst att bara låta det vara. Inte för att han precis skulle hunnit tänka ut något svar innan hon bollade tillbaka frågan till honom. Han lät frågan hänga i luften ett par sekunder innan han svarade, ''Ja, jag kommer faktiskt härifrån, från dessa marker, jag växte upp här när Herodotus fortfarande existerade'' han var inte den som räddes att erkänna att han var en av de goda vargarna i detta land, rädsla var en känsla han nästan aldrig kände, det hade lugnet och fridfullheten inom honom överväldigat många gånger. Honan kanske inte visste någonting om den flocken, det var det inte alla som gjorde, men om hon gjorde det så ville han nog se hennes reaktion på det hela, om hon var som han anat.

**Talathia** Död Spelas av : Eve | Död

Herodotus. Flocken var bekant. Den hade nämnts på ett flockmöte för länge sedan. Men egentligen visste hon inte mycket mer om dem än att de också var goda. Så som hon själv och hennes forna flock var. Och med den insikten var det inte svårt att lista ut att hanen framför henne också tillhörde de goda. Den tanken gladde henne.

"Herodotus är kända bland oss.. likasinnade." Sa hon lugnt. "Jag tillhörde Howaido-Chi innan de försvann." Hon slog ner blicken vid tanken på sin gamla flock, hon saknade dem. Hon behövde deras stöd, i synnerhet nu, när hon var ensam. Ensam och sårbar. Omedvetet hade hon börjat slappna av i hanens sällskap.

"Vi borde skapa en ny flock, nu när vi båda har mist våra gamla." Hon sa det i en skämtsam ton, det var inget som hon egentligen hade tänkt på innan. Men när hon väl hade sagt det förstod hon att det faktiskt inte var en så dum idé. Hon hade ju en dotter, hon skulle verkligen behöva träffa lite mer goda vargar. Hon skulle behöva en god flock att finna trygghet i. Slippa deras ständiga färd för att undvika ondska och död. Men hon sa ingenting mer om sina tankar utan väntade på hur Stripe skulle reagera.

Kanske var det ödet som hade sammanfört de två vargarna just denna dag.

**Stripe** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Han kunde nog säga att han inte väntat sig att höra det hon svarade, att Hero hade varit något utav likasinnade, med henne och den flock hon hade tillhört. Även han hade hört saker om Howaido-Chi, sedan barnsben hade det talats om den goda flocken i norr, och allt detta bekräftade endast det han hade trott och anat. Han hade ytterst svårt att tänka sig att något annat än en god varg tillhört den flocken, möjligtvis neutral, men han trodde inte det i det här fallet. Han lade märke till att en känsla av saknad verkade dra över honan då hon nämnde sin flock, och han förstod det hela, för han kände just detsamma angående Hero, och skulle nog alltid ta och göra, det var ju trots allt hans hem, där han föddes och växte upp, och nog skulle inte markerna i Lövskogen förlora den betydelsen för honom, oavsett hur mycket de förändrades. Tankarna vandrade en stund ikring just omgivningen som han för tillfället befann sig i, alla dessa minnen som hörde till, alla de platser som hade flera särskilda händelse förknippade med sig, och än fler minnen och upplevelser. Han lät blicken vandra in mellan träden under de få sekunder som tystnaden spridit sig, och minnena nästan spelade upp sig framför honom. Utan att han först hade lagt märke till det så befann han sig faktiskt på just den plats där han och den grå, lite äldre varghanen hade blivit attackerade av en björn. Det var rätt länge sedan nu, men han bar fortfarande med sig ett bevis på det hela i form av ett ärr på vänstra sidan av nosryggen. Tankarna hade för någon sekund vandrat iväg men sköts undan så fort som honan återigen talade och han vred tillbaka blicken emot henne. Meningen hon yttrade fick det att klippa till i hans öron innan de spetsades igen, han visste att han hört rätt, det var inte det, snarare att han inte riktigt väntat sig att höra henne säga det, även om det var i en skämtsam ton. Förvåningen syntes dock inte hos honom allt för väl där han satt. ''Jag har haft tankar på att skapa en flock enda sedan Hero gick under, men har inte hittat rätt tillfälle för att skapa en, och heller ingen varg som jag faktiskt skulle kunna tänka mig skapa en med'' svarade han och mötte hennes blick. Han hade kanske fastnat lite för det där med att Hero haft två ledarpar, han hade märkt att det faktiskt verkade vara någonting bra, men det var dock bara inte det, för det gick ju helt enkelt inte att skapa en flock på en enda varg. Han hade helt enkelt inte träffat på någon liksinnig, passande varg för det hela, förrän nu, det var känslan han hade.

**Theia** Spelas av : Tafs

Thia lyssnade intresserat på vad hanen sade. Det han sa lät nästan för bra för att vara sant, hade hon äntligen hittat en som tänkte precis som hon själv?

"Nu kanske är rätt tillfälle." Svarade hon med ett leende, men denna gång var hon allvarlig.

Plötsligt dök ett välbekant ansikte upp i bakgrunden bakom Stripe.

"Min dotter!"

Theia

Trött och utmattad vandrade hon omkring i skogen. Modfälld över resan höll hon huvudet sänkt, hopplösheten hade fått grepp om henne. Gick det verkligen att konvertera alla de onda vargar hon hade träffat på på sitt lilla äventyr. Många hade försökt döda henne, andra hånat henne och de flesta hade inte ens gett henne en blick. Världen var en hemsk plats och den drog livslusten ur den unga honan. Var hon än gick så möttes hon av ondska. Endast ett fåtal vargar hon hade mött hade behandlat henne med vänlighet.

Röster nådde hennes gråa öron. Hon såg upp och möttes av en glädjande syn. Hennes mor som strålade emot henne.

"Mor!" Svarade hon, med sorgen som bortblåst. "Jag var just på väg för att leta efter dig!" Egentligen var hon inte förvånad över att finna henne här, det var ju trots allt här hon hade fostrat sin dotter och det var i den här skogen som deras vägar hade skiljts åt för så många månader sedan. Det var verkligen skönt att se sin mor igen.

Det var inte förrän nu som hon märkte att Thia inte var ensam, en ljus hane stod mittemot henne, han verkade inte hotfull så Theia gav honom ett snabbt leende.

"Vem har du sällskap av mor?" Frågade hon nyfiket och såg från Thia till den ljusa hanen i väntan på ett svar från något utav dem.

**Stripe** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Då han hörde hennes ord så lade sig ett vagt leende på hans läppar och han vickade vagt på huvudet, ja kanske var det så. Han hade i princip bestämt sig för att föra Heros budskap och dess lära vidare den dag de gick under, det hade han lovat sig själv och det som flocken stått för, och dess medlemmar som till största delen inte fanns i livet längre. Han hade lovat att inte låta ondskan få övertaget över honom såväl som det lilla goda och rena som fortfarande fanns kvar i denna värld, han skulle åtminstone kämpa för den saken, och skulle inte sluta förrän det tog livet av honom. Och han hade fortfarande en familj som fick honom att kämpa än mer, tanken på valparna fick honom alltid att vilja fortsätta, den enda tanken han behövde tänka var den om vilken framtid han ville att de skulle få, hur världen skulle se ut för dem och alla efterföljande. Då Talathia sekunderna senare utbrast orden 'Min dotter' så vred han blicken bakåt dit vars honans blick var riktad, och kunde där skymta en vit och grå ung hona, inte mycket äldre än vad hans egna valpar var. Det hela fick hans tankar att lägga sig på de tre små, som kanske inte var så små längre, men på nått sätt så skulle de alltid vara så för honom, även om han kanske inte behandlade dem på så sätt. Han lät de båda honorna tala utan att han varken sade eller gjorde någonting, han visste hur det var att återse en närstående varg efter en lång tid, det var i alla fall så han uppfattat det hela som, och så pass mycket respekt hade han i kroppen, inte för att han på nått sätt skulle gjort det, men ändå. Det var inte först den yngre honan ställde en fråga om honom som han lade uppmärksamheten i vad som sades igen. ''Inte mer än blott en främling med liknande syn på världen'' svarade han vänligt och kanske även att det gick att skymta en gnutta skämtsam ton i sättet han sade det på. Då den den unga honan hade gett honom ett leende så gjorde han även detsamma. Artighet besvarades med detsamma hade han alltid tyckt. ''Hur som helst, mitt namn är Stripe'' presenterade han sig själv och nickade i en hälsning.

| Vad dåligt det blev 8D |

**Theia** Spelas av : Tafs

Thia

Hon omfamnade sin dotter och en glädjetår droppade ner i snön. Det var så skönt att veta att Theia levde, att hon hade klarat sig ute i den vida världen, alldeles själv. det var så mycket hon ville veta, men hon höll band på sig. Det fick vänta. Med ett varmt leende på läpparna lät hon STripe och Theia bekanta sig.

Theia
En främling med liknande syn på världen. Theia skrattade, nästan lite ironiskt. Var det ens möjligt? Eller drev han bara med dem?

"Det finns inte många av oss kvar." Sa hon tyst och mötte hans blick. "Men jag tror dig. Trevligt att träffas Stripe. Mitt namn är Theia, dotter till Talathia, som du kanske har förstått redan." Hon flinade skämtsamt och satte sig ner såsom de andra redan hade gjort.

"Vad är din historia, Stripe?" Nyfikenheten i den lilla vargen visade sig, som den alltid gjorde i närheten av främlingar. Nyfikenhet kan ofta tolkas som oartighet eller framfusighet, men Theia hade alltid haft svårt att hålla inne med sina frågor, något som de i hennes närhet sorgligt nog fick vänja sig vid.

"Vi har alla en historia"

**Stripe** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Han lät blicken vandra emellan dem bägge, nog syntes det att de var mor och dotter om man tänkte efter. Blicken lade sig slutligen på valpen då hon började tala och han nickade vagt, han höll med henne, det var sant, det fanns inte många av dem kvar, tyvärr. Han trodde dock på att det kanske fanns fler än vad man trodde, bara att de inte trädde fram bland det mörker som låg över landet, han hoppades åtminstone på det. Ett vagt leende lade sig sedan på hans läppar, ''Trevligt att träffa dig med, Theia'' vänligheten låg kvar i hans röst, den ton som den vanligtvis alltid brukade ha, allting annat var endast, inte tillgjort, men kanske tillfälligt. Det var knappt att han hunnit svara innan hon fortsatte att tala, ställa honom en fråga, en sådan fråga som nog inte tillhörde de allra vanligaste att ställa till en främling. Frågan var dock bara den då, vad var hans historia, nog visste han mycket väl om vart han kom ifrån och så, men frågan gick att tolka på många vis. ''Min historia är nog inte bland de mest intressanta, jag föddes i Herodotus som son till det ena ledarparet och levde med dem tills dess att flocken gick under i kriget mellan TBB och våra allierade Isil Anar, jag var en av de få som gick levande ur den striden, sedan dess har jag nästan enbart vandrat ensam'' han visste inte riktigt vad exakt det var hon ville ha reda på, och han var inte den som slängde ut hela sin livshistoria utan större anledning, mestadels för att det brukade tråka ut vargar, särskilt främlingar, att höra om sådant, inte heller ville han det. Efter det att flocken gått under så hade det endast varit Kura, och valparna, som bestått av hans sällskap, utöver enskilda möten med främlingar. Han saknade flocklivet, det gjorde han.

**Talathia** Död Spelas av : Eve | Död

OFF: Hej! Det är AquaEye. ;D
Jag har läst igenom detta för att kolla lite hur Thia beter sig, för jag har nu fått (tillbaka) Talathia :3
Ses detta roll som avslutat, eller kan du & jag fortsätta?)

**Stripe** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

OFF: Det är då inte färdigrollat, och eftersom Hanna joinat med Theia så finns det ingen egentlig anledning till att avsluta rollet, dessutom så skulle det bli rätt underligt om det bara böt rollare helt plötsligt i mitten av ett roll. Talathia, själva kontot, är inte nödvändigt längre om du inte vill rolla då Hanna dubbelskriver inläggen med Theia. Så du gör som du vill om du tillåter henne att göra så eller om du rollar Thia i rollet, eller nått annat, men vill höra vad Hanna tycker också ^^

**Theia** Spelas av : Tafs

OFF: Jag hade tänkt att Thia bara ska stå och glo när Theia och Stripe pratar xD Men du gör som du vill, om du vill fortsätta svara med Thia eller om du vill gå ur rollet. Det blir lite svårt att bara avsluta det eftersom det här rollet är själva grunden till att Pravada Vox bildades ^^

Och svara i flockrollet Aqua! 8)

**Fallulah** Död Spelas av : Eve | Död

OFF: Öh... det är väl ok o.O

**Sponsored content**

» Dark meets the dark (P)
» It's dark with silence
» A light one and a dark one [P]
» A Dark Wanderer [P]
» Dark and cold [P]

::: IC: NUMOORI :::

Lövskogen

Lövskogen

What dwells in the dark

::: IC: NUMOORI :::

Lövskogen

Lövskogen