Ariel hade spenderat hela förmiddagen med att jaga ormar tillsammans med Ivo för att förhoppningsvis kunna byta deras skinn mot någonting fint eller roligt. Eller möjligtvis något gott. Som den där torkade fisken från Nordan. Han tyckte i regel inte om fisk, men han hade till sin egna, stora förvåning blivit fruktansvärt förtjust i den efter att ha tvingats äta den efter att han förlorat ett vad mot Stephano.
    Så försiktigt han kunde försökte han avlägsna ormen från sitt skinn, och även om han i ärlighetens namn inte lyckades speciellt bra så var han ändå stolt över den snabba utveckling han gjorde. Han slet inte längre av ormarna på mitten, och även om det var kladdigt av blod så var det åtminstone inte inälvor överallt. Vad han sen skulle göra med trasiga bitar ormskinn och en samling flådda ormar visste han inte ännu, men han skulle nog kunna komma på något. Nonchalant kastade Ariel ännu en skinnlös orm i den blodiga lilla högen intill sig. Med fundersam blick studerade han den. Visst kunde man äta huggorm? Även om han inte kunde göra något med skinnet så kanske det fanns någon som ville ha själva ormarna.

Malva rörde sig fram genom staden med mjuka steg, då hon nådde högsätet saktade hon av något. Sanningen var den att hon för första gången på evigheter var sysslolös, hon hade glömt hur det var att ha en ledig dag och hade för att vara helt ärligt riktigt tråkigt. Tack och lov fann hon en gnistrande svart päls i ögonvrån, en perfekt distraktion. Trotts deras intetsägande utseende, helsvarta hela högen, hade hon blivit bra på att skilja heredis-syskonen även om hon bara såg en tass eller ett ryggparti. Och detta var ingen annan än den bästa av de alla.
"Åh Ariel! Vad har min favoit-kusin för sig?"
Kvittrade hon fram för att tillkalla hans uppmärksamhet medan hon skred fram till honom. Men då hon fick syn på de nakna blodiga ormarna kunde hon inte låta bli att grimasera lite. Hon var ett stort fan av både läder och pälsar, och avgudade Junos och Minervas arbete men kunde inte låta bli att tycka att själva processen var lite äcklig. Att dessutom, som Ariel, tvingas göra det för hand utan hjälp av praktiska krafter kändes rent motbjudande. Men hon maskerade sina känslor så gott hon kunde. Hanen tilldelades två snabba kindkyssar innan hon slog sig ner intill honom, men samtidigt så långt från den lilla högen av korvlik som möjlig.
"Din toker, vet du inte att om man letar noga kan man hitta ormskinn ute i snåren helt gratis? Ormar ömsar ju."