Viol gillade faktiskt heredis valparna mer än vad han först trott att han skulle göra. Till skillnad ifrån hans syskon, kanske också han själv men det var inget han såg eller skulle erkänna, så var inte de snofsigt affekterade av sina högstående titlar. Även om de tekniskt sett stod över dem hade de aldrig fått för sig att använda det emot de äldre valparna. Inte vad Viol visste i alla fall. De var nästan för vänliga för sitt eget bästa, om man hade med Stjärnsten att göra.
Viol ansåg sig själv vara undantaget, hur mycket sanning det låg däri spelade ingen speciell roll. Hade alltid försökt stå på god fot med de yngre och hade aldrig haft problem med att leka och utmana de yngre valparna. Men nu hade de alla blivit lite äldre, och han själv hade inte tid för barnsliga utmaningar. Trycket låg på honom och hans syskon att hitta hur de skulle hjälpa flocken, och han hade inte varit sen med att inse att det inte gällde svartvargarna på samma sätt. Att stå i god dager med dem skulle definitivt bara gynna honom.
 "Åh, Ariel, där är du" Rösten var ljus, han kämpade dagligen med att hålla den ljusare tonen och slåss emot den naturliga förändringen. Med långa värdiga steg rörde han sig emot den mörka hanen. Han hade fått höra något om att Ariel ville lära sig fläta blommor. Det kanske inte var hans område av expertis, men han ville gärna kalla sig händig och gjorde det till sin plikt att lära sig all möjliga sorters hantverk.
 "Jag tänkte att du kanske vill arbeta på en sak med mig" förklarade han sig lättsamt och visade på de blommor och andra material han bar med sig i ett par korgar.
 "Om du inte är upptagen" tillade han vänligt.

    "Viol, så kul att se dig."
Han stannade upp och följde den rosa med blicken. Varför han gick med steg som om han trodde att han var någonting mer än bara ännu en i flocken kunde han inte förstå. Det gällde egentligen nästan alla Auroras valpar. Men sen var det väl just det: de var Auroras valpar. Och trots den lilla skavanken tyckte han om dem väldigt mycket. De var inte släkt, men det förändrade inte det faktum att de var som äldre syskon.
När han kom närmare kysste han den andres båda kinder som hans mor lärt honom för att sedan ta ett steg bakåt och ge honom lite plats.
    "Möjligt, jag är inte direkt upptagen."
Planen hade varit att gå och titta på gladiatorernas träning, men det kunde han göra senare. Eller vilken annan dag som helst egentligen. Med nyfiken blick såg han på korgen Viol burit med sig.
    "Vad hade du tänkt du skulle jobba med?"

Han hälsade artigt på Ariel med kindpussarna när den yngre kom fram till honom.
 "Fantastiskt" utbrast han med en glad röst, som om det var de bästa nyheter han fått på hela dan.
 "Jag visste inte riktigt vad du skulle vilja arbeta på, men ryktet säger att du vill lära dig om blomsterkransar" I Stjärnsten familjen var rykten nästan en heltidssyssla, även om Viol själv inte var dem som vidare spred eller startade rykten var han noga med att hänga med medan de andra talade. Information kunde ge mycket att arbeta utifrån, och hemma behövde han knappast ens arbeta för att få den.
 "Men jag har med mig andra material att pyssla med om du hellre gör något annat" han log vänligt emot den mörka hanen och nickade eftertänksamt. Han var förberedd på vilket pyssel som helst, han hade till och med med sig några tygbitar, även om inget var stort nog att göra ett helt plagg av.