"Vad har du där?" undrade Nadie misstänksamt, och närmade sig med snabba steg den lilla valpen. Ren mötte henne med stora, smått stressade ögon, och började tugga frenetiskt.
     "Vad i- släpp den där!" Nadie önskade att sin systers valpar var fyra gånger större. Efter en brottningsmatch som definitivt kunde varit över snabbare om hon hade kunnat ta i, lyckades hon få fram vad den valpen tuggat på. Det var en liten ödla, alldeles för stor för att svälja, trots Rens försök. Innan hon kunde säga eller göra något annat att se strängt på honom, mindes hon de andra valparna. Nadie snurrade runt, och fick syn på Janos som stack in huvudet mellan en grupp riskabelt staplade stenarna. Samtidigt härjade Liv runt ovanpå, och de guppade varnande. Bild av Janos som låg klämd under stenarna flashade förbi Nadies ögon, och hon skyndade sig fram. Försiktigt föste hon ut honom, och såg sig återigen om efter Ren.
     Nadie älskade sina systerbarn, men de var otroligt ansträngande. 
     "Hörrni!", sa hon, och försökte att inte låta desperat. "Vill ni höra en historia? Eller leka en lek?" Bara något som samlade ihop dem, snälla.

[För Ninovalpar och eventuella andra Jägare.]

Moster var kul att leka med. Henne kunde man busa och bråka ordentligt med till skillnad från mamma och pappa. Visst kunde man busa med dem också, men det var mycket svårare att inte göra som mamma och pappa sa, men med Nadie, då kunde man vägra!
"Har du sett vad som finns under stenarna där? Det är jättecoolt!" hade hon frågat Janos när Nadie rusade iväg för att se var Ren hade i munnen. Janos hade sett frågande ut och Liv hade nickat med ett ivrigt 'jättecoolt'. Tur att han var lättövertalad hennes bror. När hon såg att Janos rumpa stack ut mellan stenarna kravlade hon bestämt upp på stenarna som visserligen vinglade mer än hon räknat med men som ändå var en utmärkt utkiksplats. Hon log brett och viftade med svansen när moster kom hastande för att dra ut Janos från stenarna. När Nadie hade ryggen till tog Liv ett graciöst språng upp på mosterns rumpa, eller ja det var meningen i alla fall. I själva verket hamnade hon lite på sniskan och sprattlade med bakbenen för att inte glida ner.
"Nu har jag dig allt!" stonkade den lilla valpen medan hon kämpade för att hålla sig kvar på den hala ryggen. Varför Nadie smörjde in sig med fett kunde hon inte förstå, varför ville hon vara så hal för, säkert en vuxengrej.