Kvällen var ung och det låg en kyla över dalen. Ännu höll vintern dalen i sitt grepp. Den kyliga luften talade om att natten skulle bli kall och klar. Redan blinkade stjärnorna på den allt mörkare midnattsblå himlen och månen hade redan påbörjat sin bana denna natt. Den var halvfull och gav ett klart sken som speglade sig i den gnistrande snön.

Zaynah hade denna kväll bestämt sig för att söka upp Avian och Capheus. De tre hade begett sig till träningsmarkera och med sig hade Zaynah en alldeles slät mjuk gren som hon brukade använda då hon tränade reaktion med noviserna. Hon hade denna kväll lovat att träna just detta med Capheus. Då trion kommit till en lämplig plats så ställde sig den mindre stäpphonan framför den betydligt större gråblodet och hon lade pinnen mellan de båda medan månvargen med sin mjuka glöd som gav dem lagom med ljus ställde sig mellan de båda och tog två steg bakåt. Inga instruktioner behövdes utan alla tre visste vad denna lek gick ut på. De båda stod och såg på varandra. Väntade på Avians order om att gripa pinnen. Zaynah orangeröda mötte Capheus blå. Så kom ordern och de båda försökte först ta pinnen. Första försöket fick Zay pinnen före Capheus. Så fortsatte de. Zay visste att han var mycket större och klumpigare än henne så hon uppmuntrade honom. Gav honom tips och råd. Hon visste att han hade en skap hjärna så ibland var inte inte bara smidighet utan även skärpa till sinnet som räknades. Även den smidigaste vargen kunde vara seg till sinnet. Och därför var det ändå jämt mellan dom även om hon var nättare och smidigare.

Då de tränat en lång stund så kände hon tillslut att de fick räcka. Hon backade undan. "Tack Avian det får räcka så för i natt" Hon log vänligt mot Avian sedan såg hon mot Capheus. "Ska vi fortsätta med smidighetsövningar?" Hon såg mot Avian igen. "Vill du också delta?" Avian såg på dom båda. "Tack för inbjudan Zaynah men jag har annat att göra nu" Avian log vänligt innan han vände om och började gå tillbaka mot boplatsen.  Zaynah såg på Capheus igen och log mot honom. "Så" Sade hon med den mjuka stämman.

Zaynah hade alltid hjälpt honom, både genom träning fysiskt och uppmuntran. På något sätt lyckades alltid se vilken sorts uppmuntran han behövde, om så det var lekfull försäkran eller kall sanning. Så när hon hade föreslagit att träna med henne hade han inte tvekat att gå med på det. Kände att han faktiskt började bli snabbare och smidigare efter all upprepande träning, även om han ännu var långt ifrån samma nivå som den antagna.
 Den blå blicken låg på pinnen på marken, men han var för fokuserad på pinnen att han missade signalen. När han märkt sitt felsteg hade Zaynah den redan mellan sina käkar. När de återgick till sina positioner skakade han av sig lite och försökte minnas det han lärt sig. Fokusera på uppgiften, men medveten om sin omgivning. Var beredd på allt.
 Andra gången gick det bättre, men han var fortfarande bråkdelen för långsam. Han vet inte hur många gånger de körde fram och tillbaka, men han lyckades nappa upp pinnen åtminstone en del av gångerna, och han kände sig nöjd med det när Zaynah avbröt träningen. Inte en sekund för sent om han fick säga det själv, gav sig lite tid till att andas och sträcka på musklerna. Det var väl behövligt efter en sådan repetitiv övning.
 "Tack Avani" han nickade mot flockbrodern som drog sig undan. Capheus gissade att han skulle träna något annat eller hade något annat uppdrag att utföra. Men det gjorde honom inget alls att få träna ensam med Zay, han uppskattade hennes sällskap och synpunkter. Det var hjälpsamt.
 "Så?" svarade han med sin mörka stämma, det stod i skarp kontrast till hennes mjuka.
 "Hur vill du göra? Hjälpa stretcha ut mig kanske?" han flinade retsamt och sträckte demonstrativt ut bakbenen som för att mjuka upp dem.

Zay betraktade den större flockbrodern och log mot honom. Vi kanske borde värma upp oss först. Då Avian hade avlägsnat sig hade ett dunkel lagt sig. Hans glöd från månkraften hade speglat sig i den gnistrande snön och det gjorde det mer tydligt då han försvann men halvmånens sken gav ändå tillräckligt med ljus och snart hade hennes ögon vant sig vid kvällens dunkel. Hon gillade att träna ensam med Capheus. För de mesta hade hon kul med honom. Hon kunde både uppmuntra honom men vara helt ärlig och han kunde vara lika tillbaka. Dom kunde skratta tillsammans och för en tid sedan på årsdagen då hennes familj blivit attackerad han sett henne gå undan från de andra, han hade följt efter henne för han hade sett att hon inte varit sig själv och hon hade fått gråta i hans famn den natten. 

Då han frågade om hon ville hjälpa honom att stretcha så såg hon frågade på honom med en menande lite retsam blick. "Och vad vill du att lilla jag ska göra?" Rösten hade den lite retsamma tonen hon ibland hade men hon började själv att sträcka på sig så hennes kropp mjukades upp. Sedan ruskade hon på sig innan de rödorange ögonen föll på honom igen. "Ska vi jogga oss varma innan vi gör lite sprint övningar för att träna upp acceleration?" Zay såg sig omkring. Det skulle passa bra att fortsätta träningen på detta ställe då de värmt upp.

"Du är smidig, du kan hitta på något" flinet breddades på och han såg något utmanande på henne innan han skrattade. och ruskade av sig vätan som samlat sig i pälsen av snön ifrån förra övningen.
 "Blev du inte varm av det där?" han såg på henne med road blick. För honom hade den förra övningen varit nog, men det kanske inte skulle vara så dumt att sträcka på benen innan de fortsatte. Men samtidigt, den övning hon föreslog var just det - att sträcka på benen.
 "Men om damen insisterar" han log och gestikulerade åt henne att leda vägen. Kanske skulle en lättsam joggingtur mjuka upp musklerna mer innan han skulle pressa dem igen. Reaktions övningen hade värmt upp honom bra, men att värma upp de specifika muskler han skulle använda skulle inte skada.
 När hon började trava iväg var han inte sen med att följa efter i en behaglig takt. Hans storlek gjorde det lätt för honom att hänga med i hennes snabbare takt, trots hennes kraft. Längre ben hade visat sig användbart många gånger i träningar med Zaynah.

Hon skrattade med honom men då hon frågade om hon inte blivit varm av förra övningen så lade hon huvudet lite på sned. "Både ja och nej. Vissa muskler behöver jag väcka lite mer till liv innan jag pressar dom mer, det skadar inte att ta de säkra före de osäkra för jag hade inte tänkt vara mesig med dig. Nu tänkte jag att vi skulle träna hårt" Hon gav honom en lite utmanade blick innan hon log mot honom och nickade innan hon började röra sig ett jämt tempo. Hon hade med tiden insett att trotts hennes snabbhet så vid dessa uppvärmningar så hade han aldrig några problem att hålla hennes tempo. Hans långa ben och stora steg gjorde att på hennes snabba gick det två steg på ett av hans. Då de hade joggat en stund hade stannade hon upp och så såg hon sig omkring innan hon såg på honom igen. "Så här blir bra. Ska vi göra som vanligt? Du försöker fånga mig?" I snön som låg var det bra träning även för henne. För hennes del blev det även uthållighet då hon fick det jobbigare att hålla hastigheten uppe medan han hade fördelen med sina långa ben. "Springa snabbt i intervaller och sicksack som vi brukar?" Hon var dock öppen för om han hade förslag på andra sätt att träna. Om han hade kommit på någon annan övning han ville prova.

Trots att det skulle föreställa uppvärmning innan träningen fanns det en ro i att trava mellan de sparsamt utsatta stammarna. De dämpande ljuden av deras tassar, hans steg så mycket tyngre än hennes, mot marken och hennes kontrollerade andning. Fridfullt på ett meditativt sätt.
 Han stannade bara något steg efter att hon gjort det och andades ut i ett långt andetag. Musklerna i benen kändes mjuka och redo och han nickade i medhåll.
 "Vi kan börja med Sicksack banan, sen intervaller och sist jakt?" det var lättare för musklerna och om han jagade henne som sista övningen kunde han lägga mest energi på varje träning, hellre än att använda upp för mycket i en jakt och sen vara utbränd resten av nattens träning. Det var det som var det fördelaktiga med träningen och inte den faktiska jakten. Här kunde han bestämma i vilken ordning allt skulle komma för att maximera sin effekt i de flesta grenar. Vissa nätter lät han någon annan bestämma, så det blev mer outsägbart. Mer likt det verkliga hotet.

Zaynah nickade då han berättade hur han ville att de skulle träna. "Bra då sätter vi igång,vi springer sida vid sida och då jag säger åt dig att vika av åt höger eller vänster så gör du det så fort och så snävt du kan men utan att falla. Snöns djup ger en extra utmaning för oss båda för jag måste också hänga med. Så du inte snubblar över mig." Hon flinade lite mot honom, det var både på skoj men även på allvar. Så nickade hon att de skulle ställa upp och då de stod sida vid sida sade hon bara kort "Spring" Så satte dom av i ett ganska högt tempo. Med olika intervaller mellan när de skulle byta riktigt så sade hon höger eller vänster, varierade så de inte skulle bli förutsägbart. Hon visste när kommandot skulle komma så då han skulle vända mot henne så skulle hon ha fördelen men nackdelen av sin mindre storlek så denna övning skulle bli spännande.

(Du får gärna skriva hur övningarna går ;-)

Det var lätt att falla in i en inövad koncentration i träningen. Ett mönster som upprepats många gånger förut, och skulle upprepas många gånger igen. Han följde henne med långa språng, snön yrde vilt omkring dem och bakom dem skapades ett djupt spår i det vita landskapet. Stora bollar av vit snö fastnade i den isolerande pälsen, och mellan tårna, skapade ett obehag de helt enkelt fick stå ut med. Hennes kommando kom rappt och kort och med en smidighet han som ung aldrig kunnat tro sig ha vände han på plats och vek av, över henne utan att snubbla över henne mindre gestalt. Det tog lång tid innan de till slut stannade. Hans muskler ömmande varma, luften ur deras lungor ångande dimma. Tungan hände lojt och flåsande andetag lämnade honom i korta stötar.
 "Hänger du med?" frågade han mellan andetagen och flinade brett. Det hade funnits stunder då det sett ut som hon helt skulle försvinna i allt det vita. Snart skulle deras paus vara över och då gällde intervaller. Det var en tacksam övning denna natten. Bara muskler som arbetade utan mycket eftertanke, reflexer och uthållighet.