Den turkosa blicken hade studerat främlingen ett tag, den blekgröna fällen och kala svansen talade lätt för att detta var den hane som figurerat på många irriterade handlares läppar. Han ställde för många frågor, som inte hade med deras varor att göra, och startade gärna diskussioner med handlare som helst bara ville vara ifred. Det var en hane som Rocco i vanliga fall hade ignorerat, helst kanske inte mött, men tillfället var unikt. Det hanen konstant frågat och pockat på andra om var just det ämnet Rocco sökte svar på. Gudarna, och något om nattens varelser, men för honom var det inte viktigt.
Till slut valde han att närma sig drakargen, som var i full färd med att ställa tusen och en frågor till en Serpier som mest ville sälja sin fisk. Det drypande tonfallet och många pikarna om att bli lämnad ifred verkade inte riktigt ta fäste i den gröna hanen, och han tog istället de sarkastiska kommentarerna om gudarna som en inbjudan till att tala mer. Hur någon kunde vara så ignorant var för honom inte möjligt att förstå, men chansen att få några svar var värt det.
  "Gudarna säger du?" hoppade han in och avbröt en av de många frågorna. Han kunde svära på att Serpiern gav honom en tacksam blick då han kunde återvända till en av de kunder som faktiskt stod och såg över en välluktande rökt fisk. Att få drakargens uppmärksamhet var inte svårare än så.

Han hade spenderat början av sin tid i staden med att fråga om hur allt fungerade och till viss del hade handlarna uppskattat detta tills de insåg att han inte hade några speciellt stora planer att köpa något av dem. Det hade handlarna förstått ungefär samtidigt som han bytt samtals ämnet till vampyrer och gudar. Det var inte det mest uppskattade han hade gjort. En handlare hade förväntningsfullt svarat på alla hans frågor bäst han kunde i hopp om att han skulle köpa ett par runda metall objekt som handlade om gudarna, men hade blivit mer och mer arg när han insåg att detta inte var fallet och hade tillslut jagat bort honom. Det hindrade inte Leutwin från att fortsätta irritera folket runt omkring. Det spelade inte riktigt roll hur mycket de försökte få honom att förstå att de inte var intresserade om de inte faktiskt sa det direkt till honom.

Gudarna säger du?
Han avbröts mitt i sin mening av hanen men vände sig om med ett leende trots allt. Han granskade snabbt och tydligt den andra. Inte för att den andres utseende direkt hade något att göra med hans intresse för konversationen - hans intresse var på topp redan. Leutwin ruskade till på de stora vingarna och lät de försikigt lägga sig vid hans sida igen, så som han alltid gjorde när han var ivrig i en konversation.
"Ja." Svarade han med en dov röst. "Söker eller ger du svar?" Frågade han den andre.

Intresset var direkt tydligt i den andres blick, det verkade som om den forskande delen bara var för syns skull, att de skulle talas vid var redan bestämt så fort han särat käftarna för att tala.
 Ett vänligt inbjudande leende låg på läpparna. Sirocco skulle inte drömma om att kalla sig en expert, det var trots allt därför han var här, men all information han fått på sin resa var för alltid förvarad i hans minne, perfekt inpräntat. Det hade hjälpt något otroligt, han kunde lätt minnas vad som sagts, och kunde med lätthet se skillnader i utsagor, sålla om vad som kunde vara troligt och vad som var dit lagt i efterhand för att förstärka historien.
 "Det beror på vilka frågor du har, jag söker mina egna svar, men kan kanske ge några på vägen" det erbjudandet hade varit bra nog för de flesta som sökte att byta information, men han gissade att hanen framför honom inte riktigt brydde sig om han fick svar eller gav dem. Av allt innan att döma ville han troligen bara prata om ämnet överhuvudtaget, veta olika individers egna syn på det och spinna iväg på det. Rocco hade hört honom kasta ut sig en del teorier som ändrades för varje varg han talat med och fått ny information ifrån. Kanske kunde Roccos perfekta minne kasta klarhet för drakargen som kunde hålla honom tillräckligt intresserad för att Rocco skulle få svaren han själv sökte.
 "Perfekt minne hjälper mycket när det gäller att sålla information" han blinkade konspiratoriskt emot hanen, men gestikulerade att de kanske skulle lämna handelsståndet och prata där det var mindre folk.

Det beror på vilka frågor du har, jag söker mina egna svar, men kan kanske ge några på vägen.


"Jag söker alla svaren jag inte redan har, och söker att ifrågasätta det jag redan är säker på." Svarade han med ett flin. "Men varför börjar vi inte med vad du vill veta?"
Leutwin började vandra ifrån alla säljare och livet av staden. Han missade helt att serpiern bakom honom suckade glatt.
Han lät Sirocco hinna upp bredvid honom innan han åter igen började prata.
"Vad letar du för svar?" Ännu en gång lät han blicken vandra över den andre, men denna gången med ett brinnande intresse för något utöver samtalsämnet. "Du har kommit hit från andra sidan bergen - men du vill knappast stanna länge - så det måste vara något ganska viktigt du söker svar på."

Kanske hade han haft fel om vargen, visst han missade uppenbara sociala signaler som även valpar skulle förstå, men det var något i det som han sa som drog åt sig Siroccos intresse. Ifrågasätta det man var säker på att man visste - var det inte lite av det som Sirocco försökte göra själv? Eller räknades hans planerade handling som att motsätta sig det man trodde sig veta helt och hållet?
 Hans fascination för hanen falnade något dock då han påstod att han kom ifrån andra sidan bergen. De må vara sant, men det var länge nog sen för att dofter och spår skulle ha lämnat hans fäll. Han såg på hanen med en avsmalnad blick.
 "Jag tror du kan ha blandat ihop mig med någon" Det var den enda anledningen Sirocco kunde komma på som var trolig. Inte ens Tankeläsare skulle kunna hitta vart han kom ifrån, sinnet var som slutet och försvunnet ifrån omvärlden.
 "Oavsett så är det oväsentligt, vart min resa började har ingenting med att göra med svaren jag söker" misstänksamheten hade svept in över honom som en dimma, så han fortsatte inte med sina frågor fören han visste om hanen skulle fortsätta försöka pressa honom ytterligare. Om hans potentiella ledtråd tog slut här skulle han nog börja undra om det hela var ett stort skämt.

Jag tror du kan ha blandat ihop mig med någon.


"Nej nej. Jag kommer ihåg det väl trots allt. Alla vita ränder." Han tittade över Sirocco igen och blicken vandrade ner mot hans ben. "Men jag är rätt säker på att du inte hade alla ben den gången." Han vred lätt på huvudet som för att fråga hur det kom sig att den andre trots allt gick runt på fyra fötter. "Det är oväsentligt om du är Qu's ledare eller inte. Jag är neutral mot alla flockar och bryr mig sällan." Skrockade han lite lätt. Leutwin satte sig tillslut ner när de nått en mer öde del av Civita och lät de stora vingarna sträcka på sig ordentligt. Han hade inte varit ute på en ordentlig flygtur på ett tag och det kändes, men det var alldeles för roligt att springa runt i starden.
"Vad söker du för svar? Jag är rädd att du kommer bli rätt irriterad snart om du inte berättar. Jag har fått höra att jag bara kan hålla tyst en viss tid." Hans mungipor drogs ut i ett stort leende.

Vita ränder. Jo självklart måste han vara den enda vargen i Numoori med vita ränder. Han tvingade ner begäret att himla med ögonen, och lyssnade vidare. Inte alla ben. Han visste vem hanen talade om, men ignorerade det, han tänkte varken konfirmera eller förneka sin beblandelse med Qu, eller att den personen han misstog honom för var hans far. Helt ärligt förstod Sirocco inte hur misstaget kunde hända. Visst, han hade tydliga drag ifrån fadern, men hans utseende var mycket mer av, tja allt. Mer ränder, mer vitt, man, rosa. En liknelse hade varit en grej, men att missta honom helt? Drakargen kunde behöva något för synen.
 "Jag kan lova dig att jag alltid haft mina fyra ben, och aldrig i mitt liv varit ledare för Qu" inget av det lögner "Din inställning till flockar är like oväsentlig som min härkomst" försäkrade han, såg tankfullt bort ifrån drakargen då de vandrade mot en tommare yta, och slog sig sedan ned framför honom, på behörigt samtalsavstånd. Trots den tid det tagit dem för att gå dit hade han inte lyckats hitta ett bra sätt att formulera sina frågor på, tvivlade på att det skulle vara en bra första idé att rakt ut säga att han ville skaffa valpar med sin manliga partner. Nej han behövde sköta det taktfullt.
 Leutwin avbröt hans funderingar och han såg upp på hanen, skämtet var lätt smaklöst, men han log något ändå.
 "Det är inte enkla frågor eller snabba svar jag söker, jag är ganska säker på att det inte skulle gå att jäkta fram" Det behövde vara perfekt, kunde inte komma hem tomhänt till Ökker, inte efter vad han utsatt honom för.
 "Jag hörde om en varg som blev belönad med vingar av gudarna, och även om mitt mål inte är exakt detsamma så är konceptet det" han sökte noga hanens ansikte, reaktioner på vad som sades, hintar på om främlingen skulle dölja något eller veta mer.
 "Jag vill veta hur man på bästa sätt gör en offer bön för blidka gudarna och få något i gengäld" han utelämnade anledningen och väntade, något otåligt, på vad som helst som kunde ge honom en ny riktning, något spår att följa. Vad som helst.

Din inställning till flockar är like oväsentlig som min härkomst.
Han ignorerade det svaret som hoppade runt i huvudet på honom och istället koncentrerade sig på att låta vargen framför honom komma till punkt.

Det är inte enkla frågor eller snabba svar jag söker, jag är ganska säker på att det inte skulle gå att jäkta fram.
Han nickade entusiastiskt, nästan likt en valp som väntade på något gott. Han ville att den andra skulle skynda sig ironiskt nog. Men den andre verkade tänka över vad han skulle säga, ett begrep Leutwin inte riktigt förstod även om Etain ofta förklarat det för honom.

Jag hörde om en varg som blev belönad med vingar av gudarna, och även om mitt mål inte är exakt detsamma så är konceptet det

Leutwin nickade mer markant med huvudet. Hans stora, brända svans började långsamt röra sig bakom och han hade problem att hålla vingarna stilla intill sig. De ville väldigt gärna spridas ut sig i spänning.
Jag vill veta hur man på bästa sätt gör en offer bön för blidka gudarna och få något i gengäld.
Hans ögon smalande men hans leende breddades.
"Det låter som om du vill ha något riktigt speciellt. Och riktigt speciella grejer kräver offer." Han lät omedvetet vingarna sträcka ut sig. "Det beror ganska mycket på vad du är ute efter skulle jag gissa. Men ett liv för ett liv är alltid det bästa sättet enligt min uppfattning."

Visade sig att han inte behövde oroa sig för några hemligheter, hanens uppspelta min kunde skymtas mil ifrån, en hoppfullhet byggdes upp inom honom, något som krossades då hanen svarade.
 Liv för ett liv. Var det enda sättet?
 "Hur kan du vara säker?" hans panna var rynkad och rösten sammanbiten. Försökte inte ens låtsas som om det inte var ungefär vad han ville uppnå. Hade hanen någon grund för det han sade? Vilka bevis fanns det?
 Han gick igenom det hela i huvudet, minnen fladdrade förbi, mönstren, alla de mönster han försökt hitta. Det enda konkreta han var relativt säker på var vargen som fick vingar, måntemplet och något om Moriko i Kaiwood.
 "Har du testat?" han återvände till nutiden, blicken åter i främlingens ansikte, ifrågasätta allt han trodde sig veta var det?

Har du testat?
Han skakade på huvudet.
"Nej, nej. Jag skulle inte vilja be gudarna om något." Svarade han som om frågan nästan kränkte honom. "Det finns säkert ett flertal sätt ett göra det på, vissa gudar kanske lyssnar på endast böner. Men jag vet att om det hade varit jag.." Leendet spreds på läpparna åter igen. "Så hade det fångat mitt intresse mest."

Han blickade runt lite lätt innan han fortsatte.
"Jag vill hjälpa er." Det var testande som han sa det. "Jag vill se det hända, vad det nu än är ni är ute efter. Jag vill lära mig."

Lika öppet som förut gick det att läsa hanens ansikte, mer än något såg han kränkt ut över frågorna. Svaret var dock lika mycket en besvikelse som alla andra svar han fått. Tvetydigt utan riktig bekräftelse.
 "Så du säger att du inte har en grund" pressade han och blickade tveksamt på honom, än mer när han fortsatte.
 Hjälpa dem. Blicken smalnade av och han granskade främlingens ansikte med en stirrande intensitet. Misstänksamheten nästan strålade ut ifrån hans väsen, så att det gick att ta på emellan dem.
 "Vem har påstått att jag personligen behöver informationen?" han kunde enkelt spela på att han var utsänd på ett uppdrag efter information, även om han visste att det skulle låta genomskinligt nu. Han hade redan sagt för mycket och ångrade lite det. Han skulle varit försiktigare och inte lika rakt på sak.