Aliital steg ut i den mjuka morgonsolen. Dom varma strålarna träffade hennes blåa ansikte och hon fick kisa för att kunna se något. Även om det kändes som att hon inte gjort annat än att sätta upp sjukstugan de senaste dagarna så var hon full av värme över den fina familj dom var. Noga tänkande vart hon satte varje tass började hon att gå ut mot frukosten, kanske skulle hon träffa på någon där? Även om det var okristligt tidigt kunde hon väl inte vara ensam om att ha svårt att sova? Mjukt försökte hon tassa förbi de andras rum, även om hon väldigt gärna ville träffa på någon och få lite sällskap hade hon inte riktigt mage att väcka upp någon. De små tassarna försökte placeras på dom tystaste delarna av gången. Hon snubblade till lite och stönad ut ett dovt "humpfh... " Rösten var kristallklar när hon pratade med sig själv. " Du behöver inte väcka dom döda Aliital... " Med beslutsam min rundade hon hörnet och gick dom sista stegen mot frukost.