Det var en mild vinternatt och elden kastade gnistor högt upp mot stjärnhimlen. Lune hade hämtat ett skinn från en bergsbock och svept runt Vasilisa. Ville inte att varken hon eller magen skulle bli kall. Hon, Vassya, Brann och Rhys satt i det varma skenet och samtalade. Berättade historier och fantiserade om stjärnorna.
Det var ingen måne inatt, tack och lov, det kändes fortfarande sorgligt att hon inte längre hade samma band till himlakroppen. Egentligen borde hon ha kunnat räkna ut att detta skulle bli konsekvensen av hennes agerande. Bit inte den hand som matar dig..
Vassya nämnde att Lune kallat hennes för Nordstjärna tidigt i deras vänskap och hon kände hur svansen började vifta bakom henne. Det värmde att systern mindes, att orden tagit fäste. Och numera fanns det mer än ord. Bakom Brann kunde hon se rörelser i mörkret, ytterligare flockmedlemmar som kom för att dela stunden. Det väckte en enorm kärlek inom henne som hon behövde få ut, hon harklade sig lite och tog några toner, övade rösten innan hon började. Alla andra var vana vid hennes beteende vid det här laget och samtalen tystnade för att göra plats för sång.

"Va-silisa, you've always been my North Star"

Ljöd den första meningen och genom sina långa ögonfransar såg hon hur Vassya spetsade öronen. Sedan blundade hon och lät sig föras med i sin sång, svängde med huvudet och dansade mjukt på sin plats.

"And I have to tell you something
I'm still afraid of the dark
You take my hand in your hand from you flowers grow
And you understand with every seed you sow
you make this cold world beautiful

She told me all doors are open to the believer
I believe her, I believe her, I believe her
She told me all doors are open to the believer
I believe her, I believe her, I believe her

Va-silisa, you've always been my North Star, oh
Va-silisa, you've always been my North Star, oh

She told me all doors are open to the believer
I believe her, I believe her, I believe her
Do you feel loved?
She told me all doors are open to the believer
I believe her, I believe her, I believe her

Va-silisa, you've always been my North Star, oh
Va-silisa, you've always been my North Star, oh

I sit in the dark and I think of you often
In a world where reality has long been forgotten
Are you afraid? 'Cause I'm terrified
But you remind me that it's such a wonderful thing to love
It's such a wonderful thing to love
It's such a wonderful thing to love
It's such a wonderful thing to love
It's such a wonderful thing
It's such a wonderful thing to love
It's such a wonderful thing to love
It's such a wonderful thing to love
It's such a wonderful thing"


[Utspelar sig bara några dagar innan valparna föds, till Vasilisa men är även öppet för andra att joina. Lune sjunger Patricia av Florence + the machine för Vasilisa, med vissa vargmodifieringar. Texten är länk om ni vill höra melodin <3 Förlåt för att jag awkwardly trycker in massa låttexter i alla Lunes rollspel men eh.. hon sjunger non-stop ok.]

Trots det faktum att Vasilisa var nerbäddad bland varma pälsar och brasans varma lågor, så frös hon. Hon var utmattad, fastän hon inte ville erkänna det för varken sig själv eller för någon annan. Både Tenn och Kolzak hade sagt åt henne att försöka ta det lugnt och inte överanstränga sig, men det gick helt enkelt emot hennes natur. Om hon inte fick göra det hon skulle, likt patrullering eller andra uppdrag så blev hon snabbt för rastlös. Höll hon inte igång, åt hennes mörka tankar upp henne.
    Lunes lugnande röst bröt den korta tystnad som hade lagt sig, och till en början följde hon med i musikens takt. Men sömnen hann ikapp henne, och andfådd sänkte hon huvudet och lät det vila mot pälsens mjuka stöd. Texten var vacker, och hon kunde inte låta bli att rodna över det faktum att låten handlade om henne. Att Lune ens tagit sig tid till att fundera ut en låt till henne, kändes speciellt. 

[Gav inte så mycket att gå på, tänker när Lune är klar med sången så!]

Hon kunde både se och känna glöden som strålade ut från henne, främst från måntecknen. Sången hade slingrat ut på sina sista toner och hon gav sina gnistrande framben en förvånad blick. Dem lös inte i vitt utan i en svagt röd ton. Detta var något tveklöst nytt och hade hon inte varit i så gott sällskap hade hon blivit rädd.
Vasilisas hopsjunkna gestalt distraherade henne dock och även om hon nyss varit djupt inne i funderingar så var huvudet nu klart. Fokuset på systern som antagligen behövde hjälp tillbaka till sin sovplats snart.
"Oh Vassya, sestra."
Sade hon mjukt med dålig brytning, hon hade långt ifrån lärt sig spårket än men övat mycket både med Kol och med Vasilisa.
"Det glädjer mig att jag kan lugna dig men jag vet inte om det är en komplimang att du alltid somnar då jag sjunger."
Fortsatte hon med ett skratt och lade en mjuk tass på hennes axel. Med ens kunde hon känna energi stråla från henne till systern. Utan att hon själv riktigt förstod hur visste hon att hon gav den trötta honan både värma och energi.

[Lune gör coola energi-kraft-trix]

Vasilisa såg på henne med skam i blicken. Lunes sång var en av de få saker som kunde få henne att slappna av och det hade effekten på henne att hon blev sömnig; men självklart var det menat som en komplimang.
    Vid kontakten med Lune kändes det som om hennes energi plötslig fick liv igen, och förvånat såg hon upp mot den andre.
    “Du behöver inte göra det för min skull, Lune”, viskade hon. Det låg en ton av tacksamhet i det hela, men samtidigt ville hon inte att Lune skulle offra sin egna energi till henne. Det var trots allt hennes egna fel att hon inte sov på nätterna och återställde sin energi. Ett litet leende spred sig på hennes läppar. “Jag klarar mig alltid.”

Lune gav sin syster en varm blick och log.
"Jag vill att du ska blomstra, inte bara klara dig längre."
Hon strök sin kind emot den andres.
"Vi har alla din rygg sestra, så du kan få leva, njuta."
Och det var extra viktigt nu, när valparna snart skulle vara här, att Vassya tog hand om sig själv.
"Kom, jag går med dig till lyan."
Utan att vara allt för påträngande väntade hon på att den trötta honan skulle resa sig och gick sedan bredvid henne till sovsalarna. Tenn var snabbt med efter för att få somna intill sin kärlek.


[Avslutat]