Meilyr hade lämnat kvar i skuggfall för en kort vistelse. Han kunde lika väl försöka få fram lite information här som i Civitas, det hade visat sig att folket var detsamma. Om inte än mer ointresserade att hålla en konversation, här höll vargar som ville visa sin styrka till. Han hade planlöst strukit runt längs gatorna, småpratat med en del försäljare som bara hade ögonen för hur många svans smycken de kunde pruta på honom. Till sist gav Meilyr upp då en irriterande huvudvärk smög på honom och han började söka sig ut från vimlet av vargar. Luften var kylig och det bildades små moln när han andades, det kunde till och med bli snöfall till natten, något som var väldigt ovanligt för slätten. Meilyr styrde sina steg mot träningsområdet, kanske fanns det fortfarande några som tränade i skymningen. Det var rofyllt på ett vis att iaktta vargar som tränade, förundras över deras styrka och krafter som bröt sig ut. Han lät kraftfälltet smyga sig ut från hans kropp, han hade klarat sig förvånansvärt bra i skuggfall utan att använda det för ofta. Men nu ville han se.

Det torra och döda gräset knastrade av tunn frost när han kom ut på det öppna området. Han hörde ansträngda andningar och nu som då dova morrningar. Han stannade upp ett ögonblick för att ta in omgivningen, det fanns låga mur formeringar nära intill. Meilyr fortsatte fram till dom och ett litet hopp upp på den, han var osäker om det var meningen att vara en plats för åskådare men den låg väl till. Meilyr la sig tillrätta på stenarna och lät svansarna dingla ner för kanten. Han korsade tassarna och vilade huvudet på det, blicken var rakt fram mot fjärran, inte alls åt det hållet vargarna tränade. Men det behövdes inte, han sträckte ut sitt kraftfällt till de två vargarna intill och iakttog dem i sin kamp.

Den unga ljusa tiken hade lämnat arenan ett tag för att handla lite örter och hämta vatten att dricka. Hon hade befunnit sig här nu under en tid och visste att det snart började dra ihop sig och förflytta sig. Men inte riktigt än, någon dag till. Ju mer hon kunde se dom andra träna och strida mot varandra och träna med dom ju mer kunde hon känna sig redo att bege sig ut igen.
När Ayira kom tillbaka emot arenan igen så uppfattade hon en ny individ som hade satt sig på läktaren. Försiktigt rörde hon sig emot hanens håll och stannade upp några meter ifrån honom. Dom många svansarna fångade hennes intresse och hon började röra sig emot honom med ett nyfiket uttryck.
"Är det upptaget här?" stämman var mjuk och hon befann sig snett framför den främmande individen och log mjukt.

Meilyrs ögonlock blev tunga och höll på att halvt slutas när han iaktog de omtumlade vargarna som nu brottades på marken. Plötsligt dök en mörk skugga in på hans kraftfällt, han hade inte hört hennes steg och nu stod hon en bit bort. Meilyrs ögonlock slog upp och han höjde lite förvånat på huvudet. Vände på automatik blicken mot tiken när hon talade med en mjuk stämma. Förvåningen böts ut mot ett vagt leende och han satte sig upp för att göra mera utrymme. "Nejdå, gör mig sällskap om du vill" sa han och vände blicken ut mot arenan. Han hade tagit det som en stark vana att försöka uppehålla ett så oblint utseende som möjligt, fast han visste att den tomma blicken ofta bedrog honom. 

"Så lustigt att man kan känna en sån ro i kroppen genom att se andra slåss" sa han nästan i en ursäkt, han kände sig lite som en spion som satt där och iaktog andras ihärdighet. Han vände tillbaka blicken mot honan. "Är du en åskådare eller kämpe?" huvudet tippades lite på sne som det brukar när han blir frågvis. Men han log och man kunde se att han var genuint intresserad av ett svar.

Med ett litet leende satte hon sig ner bredvid den flersvansade hanen med blicken vänd ut emot arenan. Det hade tagit ett bra tag nu sen hon kom hit och tiden började närma sig.
Dom silvriga öronen vinklades emot hanen då han talade för att sedan sjunka ner lite grann och Ayira andades djupt.
"Man skulle väl kunna säga både och." stämman var mjuk och nästan sjungande. "Jag både beskådar dom för att lära mig nya rörelser, det är intressant att se hur enformig man egentligen är när man slåss. Något din motståndare lär sig om du möter samma individ hela tiden. Och detsamma för en själv" Ayira såg emot honom och viftade lite på svansen. "Men nog har jag även befunnit mig där nere och stridit på skoj. Roligaste omgången var nog emot Selva, en stor kattlik varg." en liten rynka väcklades fram i pannan när hon tänkte på striden. "Mitt namn är Ayira, vem är du?"

Så hon var någon som spenderat sin tid här med att träna. Kanske skulle han göra klokt i att göra lite nytta med den kropp han fått. Men här satt han ändå, med behörigt avstånd från arenan. Det hon sa gav honom lite nya perspektiv och gjorde honom än mer förstående över de stridande vargarna. Han nickade lätt i sammförstånd och hon fortsatte "roligaste omgången var nog emot Selva" förvåningen speglades i hans ansikte i ett ögonblick. Jasså, vilket sammaträffande. Inte för att det var så konstigt, många kände väl Selva i skuggfalls trakter. Han tänkte tillbaka på deras tidigare möte och log, hans återfunna vän. "Selva.." sa han svevande. "Hon kan inte varit det enklaste motståndet kan jag tro, om du kom ut triumferande så gör du mig förvånad" sa han och skrattade, skakade lite på huvudet. Han undrade vad hon hade för knep som kunde mäta sig med Selva. Hon fortsatte och presenterade sig som Ayira. 
"Trevligt att träffas Ayira, du kan kalla mig för Meilyr" sa han och log vänligt. Han kände att presentationer ofta föll i glömska nuförtiden och det var inte så ofta han hann med formaliteter. Men nu hade han nytt namn på lager och det lät vackert i hans huvud.

Utan att släppa blicken från dom stridande vargarna log hon brett och lyssnade till Meilyrs ord. Och han hade rätt, det hade inte varit en lätt match. Speciellt efter hon hade börjat känna doften av blod och något som slet i henne. 
"Vann gjorde jag inte, men jag tror vi både lärde oss ett och annat från varandra." skrattade hon fram
"Detsamma Meilyr. Vad har fört er till platsen?"


[VET INTE VAD JAG SKA SKRIVA]

Han nickade till hennes svar och tänkte för sig själv hur deras match kunnat se ut. När hon frågade vad han gjorde där hade inte riktigt något vettigt svar, kanske var det bara att säga det mest logiska. “Jag är bara på en snabb visit. Jag har varit i Civitas en tid nu i sökan efter Qu men jag tänkte att jag kunde ge skuggfall en chans också i sökandet” log han. “Ni då?” bollade han tillbaks. 

Meilyr kom på en hastig idé, han var långt ifrån säker att hon skulle vara intresserad men han kunde testa. “Jag är verkligen inte någon kämpe men då det här är min sista natt i skuggfall så skulle det vara väldigt tråkigt om jag inte testat marken i arenan.” sa han och fick en finurlig blick. “Antar du en match?”

Hon funderade lite grann och visste inte riktigt vad hon gjorde här förutom att beskåda dom som tränade och vandrade över stället. "Jag vet inte riktigt, tror jag mest försöker hitta var jag. Du vet, hör hemma. Råkade bara fastna här ett litet tag." Ayira fnissade lite och log brett emot Meilyr.
När han frågade om hon ville ta en liten match så log hon brett och den långa silvriga svansen slog hårt marken och hon trampade med framtassarna. "Det hade varit roligt!"