Det var kväll och månen höll sakta på att gå upp.Det hade gått några dagar sedan hon blivit antagen in i flocken. Hon hade aldrig varit så stolt men samtidigt så kände hon sig lite osäker. Hon ville verkligen leva upp till de förtroende hon fått att få bli en del av denna flock, denna familj. Hon hade aldrig haft en familj så hon visste inte riktigt hur hon skulle göra. Hur hon skulle passa in. Hon hade hållit sig i utkanten och med sin kraft hållit sig så obemärkt hon kunnat. Hon hade velat studera flocken innan hon ville intrigera med den. Minnena av TBB var ännu färska och hon hade en vag var rädsla att det skulle bli som där. 

Nu efter att ha betraktat dom ett par dagar så släppte hon garden och hon kom närmare. Såg sig omkring med de svarta ögonen. Lade upp fasaden så hon inte visade oron som virvlade inom henne. Hon var ändå en ung tik med många svåra upplevelser. Hon betraktade scenen framför henne. Plötsligt kom en mörk mindre tik fram med ett ärr över ögat. "Men Verasha så du ser ut" Med en tass tog och och kammade till luggen med klorna innan hon gick förbi. Verasha gav ett vagt leende. "Tack Brann" Sade hon lite försiktigt men den mörka tiken var redan på väg bort igen. Verasha fortsatte gå lite till och såg på de andra medan hon inom sig fortfarande kände en viss osäkerhet.  Minnena och ärren som TBB lämnade var ännu så färska. Då och då undrade hon om detta var rätt beslut men samtidigt kände hon djupt inom sig att hon inte skulle tagit något annat beslut vad som än hade hänt för på något sätt var det här hon hörde hemma.

Vasilisa hade inte hunnit yttra speciellt många ord med den nyfunna familjemedlemmen. Dels för att hon hade varit upptagen med att försöka fixa till hennes och Tenns lya så att den skulle bli så gästvänlig som möjlig inför de nya små liven som snart skulle födas, men också för att låta tiken vänja sig vid den nya miljön. Hon själv visste att det kunde ta tid till att känna sig som en del av gänget, speciellt nu när Cirkeln var så nära varandra.
    Ett vagt ljud som slog mot berget fick Vasilisa att öppna sina bärnstensfärgade ögon. Hon såg sig förvånat omkring för att inse att hon måste ha somnat, helt utmattad av dagens arbete. Tenn sågs inte till i lyan, men en rörelse utanför fick henne att höja på huvudet. Tenn…? Nej. Vid närmare anmärkning insåg hon att det var Verashas som syntes utanför lyan.
    Ett litet leende spred sig på hennes läppar och sakta reste hon sig upp för att möta den större tiken.
    “Verasha” hälsade hon mjukt och lade huvudet lätt på sned. Det ryska namnet på hennes tunga lät som hemma, och när hon fortsatte tala hördes den ryska brytningen. “Mycket att ta in?”

Hon såg den gråbruna tiken resa sig upp och komma henne till mötes. Den lätt svullna buken talade ett tydligt språk. Hon mindes att detta var Tenns partner. "Vasilisa" Svarade hon som hälsning. De svarta ögonen mötte de bärnstensfärgade ögonen. Den ryska brytningen då hon sade hennes namn lät så rätt. Sedan då hon frågade om det var mycket att ta in nickade hon lite. "Ja. Mycket är annorlunda mot.. Ja mot.." Hon hade fortfarande svårt för namnbytet på sin förra flock. "Lykoris. Där blev jag aldrig en del av flocken trotts att jag föddes in i den." Hon såg sig omkring innan hon åter såg på den gråbruna tiken. Hon sträckte lite på sig så hon kom närmare sin fulla längd. "Jag har redan bättre relation till denna flock än jag hade till de i Lykoris" Hon grimaserade av avsmak. Enda hon hade haft någon typ av relation till var sin mor och sin morfar. Båda var nu borta så det bandet var nu helt borta. Hennes syskon hade för länge sedan valt bort henne.

Vasilisa lyssnade till hennes ord och nickade för att visa att hon lyssnade. Det var tydligt att hon som så många andra i Cirkeln haft ett mindre trevligt förflutet, och för några sekunder kände hon själv att hon inte passade in. Hennes uppväxt hade varit bra, med två föräldrar på sina egna sätt visade att dem brydde sig om henne. Men nej, Vasilisa fick inte tänka på sin egna uppväxt nu - fokuset skulle ligga på Verasha nu.
    “Du kommer att passa in här”, log hon och mötte hennes blick. Det var inte ofta Vasilisa kände sig liten, men bredvid Verasha gjorde hon det, trots att det bara var en liten höjdskillnad mellan dem. “Relationer är viktigt för oss. Vi är mer än bara en flock, vi är en familj. Så tveka inte att komma till oss, mig, om du har något som tynger ditt hjärta.”

Hon log lite då Vasilisa sade att hon skulle passa in. Hon skulle göra det hon kunde för att bli accepterad och anpassa sig och hon skulle göra vad hon kunde för flocken. Hjälpa till på de sätt hon kunde. "Tack" Det kändes bra att ändå få de acceptansen från denna tik så fort. Det verkade vara en självklarhet att hon redan var en del av flocken. Vera hade ännu inte riktigt sträckt upp sig till sin fulla längd och ännu hade hon en ung vargs gängliga kropp. Hon skulle bli betydligt grövre då hon vuxit färdigt. ännu var hon bara hög och spinkig då hon sträckte upp sig i sin fulla längd. 

"Jag har vissa... spärrar jag måste komma förbi men jag jobbar på det." Hon såg sig omkring på de andra som höll på med sitt. Hon log lite smått. De var inte den största flocken men sammanhållningen var så uppenbar och stämningen var så annorlunda mot den hon upplevt tidigare. Hon hade visserligen kämpat mot Envidia under stora delar av sin tid i Lykoris men ingen hade brytt sig om hur hon mått och med det hade ingen erbjudit henne hjälp.

“Det kommer”, svarade hon och log. Vasilisa följde Verashas blick mot de andra som var fullt upptagna med sina arbeten, och hon påmindes att hon själv var tvungen att patrullera en runda innan solen helt gick ned bakom bergen. Kanske skulle hon ha tur att få med sig Tenn eller Kolzak, så att hon inte behövde patrullera själv. Inte för att hon var rädd, snarare att hon inte ville fastna bland sina egna tankar. “Jag ska ge mig ut en sväng.”
    Vasilisa reste sig upp och funderade några sekunder innan hon åter lät blicken falla på Verasha. “Vill du följa med?”

De nattsvarta ögonen betraktade den andra tiken och hon nickade. Ja det skulle nog komma till slut och det kändes bra. Hon hade haft många upprivande händelser på kort tid och hon kände sig vilsen nu men då hon fått erbjudan om att få bli en del av denna familj, att få en fast punkt hade hon gripit efter den. Vasilisa hade på kort tid kommit att bli en fast punkt i hennes kaotiska liv. Hon log lite som svar.

Sedan då Vasilisa sade att hon skulle ge sig ut en sväng så såg hon bort mot de andra igen innan Vasilisa frågade henne om hon ville följa med. "Ja jag följer gärna med" Hon log lite mer.

Avslutat