Det var kväll, men Civitas var inte mindre upplyst för det. Facklor och andra ljuskällor lyste upp staden inifrån. På ett torg hade en folkmassa samlats för att lyssna på en grönlockig varg som spelade energiska låtar på ett instrument. Det var god stämning, och en försäljare med spett på bricka hade anat chansen att göra goda affärer. Eftersom det inte fanns så mycket visuellt att titta på annat än långa skuggor brydde sig åskådarna inte sig nämnvärt när han skymde sikten.
     Blair kom dit när folk redan samlats, och det var rätt trångt. Egentligen borde han sova nu, men ikväll var en sådan kväll när minnen och saknad inte lät honom vara ifred, och då kändes det bra att distrahera sig med något.
     Han skymtade en ledig fläck bredvid en mörk hane, och banade sin väg dit.
     "Ledigt här?" mumlade han för att inte störa resten, och slog sig sedan ner utan att vänta på svar.

Dantalian hade efter öppningen av skuggfall tagit sig vidare mot staden, mot Civitas. Det var livfullt, mycket vargar som rörde sig genom staden. Han trivdes på något sätt med det, att ha väldigt många runt omkring sig men egentligen ingen han kände eller talade till mer än nödvändigt. Även om det också kunde bli tråkigt i längden så hade det varit ganska trivsamt på det sättet den senaste månaden. Han hade slagit sig ner under kvällen vid övriga åskådare för att lyssna på musiken från en entusiastisk individ. Trivsamt. Han log nöjt och de isblå ögonen lös i hans mörka ansikte. Han vinklade örat mot en röst och vände blicken förvånat åt sidan. En liten brun bevingad varelse hade mod nog att slå sig ned bredvid honom. Det var sällan vargar vågade trängas med honom, han såg sällan så inbjudande ut. Han såg varken trevlig eller snäll ut. Den långa pälsen kring hans bringa fick honom dessutom att se större ut än vad han faktiskt var. 
- Det verkar så. Dantalian. 

Den stora vargen introducerade sig som Dantalian. Blair sneglade upp på honom och vände sedan blicken mot musiken igen.
     "Blair", svarade han lättsamt, och det blev sedan tyst mellan dem medan de lyssnade på musiken.
     Efter en liten stund meddelade musikern att han skulle ta en paus, och folket runt om sträckte på sig. Det blev tydligt hur många som faktiskt samlats på samma plats när många ställde sig upp på samma plats. Blair satt tålmodigt kvar och väntade, och sneglade igen på hanen bredvid.
     "Har du varit här tidigare?" undrade han, och skakade på huvudet. "Jag menar, Civitas har alltid varit trångt, men efter attacken så har det nått hela nya höjder. Jag kan bara föreställa mig hur det känns att vara dubbelt så stor i det här virrvarret."

Blair. Namnet lät inte bekant på något sätt men av en underlig anledning valde han att lägga namnet på minnet. Det kunde säkert komma till användning i framtiden. Musiken stannade av och tystnaden blev ett faktum tills främlingen valde att bryta den. Han var tyst tills den andre talat till punkt. Ett skratt lämnade honom, det var sant. Han hade märkt av att det blivit trängre här. 
- Jag har varit i Civitas sedan invigningen av Skuggfall. 
Svarade han till en början. Varför han inte tagit sig här ifrån fanns där egentligen ingen förklaring till. Han hade inte haft något bättre för sig helt enkelt. Tragiskt men sant. 
- Ja jag hörde något om en attack. Konstigt nog stör jag mig inte överdrivet mycket på att det blivit mer befolkat. Det är lite tråkigt dock, det är inte mycket som händer här. 
Han talade med tydlig ton och korrekt uttal som han var upplärd att göra. Även om Nordspråket hade tagit tid för honom så hade han kommit ikapp helt enkelt. Han var uppvuxen med Nimorian, vilket också gjorde att man kunde höra en viss dialekt när han talade Nordspråk.
- Är du här mycket Blair? I Civitas?

"Nä?" hummade Blair, mer bekräftande på att han lyssnade än ett faktiskt tillägg till diskussionen. När en fråga ställdes skakade han på huvudet.
     "Inte i vanliga fall. Jag och några vänner har... affärer här att klara av, men jag kommer snart att lämna. Trängseln passar inte mig personligen." Han hatade de gånger som föraningen triggades av att någon ovanligt burdus främling dundrat in i hans sida. 
     "Men såklart, Civitas har sina fördelar också. Jag förstår varför man stannar", fortsatte han och syftade på den andres påstående om att han varit här sedan Skuggfall. Trängseln runt om hade lättat, och musikern var borta. Blair reste sig upp, väl medveten om att han skulle behöva böja nacken väldigt när den andre gjorde det samma. "Du borde kolla in eldföreställningarna. Jag har bara sett dem de allra mörkaste nätterna, men vilken show de är."

Dantalian spetsade öronen, nå detta lät ändå tämligen intressant. Han kunde inte minnas en enda konversation med främlingar här i Civitas som fastnat. Något sa honom att denna lilla bruna hane skulle göra ett intryck ändå, även fast deras konversation än så länge endast varit de närmsta kallprat. 
- Åå, affärer inom vilket område? Jag har levt så länge utan trängsel att det har varit ganska trevligt. Ett tag. 
Var denne någon slags handelsman kanske? Han hade själv inget syfte med att vara här egentligen. Han funderade på att söka upp någon vid skuggfall. Bli gladiator. Men han hade inget, ingen att strida för egentligen. Kanske var det värt att göra det ett tag ändå. Oklart. Än så länge hade resan ut i Numoori inte givit honom speciellt mycket, men när han begett sig hade han heller inte riktigt vetat vad han letade efter heller. Han nickade. 
- Jag håller med, de är en riktig show.
Svarade han, men nämnde egentligen inget om att han gillade musiken bättre. I alla fall från vissa. Det var något som talade till honom när han hörde musiken. Han sjön ytterst sällan själv, men enligt de få som hört honom hade han en utomordentligt fantastisk sångröst. Men att vara uppträdande på Civitas gator var absolut inget för honom. Nej han höll gärna sin sång för sig själv. Dantalian reste sig och han stod högt över de flesta med sin mankhöjd. 
- Så vart ska ni när affärerna är avklarade?

Blair flinade.
     "Den fysiska sorten", svarade han simpelt, medvetet lite luddigt. De hade helt enkelt inte nog med affärsidé för att han skulle kunna vara mer specifik än så. Snart, efter hans resa till Yanamore, om de hade tur. 
      "I Civitas?" Blair sökte efter ett förtydligande, men lät sin fråga vara retorisk när han fortsatte, "Yanamore. Och sedan får vi se." Hem, ville han svara, men blev plågsamt påmind om att hans hem var död och begraven i Ötamon. Påminnelsen gjorde honom obekväm, och han log något stelt när Dantalian ställt sig upp.
     "Om du håller dig i de här trakterna tvivlar jag inte på att vi kommer ses igen, Dantalian. På återseende." Han log snett, och vände sig om för att gå tillbaka till sin bror och de övriga.

Dantalian lyssnade och såg på hanen med nyfiken blick, även om det knappt syntes i de kalla ögonen som saknade pupiller. Känslan av nyfikenhet låg dock i luften och det syntes mer i hans uttryck än i ögonen. Han nickade och tog in informationen. För att sedan le nöjt och se efter hanen när han valde att lämna platsen. 
- På återseende Blair.