En mörk natt, då månen stod högt där uppe i det mörkblå, lös ett vitt solsken ned på den silvriga pilträds skogen. Det var mycket vackert här om nätterna, och en medelstor blå hona gick omkring i den silvriga skogen, hon log för sig själv. Lycklig över sitt liv. Dom lila framtassarna och dom vita baktassarna har stora svarta klor på sig, sylvasa och användbara. Dom medel långa benen förde henne trippandes framåt, hon var glad i mörkret. Den på sätt och vis färgglada svansen viftade bakom henne, dom mörka öronen letade efter ljud och den vita manen som låg över den högra ögat guppade upp och ned. Dom blodröda ögonen svepte över området och ögonen såg glada ut likaså som hela hennes kropp gjorde.

I det silvriga gräset sattes varsin tass för varje gång honan fördes framåt, honan stannade upp. Hon bara stod där mitt i ett steg, det vänstra benet stod i luften, hon hade sänkt huvud, och öronen lyssnade ivrigt för att få snappa upp et ljud. Så nyfiken hon är. Men tyvärr så var det inget intressant hennes öron fann och i sin pausade position började honan att röra på sig igen, trippandes genom det silvriga gräset.

Hon stannade igen, men denna gången för att hon tittade upp emot dom höga träden, dom var så vackra med sina silvriga blad och stora kronor som nästan är ihopväxta. Hon bara log, det var svårt att få till ett surt leende enligt henne. Den blåalila kroppen stod helt stilla, hon bara tittade upp emot trädkronorna, så fina och silvriga. Men lite åt vänster, på en av pilträdets grenar, såg honan ett hål, öronen vinklades emot hålet och likaså huvudet och dom blodröda ögonen. Vem bodde där? I sin tanke om vem som bodde där vände hon blicken framåt igen och vandrade vidare, vad gjorde hon här? Ett par buskar fanns intill henne och hon log bredare, där kunde hon sova en liten stund, antingen sova hela natten eller en kort stund, eller bara vila lite. Den blåa honan satte kurs emot buskarna, gick in i dom och la sig ner där. Mysigt och hon visade inget av sin kropp. Den stora busken var 2 meter bred, så den var tillräckligt stor för henne. Den blåa honan somnade, och vaknade sedan lite kort därpå av ett ljud, ett prasslande ljud.

[Pax till Arión, Ewy! :3]

Jag avslutar här med detta rollet eftersom att du Ewy/Evelina/Aquaeye inte svarar ngn gång, bara så du vet detta.

[Du vet att detta rollet finns fanns också, det är inte bara jag som vet ..]

AVSLUTAT!

OFF: Inte för att jag förstår varför du bara avslutar rollet utan förvarning, men
förlåt, då. Jag hade glömt, och alla eventuella mejl du skickat Arión har aldrig lästs.
Har nämligen bytt namn och konto till honom.
BTW, du vet inte vad jag vet eller inte vet, okej?
Så... sorry. <3

Nu verkar det inte precis som om du vill fortsätta, beklagar det.

Jag brukar inte förvarna men .. xD
Det liksom gått två månader på ett ungefär också, så jag vill helst inte fortsätta.

Har du inte läst dom!? D: Jag faktiskt skrivit i chatten också .. :c
Har du bytt namn och konto!? :O

Men .. jag trodde att du hade läst mejlen i både chatten och privata mejl, och så har du inte det .. D': Jag trodde att du visste ..

Det gör inget, mitt fel .. <3

Nja, jag vill inte fortsätta, har ingen "fantasi" till detta rollet, har tappat det fullständigt, det var ju liksom så länge sen .. typ länge .. xD

OFF: Det är lugnt, detta är glööömt~ ^^




AVSLUTAT, då :3