Gehenna hade betraktat i ögonvrån hur valpen vid hennes sida obekvämt flackat med blicken fram och tillbaka under deras promenad längst huvudstråket. Hon gillade det inte, valpen det vill säga, men den besatt en besynnerlig förmåga som kunde komma väl till användning inom den typ av arbete som Gehenna... övervakade. Inom som utanför stadsgränserna. Denna valp, Tistel, skulle kunna att komma bli en värdefull tillgång bara hon lärde sig hantera sin kraft och sig själv grundligt.  

  "Tistel." Vrenen stannade upp och såg på valpen med en sträng blick. Runt dem befann sig mängder av flyktingar från måntemplet, flera som såg ut att lysa vagt från sina märkliga måntecken under natthimlen.
  "Jag gillar att du själv tog initiativet till detta, och är det som jag fått förklarat för mig - vilket jag självfallet hoppas, annars hade det varit väldigt tråkigt." Vrenen klickade med tungan mot gommen, tre-fyra gånger innan hon fortsatte. 
  "Förstå att om du ska bli del i det här så behöver all din fokus ligga på att..." Hon låtsades fundera innan hon tog till orda igen, som om att hon hittat dom ord hon sökt. " Bli den absolut bästa versionen av dig." Gehenna satte kroppen i rörelse och vek av mot en närliggande bakgata. 
  "Jag är väldigt sträng, och har inga avsikter att vara behaglig gentemot dig av den orsaken att du är ung."

[Tistel]

Tistel var mer än överlycklig att Gehenna accepterat henne. Hon hade alltid respekterat vrenen, och samtidigt varit lite rädd för henne. Men hon visste att hon behövde få sin kraft under kontroll - för när den var under hennes makt kunde hon äntligen vara till nytta. Hon kunde göra mamma glad, morfar glad. Hon ville vara till nytta för Tenebris, en stolthet för sin familj. Om Tibast skulle bli gladiator, så skulle Tistel bli en förstklassig spion och telepat. Hon försökte bära huvudet högt när hon följde vrenen genom folkmassorna av flyktingar från måntemplet, men sneglade då och då lite ängsligt upp mot Gehennes skarpa blick. Hon mötte den ibland och försökte då att hålla en stadig min, även om det var svårt. Det kändes som om Gehenna kunde läsa hennes tankar ibland, eller åtminstone stirra rakt in i hennes själ.
"Ja, Gehenna," svarade hon lydigt. Hon förstod att Gehenna skulle vara sträng, och det skulle säkert inte vara kul att arbeta under henne. Men hon skulle inte arbeta för att det var roligt. Tistel försökte hålla jämna steg med Gehenna. "Jag förstår. Jag ska göra mitt bästa. Bli... mitt bästa jag."
Det lät lite patetiskt, men Tistel hoppades att hennes beslutsamhet gick att höra. Det var inte meningen att fjäska för Gehenna, men om det här skulle funka skulle hon vara tvungen att vara lyhörd.
"Mina krafter... jag ska träna hårt så att de kan vara till nytta."
Tistel kunde äntligen låta bli att läsa tankar och kommunicera mentalt av misstag, men det krävdes mycket träning ännu. Ofta stressades hon av tvångstankar, men hon visste konsekvenserna av att göra felsteg. Hennes mamma hade gjort den saken klar för länge sedan. "Hur ska vi börja...?"

Frågan kom nästan direkt. Bra.
"Dina syskon," svarade hon kort och koncist. "Ta reda på deras motiv, läs deras tankar - utan att dom kommer på dig, självklart. För flockens skull. Desto större informationsgrund vi har att stå på desto bättre kommer vi kunna bilda oss en uppfattning om vad framtiden har att erbjuda-..." Hon tystnade och stannade till. Gehenna höjde blicken som att hon fick syn på något och nickade sedan kort. Längre bort i gränden gick det att skymta en skugga som hastigt försvann bakom nästa hörn. Vrenen harklade och såg sedan tillbaka på ynglingen vid hennes sida.
"Rapportera till mig personligen när du anser dig ha tillräckligt med information, efter det går vi kanske vidare med din utbildning. Se detta som ett test, en första prövning, och vet att om du yttrar något om detta så kommer jag få reda på det."
Det ryckte i mungiporna och långsamt blottades ett tandat leende i vrenens avlånga anlete. 
"Jag har mina ögon på dig, Tistel."

Dina syskon. Tistel höll av dem alla, såklart, de var hennes syskon trots allt. Men om deras hjärnor var nycken till Tistels framgång så tvekade hon inte att rota i deras huvuden. Tistel tänkte visa att hon var ambitiös och såg en framtid i Tenebris. Detta skulle bara vara första steget.
"Förstått," svarade hon med en nickning, mötte vrenens blick med sin egen. Besvarade hennes leende. "Jag ska inte svika dig."
Mötet var över. Tistel gav Gehenna en slutgiltig nickning och pilade iväg. Hon visste precis vart hon skulle börja.

[Avslutat]