Som del av hans uppväxt hade han fått höra om ruinerna i Kawazatri, men det som mötte honom nu var så mycket mer än det han hört. Det fanns fortfarande delar som inte var återställda, men det som han kunde tänka sig varit smutsigt och täckt med växter var iallafall rent och prydligt, även om strukturen inte var färdig. Den blåa blicken följde stenen och han var hänförd över vad de åstadkommit här, han hoppades att han skulle kunna känna sig hemma här med tiden. Just nu var byggnaden lite främmande och respektingivande, även om han spenderat tid i staden Civitas innan invigningen.
Blicken landade till slut på en medlem som var lika ny som han själv och han närmade sig hennes lätt glödande gestalt. Även om han fortfarande var nervös, och plötsliga ljud och rörelser skrämde honom, så visste han att han var tvungen att hitta trygghet i flocken och hans jämlikar, så det var lika bra att bekanta sig mer.
"Kan du inte heller sova?" det var inte jättesent, men höstmörkret låg över dem och många hade dragit sig till separata sovställen, en tung fukt låg i luften, tyngre än vad han var van vid och han misstänkte att det snart skulle börja regna. Han hade blivit förvarnad om monsunregnen i skogen, och antog att det var det som skulle påbörjas inom de närmsta dagarna, om inte timmarna.

“Kan du inte heller sova?” frågan skrämde Ephie som ensam satt i mörkret och hon ryckte hastigt till.
   “Skräms inte så” började hon, blicken fäst på Navus snett bakom henne. “Kom, sätt dig” ena benet sträcktes ut till platsen bredvid henne, som för att visa honom var det fanns en ledig plats.
   “Mitt i prick, jag kan inte sova.. Tänker alldeles för mycket på min familj” ögonen vändes upp mot den del av himlen som lövverken inte täckte, försökte att fånga månen innan den landade på Navus. “Nog om det! Varför kan du inte sova?”

Han hade lyckats skrämma henne, och när hon oväntat ryckte till gjorde han också det. Skämdes lätt för att han skrämt henne, och för att han blivit skrämd av den hastiga rörelsen.
 "Ursäkta" ett vagt leende drog i hans mungipor.
 "Det var inte min mening" Nej inte kunde han någonsin tänka att han själv skulle vara skrämmande eller läskig på något vis. För honom var farorna mer abstrakta, iallafall sedan Händelsen. Men han var intelligent nog att inse att andra vargar låg bakom det mesta, och han var här för att få möjligheten att stoppa dem.
  Som hon föreslagit slog han sig ned intill henne och följde hennes blick upp bland skyarna. Träden var enorma, men långt däruppe kunde man ändå skymta himlen och fåtal stjärnor, men blicken slogs ned till Ephie då hon talade. Det hon sa talade sant till vad han kände själv, och han förstod vad hon menade. Han hade fått ett slags avslut och fått träffa sin mor. Men de figurerade ofta i hans tankar, speciellt fadern och systern som försvunnit. Att tänka att hans far inte fanns mer, tanken var smärtsam.
"Jag förstår" han nickade och såg ut på stenväggarna och följde deras mönster med blicken.
"Min familj är mycket anledningen till att jag är här" han log lite vid tanken på sina syskon, och att han äntligen skulle få göra något åt det djupa mörkret i Numoori.
"Något hände ett tag tillbaka..." orden tonades bort och han kastade några oroliga blickar på henne.
"Det tär på sömnen" Erkände han. Osäker på om han skulle berätta mer lämnade han det där.
"Vet din familj om att du är här?" undrade han istället för att vända bort ämnet ifrån honom.

“Min familj är mycket anledningen till att jag är här,” Ephie fixerade blicken i hans ansikte för att visa att hon lyssnade, var närvarande. “Något hände ett tag tillbaka,” oroliga blickar sändes hennes väg. Hon ville berätta för honom att det bara var att spy ur sig orden, att det inte var någon fara. Ephie lyssnar gärna, men hon valde att inte säga något.
     Navus erkände att alla tankarna tärde på hans förmåga att sova och tiken nickade, “Jag förstår precis.” Han valde att byta samtalsämne, “Vet din familj om att du är här?” Frågan tog henne på sängen och hon flackade med blicken. Visst var det inte alls oväntat, frågan skulle kommit förr eller senare men Ephie visste inte vad hon skulle säga. Eller jo, det visste hon men hon skämdes en aning.
     “N-nä,” började hon, “De vet ingenting.” Ephie valde att tala sanning trots skammen, det fanns ingen mening med att ljuga. “Jag sa inget till någon för de skulle med säkerhet ha försökt stoppa mig, speciellt min syster. Jag var tvungen att lämna.. Jag ville uppleva något nytt och jag var trött på Döda skogen,” försökte hon rättfärdiga sig.

Det var en lättnad att hon verkade förstå, och att hon inte grävde djupare. Att någon skulle döma honom för vad som hänt, eller försöka rycka upp något han inte ville dela med sig av ännu, var en av alla de rädslorna han utvecklat. Han ville verkligen passa in här, ha en plats i flocken som han skulle kunna kalla familj.
 Att hennes familj inget visste var något han kunde förstå, de hämtades båda ifrån Skuggfall, att hon kanske inte haft tid att berätta skulle inte vara konstigt, men som det var lät det mer som om hon medvetet låtit bli att berätta. Han kunde förstå tanken, men han höll inte med. Han hade varit på andra sidan av ett sådant försvinnande. Två. Men han gav henne samma artighet som hon gett honom, och frågade eller grävde i det mer. Precis som han hade saker som han inte ville dela med sig så kanske hon hade andra anledningar hon inte ville delge.
 "Jag kan inte säga att jag håller med om valet, men jag förstår" rösten var mjukare nu och han log uppmuntrande mot henne.
 "Du behöver inte förklara dig för mig" han var inte här för att ifrågasätta henne, och ville inte sätta henne i en obekväm sits. De båda var här för att de på något sätt känt sig manad och kallad att gå med, och att apostlarna höll med var en sorts bekräftelse, de hade gått igenom deras sinnen och fortfarande sett ett värde de kunde föra med sig till Numoori, en befriande tanke.
 "Var det något specifikt som fick dig att gå med?" bytte inte riktigt ämne, men visade att han inte tänkte pressa henne ytterligare på familj-delen av det hela. Sen hade han en uppriktig nyfikenhet, han visste varför han var här, och ville gärna höra andras delar av historien.