[Privat rollspel]

Cerulean vände oroligt på sig i sömnen. Det dunkade i huvudet, en huvudvärk som inte ville ge med sig. Ett lätt gnyende lämnade honom då det ryckte till i bakbenen. Någonting kom närmare, en varelse i mörkret. Luften sögs ur hans lungor då blicken flackade runt. Det var så stilla, inga dofter kändes. Men någonting lurade i skuggorna. Stjärnorna var borta, månen hade försvunnit. Allt ljus hade kvävts som eld under vatten. Det närmade sig, han var rädd. Svansen slapp in mellan bakbenen och öronen pressades in mot nacken då han backade. Sedan hördes ett elak skratt, och någonting kastade sig ut ur skuggorna. Stort, rödögt.
 
I samma sekund vaknade han. Hjärtat bultade skrämt i bröstkorgen och andetagen var ansträngda, som om han nyligen sprungit flera mil i sträck. De gyllene, klotrunt uppspärrade ögonen flackade runt i ett försök att orientera sig. Så andades han ut och lät huvudet falla tillbaka mot marken i en dov duns. En mardröm. Bara det. En av alldeles för många som hemsökt tankarna de senaste. Musklerna i nacken spändes och huvudet höjdes långsamt igen då en rysning gick genom ryggraden. Nätterna hade blivit kallare, vilket matchade hans inre perfekt. Snön dalade ner mellan de kala buskriset Cerulean lagt sig att vila inunder. Annars, förutom snöns ljudlösa färd mot marken, var det enormt tyst. Luften stod lika stilla som den gjord föregående dag men mer därtill Någonting var i görningen, men han förstod det inte. Utan en vinande bris, kändes det oerhört naket. Som om världen hade tappat någonting. Någonting märkligt var i görningen. Som de pulserande energierna, en känsla av att ibland bli genomskuren av en kittlande, obehaglig strimma luft. Någonting som gick morrhåren att darra och musklerna rycka i stress.

Någonting var på väg att hända. Och han var rädd.