Adena strosade raskt fram mellan stånden som stod uppradade på båda sidor. Det var ingen som kom fram och erbjöd henne tjänster eller varor som tidigare under dagen, istället såg de tyst på henne och släppte snabbt förbi henne. Kanske på grund av hennes ansiktsuttryck, eller det faktum att halva hennes ansikte var uppslitet efter slagsmålet. Inferotiken var en tickande bomb, redo att explodera ännu en gång.

Det hade gått ett par timmar efter incidenten i arenan och än bultade hennes hjärta av adrenalin. Irritationen hade lagt sig, likt smärtan från hennes käke. Hon behövde tänka på något annat, behövde göra... något annat.

Ett annorlunda ansikte fångade hennes intresse och direkt väcktes en lust inom henne; en längtan. Det var en varg med ett unikt utseende, något hon aldrig förr hade skådat och det väckte en avsky inom henne. Offer. Utan att tveka, satte hon kurs mot den betydligt mindre individen och den här gången, tänkte hon inte låta något stoppa henne.

Nibber hade knappt hunnit skymta en rörelse i ögonvrån innan han kastade sig undan så fort han bara kunde. Dreglande käftar small igen farlig nära punkten han precis befunnit sig på, men längre bort än så hann han inte innan den rödbruna vargen ryckte tag i hans svans. Han hejdades tvärt i sin flykt och slogs effektivt till marken när hon drog undan marken för honom.
   Självbevarelsedriften skar rakt genom både chock, smärta och panik när hon siktade mot hans rygg, och mer instinktivt än medvetet krängde han runt. Hörntänderna begravdes i hennes nos, och trots att han släppte bara sekunden senare så hade giftet redan runnit till. Smärtan slog till i galningen i samma ögonblick han bitit henne. Hon ryckte undan med våldsam kraft och gav ifrån sig ett öronbedövande tjut - tillräckligt länge för att Nibber skulle kunna fara upp på benen och sätta av genom marknaden. Honan var redan hack i häl.
    "Hjääälp!" Nibber vrålade för full hals, totalt blind för omgivningen i sin framfart. Marknadsstånd brakade samman när Nibber rusade under dem och honan igenom dem. Korgar med frukt vältes när han försökte finta undan henne, och krus med vin spillde ut på gatan. "DEN ÄR GALEN! Hjälp mig!"

[Allt det här hände väldigt, väldigt snabbt. Tänk sekunder.]

Konsekvenstänk hade aldrig varit något för Adena och just denna händelsen talade för just det. Hon hade inte för en sekund tänkt tanken att den andre kunde göra en motattack; och var därför inte beredd när den andre slagit sina käftar runt hennes nos. Ett smärtsamt läte lämnade henne och hon ruskade på huvudet. Det sved och stack av en smärta hon aldrig förr känt och faktum var att denna gjorde betydligt mycket ondare än när hennes ena kind slitits av.

Adena bet ihop käkarna och var snabbt efter den andre som hade lyckats lossa sig från hennes grepp. Nu var hon än mer förbannad, och det enda hon ville var att avsluta honom.

Då den andra var så liten att han kunde komma under marknadsstånden, struntade hon i att ens försöka och sprang rätt igenom dem istället. Det spelade inte henne någon roll om deras varor gick sönder; det enda hon var fast besluten vid var att fånga den skrikande lustiga vargen.
"Den, heter Adena", morrade hon ilsket. Det var som om pälsen sprakade kring henne när hon närmade sig sitt offer. Utan att vänta ytterligare, gjorde hon åter en attack och lyckades få tag i hans vänstra bakben. Ett högt smärtsamt vrål lämnade henne när hon snabbt slet åt sig honom och lyckades välta omkull honom rätt in i ett marknadsstånd fullt med både dryck och mat. 

Vid det här laget hade vakter fått syn på det hela, men det enda Adena kunde se var den randiga vargen. Allt annat var svart.

Han var mitt i ett samtal när en vakt stressat meddelade att inferotiken som tidigare slagits mot Ivo nu attackerade någon annan bland marknadsstånden. Med barsk röst hade han tillkallat Merrills uppmärksamhet, och med raska steg följde de efter vakten. Grendel hade sett vad tiken var kapabel till i arenan, och ju längre hon fick härja fritt, desto mer skada skulle hon göra.
    När de nådde platsen kunde han se både Adena och en liten, gul individ med ett väldigt eget utseende kämpa sig ur spillrorna av ett marknadsstånd. Att det skulle vara så förbannat svårt för vissa att följa några få, simpla regler.

Grendel behövde inte säga någonting till Merrill; hon visste precis vad hon skulle göra. Inferons eldkraft kunde snabbt bli en dödlig fara för alla som befann sig i närheten, så det var viktigt att kväva hennes tillgång till den så snabbt som möjligt. Medan hon satte en blockad för tikens krafter sträckte han med sin egna kraft efter de frön han hade i en liten, dold väska Laali gjort åt honom. I en rasande fart hade fröna vuxit till långa, sega klätterväxter som slingrade sig runt Adenas kropp. I en snabb rörelse drog han undan benen för henne.
    "Nu räcker det!" morrade han och mötte hennes vilda blick med ett kyligt lugn.
Han såg henne kämpa mot växternas grepp, men utan resultat.
    "På grund av upprepade regelbrott, däribland att ignorera en motståndares kapitulering, attack mot övriga gäster och skadegörelse, är du härmed bannlyst från att beträda Skuggfall och området runt omkring."

Den lille vargen hade lyckats ta sig ur hennes grepp, men Adena var långt ifrån klar med honom. Ett mörkt läte lämnade hennes strupe när hon med hotfulla steg närmade sig. I samma sekund som hon öppnade käften för att blotta sina tänder kände hon något stringla sig om hennes tassar, ben och mage. Hennes blick vändes nedåt och det hon fick se var växter, men innan hon hade reagerat hade balansen under hennes fötter rubbats och hon ramlade omkull med en duns. Ilsket gjorde hon ett försök till att slita sig undan, men det var inte möjligt - varken med sin styrka eller sina krafter. Hur mycket hon än försökte sätta eld på växterna, gick det inte.
    "Vad i...-", morrade hon ilsket, men blev avbruten av en liten varg, som hon tycktes känna igen från arenan. Han hade stoppat henne då, hon tänkte inte låta honom stoppa henne nu.
    "På grund av upprepade regelbrott, däribland att ignorera en motståndares kapitulering, attack mot övriga gäster och skadegörelse, är du härmed bannlyst från att beträda Skuggfall och området runt omkring."
    Lugnet i hans röst och blick fick hennes hjärta att slå hårdare och ilskan att explodera. Öronen var strukna mot nacken och raggen rest. Ett kallt skratt lämnade henne när hon såg på den randiga vargen och sedan tillbaka till den lille samtidigt som hon knyckte på huvudet.
    "Jag tänker inte gå frivilligt. Ska ni bli av med mig, kommer du få dra ut mig", svarade hon kallt och såg på den som, ur hennes perspektiv, hade startat det hela. "Jag är inte färdig med dig än, din motbjudande lilla plutt..."

Nibber trasslade sig ur vad som var kvar av ett handelsstånd när något plötsligt hände. En liten, brun varg dök upp med ett mindre följe, och helt plötsligt låg den galna tiken på marken. Slingriga växter hade fjättrat henne effektivt, och nu kunde hon inte ta sig någonstans även om hon ville. Dessutom hade hon mage att fortsätta hota honom.
   Nibber muttrade svordomar när han snubblade ut ur en hög med rep. Han såg i det hela taget rätt ynklig ut, men ansiktet var förvridet i en ilsken grimas. Hans päls var fläckad i vin på sina håll, hela kroppen värke och han hade ett fult jack i ena örat. Många nyfikna blickar sökte sig åt hans håll, men det ville han inte veta av. Han kände sig redan förödmjukad som det var utan att bli tittad på också i det skick han befann sig i, men att sticka iväg utan att få sista ordet kände mindre lockande än att undslippa andras nyfikenhet.
   "Ta bort den!" Morrade han istället, och skakade på kroppen för att rätta till den tilltufsade pälsen - ett lönlöst försök. Han var klibbig av sötsliskigt vin. Tålamodet tröt, och de små ögonen fästes på den orangebruna vargen med tydlig skärpa. Ilskan osade om honom. "Jag vill inte se den igen!"