Bael hade varit borta länge, men inte så länge. Bleka ögon skannade med blandad förtjusning och ogillande det myllrande samhället. Så mycket liv och rörelse koncentrerat till en och samma plats hade han aldrig sett tidigare. Försäljare sålde sina föremål, barn skrattade och tjoade där de lekte och vandrare sjöng runt varma eldar. Dofter av mat, parfymer och frukter fyllde Baels nos.

"Vad är det här?"
Bael ställde frågan högt, egentligen till ingen, med viss avsmak i rösten när han såg en filt med insekter - grillade, spettade och i små skålar. Den lilla kargen som verkade sälja såg förtvivlad ut. Bael kände hur hans nosrygg krusades och slätade ut de ogillande rynkorna. "Menar du att någon med sinnet med sig skulle byta något dyrbart i gengäld för... spindelmat?"
Han gick vidare med ett frustande, men fjädrarna var stressat uppburrade. Det fanns mycket att se på det här stället, men han var tvungen att ta sig ifrån folkmassorna.

Ljusa murar, dekorerade med mossa och klätterväxter, var utspridda i området. Var det en ruin? En ruin av vad? Bael stannade inte förrän han nådde en hög mur. Han skulle kunna flyga över, men något sade honom att stället inte var avsett för besökare.
En mörk varg med röd pannlugg vars päls tycktes skifta i flammornas alla brinnande kulörer gick förbi och Bael stoppade henne med en fråga.
"Vad finns på andra sidan?"

[till Ronia!]

Ronia stannade upp, och blicken föll på den bruna, kraftiga fakarg som plötsligt tilltalat henne. Hon såg kort upp mot det bleka murkrönet han precis frågat om, där grenar och blad från den väldiga eken spretade ut över kanten. Hon hade precis kommit därifrån.
   Blicken återvände till fakargen. Det hade aldrig varit någon riktig hemlighet vad som fanns bortom den väldiga, rundade muren. En sådan hemlighet hade varit omöjlig att hålla, men det betydde inte att hon gillade frågor om Yanamores kärnan. Platsen var Isil Anars fristad och trygghet. Den var deras, ett revir i reviret, och hon hade inte för avsikt att låta några nyfikna blickar eller främmande tassar vidröra det som fanns där inne. 
   "Förbjuden mark, tillhörande Isil Anar." Hon höjde på ögonbrynen nästan omärkligt. Någon som kände till Yanamore skulle veta det, och hon kände inte igen den här vargen. "Jag antar att ni inte varit här förr. Korrekt?"

Förbjuden mark. Isil Anar. Bael lyfte ögonbrynen och nickade stilla medans han betraktade murne med vita ögon. "Åhåå."
Isil Anar. Varför ringde det en klocka? Var inte det flocken som häckat i djungeln. Kawa... nånting. Det var så länge sedan.
"Jag minns Isil Anar," svarade han tankspritt med ett litet snett leende. Blicken svepte över till tiken igen medan han rättade till vingarna mot sina flanker. "Märks det så tydligt?"
Bael suckade nästan teatraliskt. "Jag har nog varit här, men inte... här. Fattar du?"
Ett flin. "Det var mycket länge sedan. Vad är det här för ställe?"

"Yanamore", svarade hon enkelt. "En knytpunkt för byteshandel, men en viloplats för vandrare, först och främst." Platsen hade funnits länge nu, men vargen framför henne var åtminstone medelålders. Riktigt så gammalt var området inte ännu. Hon hade anlänt i övre tonåren, och var fortfarande ung själv. Däremot tillräckligt länge för det skulle ha hunnit gjort ett namn för sig själv. Blivit något större. Något starkt. 
  Hon synade den äldre hanen som snabbast. Hon visste inte varför, men han påminde henne om någon. Visst kände hon till en annan brun fakarg, men han var varken så kraftig eller bar samma utpräglade mönster, och deras blickar var som natt och dag. Känslan rann snart av henne.
  "Det är svårt att missa nya ansikten, om man spenderar så mycket tid här som jag." Efter någon sekunds betänketid nickade hon ut mot en upptrampad väg. Den låg relativt öde, precis som större delen av marken närmast Isil Anars tillhåll. De flesta visste att där inte fanns något att hämta. "Följer du den där vägen möter du någon som säljer älgkött. En ung bergsvarg. Hälsa från mig, så ger hon dig en bit." Det ryckte något i mungiporna."Se det som en välkomstgåva."

Yanamore. Öronen spetsades nyfiket på Baels hjässa och han tippade huvudet lätt åt sidan med ett litet fundersamt 'hmmm'. "Åhåja?" Han hoppades diskret på en utveckling av det svaret. Det verkade inte vara ett bostadsområde, precis.
"Så snällt! Det får jag tacka för, unga fröken...?"
Trevade efter hennes namn med en frågvis blick. Något vackert, måste det ju vara.
"Mitt namn är Bael."

Ronia hade inte varit helt säker på att han skulle acceptera erbjudandet. I ärlighetens namn hade det mest varit en avledande manöver för att få iväg den bevingade hanen ifrån kärnan, men han verkade ha svalt det med hull och hår. 
   "Ronia av Isil Anar. Bergsvargen heter Eri." Hon nickade ner mot den upptrampade vägen, och vägde över på ena tassen för att ta sig vidare. Hon hade varit på väg mot träningsområdet för att tala med Chayan, och hon föredrog att inte låta honom vänta. "Hon kan besvara alla dina frågor. På återseende, Bael." Hon vandrade iväg en bit, men såg sig snart över axeln för att se att han verkligen gav sig av. Det gjorde han. Hon dröjde plötsligt något på steget då en känsla av igenkänning återigen gjorde sig påmind. Hon hade absolut ingen aning om vem han egentligen var, och hade aldrig mött honom förr - ändå verkade han bekant någonstans. Hur?
   Hon hummade tankfullt och vände långsamt blicken mot vägen igen. Hon kanske hade sett honom i närheten förr, helt enkelt. 

[Avslutat?]