Efter en i synnerhet lerig patrull kring reviret föregående kväll fann sig Sraosha invid en av Lövskogens floder. Den skulle eventuellt mynna ut i havet, men än fanns det värme i vattnet. Än hade solen inte gått upp, men fåglarna började kvickna till i sina bon. Ljudet av skogen som vaknade till liv fyllde Sraosha med ett lugn, och hon trädde i tysthet ner i den lugnt porlande floden. Vattnet övergick relativt snabbt till ett djup och Sraosha sjönk ner tills hon inte bottnade längre. Omkring henne vällde lockarna ut som röda vågor och en känsla av renhet fyllde henne. 
När Sraosha slog upp ögonen såg hon en bekant figur en bit bort som närmade sig. Leende sträckte Srao på sig en aning, en välkomnande glimt i ögonen.
"Mercedes," kallade hon, sparkade aningen med bakbenen för att se om hon kunde nå botten. "Ska du inte hoppa i? Vattnet är ännu varmt!"

[Till Mercedes! Utspelar sig innan invigningen av Skuggfall]

Det var kort innan gryningen som Mercedes lämnade Yanamore och tog sig ut mot en av de närliggande floderna. Det var vid den tidpunkten som hon kommit fram till att djuren var som mest aktiva, och nu hoppades hon kunna fånga en och annan groda. Kanske en trollslända också, om hon hade tur.
     De tankarna släppte hon dock snabbt. I floden badade en välbekant päls. Det gick inte att urskilja konturer, för den väldiga pälsen bredde ut sig i vattnet. Mercedes undrade hur hon orkade hålla sig uppe.
     "Hej!" ropade hon entusiastiskt, ökade hastigheten till trav och slängde ner sin korg någon meter från vattenkanten. Sedan, med farten hon samlat på sig, kastade hon sig ut i vattnet med ett exalterat wiiiiie. Huvudet sjönk under vattenytan, men Mercedes paddlade frenetiskt med alla sex ben och var snart uppe igen. Där trampade hon vatten, tog några simmande steg åt sin vän och trampade sedan vatten igen.
     "Wow!" sa hon leende och spottade lite vatten. "Det är skönt idag!" Sraoshas röda päls omfamnade henne, och inte ens halvdunklet kunde skölja ut färgerna. Vad det inte heller dolde var mörka lerstråk i det klara vattnet, som rörde sig nerströms. "Lerig patrull?"

Mercedes kom rusande utan tvekan och kastade sig i vattnet så det stänkte åt alla håll. Sraosha tjöt till när hon fick vatten i ögonen och ruskade på sig i tid för Mercedes att åter uppenbara sig, nu helt genomblöt.
"Visst är det!" höll Sraosha med och flinade brett. Hennes långa lockar bredde ut sig, fångade Mercedes likt snaror. "Lerigt, blött. Tur för oss att det är varmt, åtminstone, men lera och jag går inte bra ihop."
Sraoshas päls var lång nog för lera att fastna i stora sjok, och ibland kunde det ta timmar att tvätta ur. Hon trampade flitigt vatten för att hålla sig flytande, och gissade roat att Mercedes inte hade några problem med det extra paret ben. Hon simmade runt en liten bit, cirklade Mercedes. "Du är uppe tidigt. Låt oss se gryningen tillsammans sen, himlen är så klar. Men tills dess..."
Sraosha fick en busig glimt i ögat och slog till med en stor framtass mot vattenytan så att vatten stänkte i en kaskad över Mercedes.

Sraoshas vattenskvättande tog Mercedes med överraskning, och hon fick återigen vatten i mun och nos. Förvånat hostade hellhounden ut vattnet och blinkade det ur sitt enda öga, innan den busiga glimten besvarade även i Mercedes blick.
     "Nä nu!" Med alla framben hon hade, det vill säga fyra stycken, plaskade hon vatten runt sig själv i stora kaskader, men lyckades precis lika effektivt förblinda sig själv. Hostandes fick hon sluta efter några sekunder för att kunna kika på sin motståndare. Till sin förnöjelse kunde hon se hur vattnet droppade från Sraoshas ansikte, även om den andra inte doppat sig än. Allt vattenplaskande hade gjort Mercedes andhämtning ansträngd, och hon fokuserade nu mest på att hålla sig flytande. Då och då tog hon dock i lite extra med något ben för att åstadkomma ett plask.
     "Medan vi väntar", fortsatte Mercedes, som för att distrahera Srao så hon inte försökte dränka henne, "kan du inte berätta mer om er vandring? Jag menar, jag har ju hört den officiella historien, men..." Hon blinkade mot väninnan. "Typ, uh, jag vet inte, Xihali? Hur är hon?" Mercedes lät inte riktigt lika cool som hon hade hoppats på. Visserligen hade hon träffat Xihali när hon gick med första gången i flocken, men det hade varit en ytterst ytlig konversation, precis som med alla andra när Mercedes försökte lära sig namn, och sedan hade ninjan försvunnit ut på sitt uppdrag.

Sraosha blev ordentligt nedstänkt. Det förstås, Mercedes hade övertaget med hela fyra framben. Sraoshas lugg klippade ordentligt mot pannan och hon försökte förgäves att blåsa blöta strån från sina ögonlock.
Mercedes talade och Sraosha glömde bort att hon ville hämnas genom att plaska ännu vildare. Det kändes barnsligt, att som vuxen kvinna plaska i vatten som en valp, men det var roligt. Sraosha mindes inte när hon känt sig så avslappnad och lekfull.
"Åh, jo självklart Mercedes," log Sraosha. "Xihali? Jag gillar henne, men vi har inte pratat så mycket."
Inte för att Sraosha och ninjavargen talats vid särskilt mycket. Men hon verkade vänlig. Sraosha såg fram till att lära känna henne mer.
"Jag såg delar av landet jag aldrig sett förut. Islagunen," Sraosha drog teatraliskt efter andan och utstötte ett litet 'wow'. "Det var magnifikt. Om jag vetat att de sålt så mycket fint hade jag tagit med en present tillbaka till dig. Jag såg mammutbetar, där, Mercedes, äkta vara! Och de var större än hela du."
Sraosha skrattade.

Mercedes försökte se oberörd ut, även om hon kände ett stygn av besvikelse när konversationen bara snuddade Xihali och sedan gick vidare. Hon hade gärna... diskuterat lite längre. Men det fanns inget annat att göra nu än att glatt hänga på Sraosha.
     "Mammutbetar!" Mercedes hade bara sett mammutar på avstånd. Hon och hennes pappa hade alltid hållit vettigt avstånd till de gigantiska djuren. Hon kunde för allt i världen inte förstå hur någon hade lyckats fälla en sådan best. "Nästa gång!" Mercedes skulle med till Skuggfall, men inte Sraosha. "Jag ska allt hitta något ännu grannare i Skuggfall och ta med till dig!" Hon plaskade lite med benparen när hon under en kort sekund glömt av sitt paddlandet och nästan sjunkit under ytan. "Nåt, eh, fint!"

"Jaså du!"
Skuggfall. Sraosha skulle inte med dit, även om tanken lockade. Hon behövde vara kvar i Yanamore, i Lövskogen ett tag. "Det ska bli kul att se!"
Sraosha skrattade när Mercedes för en stund glömde att paddla och sjunkit lite. "Ha så kul att vandra ända dit. Är nog fortfarande lite öm i tassarna efter hela resan."
Sraosha log snett. "Nån dag får vi se till att gå till Islagunen tillsammans."
Sraosha insåg att hon pladdrade och bytte samtalsämne hejvilt och log ursäktande. "Förlåt, jag bara babblar. Är det nåt annat du vill veta om resan?"

"Börjar bli gammal, tror jag", kommenterade Mercedes, och dök snabbt under vattnet för att undvika hämndplasket. När hon kom upp var det med ett brett flin, som snart mildrades.
     "Jag går gärna till Islagunen med dig!" Blicken glittrade. "Lova att vi gör det, någon gång?" Det vore extra skönt att ha med sig en vän som Sraosha på en sådan vandring.
     "Är det nåt annat du vill veta om resan?" Återigen fladdrade Xihali förbi Mercedes näthinna, men hon skakade på huvudet svalde frågan. Istället vände hellhounden blicken till horisonten.
     "Ey, kolla! Solen går upp!" Det blev tyst mellan dem, sånär på vattnets skvalpande, när de betraktade solens första strålar tränga bort morgonens grådunkel.

"Gammal?!"
Mercedes var beredd på hämndplasket som Sraosha delade ut. Men hon log ändå varmt och skrattade hjärtligt. "Jag lovar."
Solen går upp!
Sraosha vände blicken mot horisonten för att se, och stod tyst för att betrakta skönheten av solens första strålar för dagen. Det var en syn som Sraosha aldrig skulle tröttna på, hur många gånger hon än såg den. Tystnaden runt om den bidrog till en harmonisk stämning, ackompanjerad av det gryende dagsljuset.

[Avslutat]