Den vackra unga månvarg tiken gick med osäkra steg i den stora lövskogen. Trädens löv hade alla möjliga olika färger och gav skogen ett mycket livligt utseende med sina röda, orange och gula nyanser. En lätt bris fick löven att sakta falla till marken här och var i skogen. Den vackra tiken såg sig omkring och slickade nervöst på nosen med sin skära tunga, Hon hade kommit bort från Mal och nu letade hon efter honom, det hade anlänt hit tillsammans men sen hade det tappat bort varandra. Hon hoppades att hon inte hade gått in på någons revir, hon kände fortfarande av sin ärr och hon haltade fortfarande lätt på ena bakbenet och hon var fortfarande lite trött från den långa vandringen till den här skogen. Men skogens lugna energi hade en djup inverkan på henne och hon ler lite för sig själv. - Mal? var är du viskar hon tyst i luften

(paxat till Tocho)

Den stora svarta hanen låg på en tjock gren högt uppe i en av björkarna ch han hade betraktat den gråsavrta vargen då den kom och gick i skogen. De isande blå ögonen följde varje liten rörelse lade märke till varje nyans av henens kropps språk. Han ser ärren och henens lätta hälta och han ser att hon verkar vara nervös även om hon sakta slappnar av lite. Då hon kommer närmare så lägger han huvudet på sned då hon verkar viska något. Ljudet når inte riktigt hela vägen upp till hans gren men något hade hon sagt. Han reste sig upp på grenen och med tre språng från ena stammen till den andra där hans klor river djupa märken i barken så landrar han med en dov duns på tassarna en bit framför henn. "Så främing, vad har fört dig hit till Cierzos revir?"

Hon går vidare och mumlar lite för sig själv på ett främmande språk. Hon tänker hela tiden på det som har hänt och efter Mal att hon inte riktigt ser sig för. Hon snubblar över en trädrot och åker nästan i backen men hittar balansen fort igen och blänger ilsket på roten som hade varit i hennes väg. Hon ger ifrån sig ett skrik när en stor svart varg landar ett par meter framför henne och hon nästan sätter sig på baken. Hon ser helt förskräckt ut. - F-förlåt, jag menade inte att gå in på ert revir, jag är ny här och jag letade efter någon. Hon sveper lite med svansen och ser på den stora hanen. "cierzo?" det var flocken hon hade hört talas om, det hade ett gott rykte om sig och hon hade sökt dit.. tillhörde den här läskiga hanen flocken?

Han satte sig enr och svepte svasnen och de svarta tassarna. Han var större än henne, ganska mycket större än henne. De isande blå ögonen betraktade henens ärr och han lade huvudet på sned. Hon verkade bli nerväs i hans närvaro och han ahde skrämt henne emd sitt plötsliga uppdykande. " Så främling, mitt namn är Tocho ledaren över Cirezo. Vad är ditt namn" Han hade nog itne menat att skrämma henne men han avr på sin vakt mot främmande vargar då han visste att de fanns dom som var ute efter att skada andra.

Hon ser osäkert på honom och sveper lite med svansen, måntatueringen i hennes ansikte avslöjade att hon är en renrasig månvarg och hennes långa lugg hänger mjukt ner för nosen. Hennes öron klipper fram och tillbaka, när den här stora läskiga vargen säger att han är ledaren för det område hon har sökt till så blir hon en aning förvånad. - Jag heter Deianeira, men kallas för Eria säger hon med sin ljusa vackra röst. - Väll mött ädle Tocho...

Han notreande den nu icke glödande måntatueringen och antog att hon då hade månvargsblod i sina ådror. Han kliptpe smått med öronen. Man kunde tydligt se att han ahde kargblod i sina ådror men att han itne avr en renrasig karg. Sedan vtr de svårt att avgöra vilket blod han tillhörde. "Väl mött Deianeira. Så vem är denna någon du letar efter?" Han betraktade henne med den isande blå blicken.

Hon ser på honom och klipper lite med öronen, hon kunde ana att han var av kargblod men resten kunde hon inte gissa sig till. Hon sveper lite med svansen och ler blygt försiktigt mot honom. - Ja min partner Malgelir som har följt med mig hit till numoori. Hon ser på tocho med sina bärnstensbruna ögon och slickar sig om nosen. hennes ärr värkte och hon känner hur hungrig hon är och törstig. - och nu när jag tänker efter så söker jag er också ädle tocho

Tocho betraktade henne och skakade smått på huvudet då hon sade namnet. Det var inget namn han hört förut så det kunde han inte hjälpa henne med. Sedan då hon sade att hon sökt honom också lade han huvudet på sned. "Jag har känslan av att de ahr emd min flock att göra?" Han drog lite roat på ena mungipan. Flcoken verkade ha fått ett rykte om sig då fler och fler sökte till denna flock.

Hon ser på honom med sin bärnstensbruna blick och ler försiktigt mot honom . - Ja jag vill gärna gå med i din flock. Hon sveper lite med svansen. Nog hade hon hört talas om Cierzo, eller ja hon hade hört talas om flera med Cierzo var den hon fattade tycke för och hon ville själv bilda uppfattning om ledaren och flocken innan hon gick med i den. Hon klipper lite med öronen och ser på den något stora hanen. Hon tyckte fortfarande att han är lite läskigt dels för att han är större än henne dels för att han kunde bara dyka upp sådär från tomma intet. Hon slickar sig om nosen och försöker dölja hur hungrig och törstig hon är, hon skulle gå och leta upp vatten och något att äta senare. Men just nu var det viktigare att prata med den kanske blivande flockledaren. - jag har hört väldigt mycket gott om er och eran flock ädle Tocho säger hon med en mjukt röst, Den är varken fjäskig eller förförande, hennes röst är mjuk och mild.

Han betraktade henne och klippte lite med öronen då hon talade. Han stod tyst och funderade över det hon sagt. "Så varför söker du till denna flocken... " det var fler och fler som sökte till flcoken och kanske borde han sålla lite mer mellan dem som ville gå med. Han lade huvudet på sned och betraktade henne. "Vad kan just du tillföra till flocken?"

(Kort men ska ta en kopp te nu och har lite IT)

Hon möter hans isblåa blick och sveper lite med svansen. - jag har hört mycket gott om denna flocken och jag känner att den här focken skulle bli min nya familj. Hon undrar om mal skulle söka till flocken också. Hon saknar honom så mycket. men hon riktar sin uppmärksamhet till ledaren igen. - hmm ja jag har ju månen som kraft, men jag är klok och eftersom jag är renrasig månvarg så samlar jag månens energi vilket gör att jag blir starkare och snabbare i månljus. Jag kan även höra 'månens röst' i huvudet som varnar mig från fara och därför får jag också snabbare reflexer. Hon ser en smula undrande på honom. mer visste hon inte vad hon skulle säga menmen.

Han betraktade henne och lyssnade rätt intressant. De hade ingen månvarg i flocken och kanske vore det bra med en sådan. Denna tiken avr itne så jätte gammal ännu men hon hade ju helt klart varit med om en del i sitt liv. Han betraktade hennes ärr och sedan mötte han hennes bärnstensgula blick. "Vi har inga månvargar i flocken för tillfället så jag har ingen aning om hur din kraft fungerar. Jag tror inte att du är någon ond varg som bara går med för att skapa oreda inom flocken" Han klippte med öronen och lade huvudet på sned. "Och om din hane... Om han väljer en flock vi inte har så god relation till... Vilken sida väljer du då? Din hanes sida eller flocken?"

Hon sveper lite med svansen och ser på honom med sin bärnstensbruna blick. Hon ler en smula hemlighetsfullt när han säger att de inte har några månvargar överhuvudtaget i flocken. - i sinom tid kommer du få veta hur min kraft är.. hon ser milt på honom och trots att henes ärr värker och hon är stel och trött i kroppen så håller hon en min av värdighet och stolthet. När han frågar om Mal och om mal skulle gå med i en ond flock så ser hon på honom, - jag skulle välja flocken, Mal vet vad en flock betyder för mig och han kommer att älska mig även om jag väljer flocken framför honom och jag komemr att älska honom. Hon trodde och hoppades inte att Mal skulle söka till en ond flock men framtiden får avgöra.

Han såg på henne då hon verkade smått hemlighetsfull och lade huvudet på sned. Han var inte så super förtjust i hemligheter men visste också att alla behövde ha lite privatliv. Han nickade kort och lyssnade sedan på hennes svar om Mal. Då hon hade svarat tittade han på henne. mötte hennes blick och nickade sedan. "Jag ahr ingen aning om hur denne Mal är som men om ni är de minsta lika varandra i sättet har jag svårt att tro att han skulle välja en ond flock men jag vill göra det klart för dig att även om han inte väljer någon flock och ni vill skaffa valpar så måste du tala med mig innan. Jag hålelr rätt hårt på den regeln då jag vill veta vilka som kan tänkas dyka upp i reviret och vilka som har släkt vart i Numoori" Han ville inte att de skulle komma valpar ifrån massa andra flockar som sedan kanske skulle lämna flocken för att leva med sin andra förälder och kanske bedra flcoken.

Hon slickar sig om nosen och ser på honom. - jag bryter inga av dina regler ädle Tocho. hon sveper mjukt med svansen. hon visste mycket väll att regler inom flocken skulle hållas. Men hon kände på sig att Mal skulle vara den sista att söka till en ond flock. Hon klipper lite med öronen och sneglar mot himlen, det hade börjat skymma en aning och månen tittade svagt fram bakom några moln, men bara genom det fick hennes tatuering att börja glöda svagt. - jag gör det du ber mig om ädle Tocho

Tocho betraktade henne och nickade kort som svar. "Ja jag tro dig.. Och jag tror att en plats i flocken är något som passar dig." han gick mot henne, steg in så han var alldeles framför henne. "Så jag hälsar dig välkommen som en del av Cerzo" Han flinade snett och nickade sedan mot hennes skuldra. "Ska jag lätta på smärtan åt dig?"

Hon kunde höra månens röst i sitt huvud, hon ler smått för sig själv och hon möter Tochos blick och hon böjer på huvudet i en respektfull gest. - jag är tacksam över att vara medlem i Cierzo. Hon ser en smula undrande ut när han frågar om han skall lätta på smärtan. - ja det skulle jag vara väldigt glad för om du kunde.

Han lyfte helt enkelt tassen till såret och lade den lätt över såret. Teckena under hans ögon glödde till vagt för nån sekund och en värme spred sig från hans tass. Han höll bara kvar tassen en kort stund innan han sänkte den igen. Såren borde ha läkt ihop nu även om ärren skulle förbli kvar men hon skulle slippa flera veckors smärta under läkningsprocessen. "Så känns det bättre nu?"

(Du får själv bestämma hur mycket såren läker om de alls läker :-) )

Hon ser undrande på honom när han lägger sin stora tass på såren och sedan känner hon en värme sprida sig i kroppen, Hon darrar till och sänker huvudet, ögonlocken blir tunga, hon blir dåsig men också avslappnad, hon känner hur smärtan försvinner och hon höjer på huvudet och möter hans blick och ser sedan ner på såren och spärrar upp ögonen. Där såren hade funnits fans nu bara ärr och hon kände ingen smärta längre. Hon ler, överlycklig att känna sig stark igen. - åhh ja, det känns mycket bättre, Tack så mycket Ädle Tocho. Hon böjer på huvudet i en respektfull tacksam gest.

Tocho nickade kort då hon tackade honom för att han helat henne. Ärren kanske han kunde helat bort om han lagt ner tid och energi på det men just nu fick det vara. Kanske skulle ha ta sig tid senare men ärr var något man kunde leva med. "Det var så lite Eira" Han svepte smått med svansen och betraktade den mörka tiken.

Hon ser på honom och ler vänligt. Det hade börjat skymma och mörkret lade sig fort över numoori vid den här tiden. hennes tatuering började glöda starkt och hon tittade upp och fick se att månen stod högt uppe på himlen. Hon hörde månens röst inuti sitt huvud och hon ser sedan på Tocho och ler lättsamt.

Toco betraktade henne och hennes glödande måntatuering. Sedan ruskade han på sig. Funderade på att röra sig vidare nu. "Ta dig in till reviret och så finns det säkert någon som kan berätta mer om reviret"

Hon ser undrande på honom och klipper lite med öronen. Hon hörde månens röst hela tiden, den varande inte utan den var mjuk och vänlig. Hon sveper med svansen och ler snett. - Finns det någon du rekommenderar som kan prata och visa mig reviret?

Avsluta? ^^