Fåglarnas kvitter började sakta att dö ut, solens strålar började att söka sig
bortom den färgsprakande himlen och stjärnorna hade börjat ta form.
En mörk gestalt kunde skymtas under trädens kronor och om man inte tittade
ordentligt så skulle man utan problem kunna ta fel på vargen och trädens
skugga. Han var svart som natten och skymtades aldrig i solen förutom vid
solnedgångarna eller när det var dags för natten att dra sig undan.
Dom ljusa ögonen kisade kraftigt även om han satt i skuggorna, den svarta
pupillen försvann sakta men säkert i takt med solen som vandrade längre
och längre ned på himlavalvet. Fåglarna hade slagit sig till ro och betesdjuren
hade slutat röra på sig för dagen. Det var som allt gick i dvala för några timmar.
Allt förutom en ung svart varghanne. Det var nu som hans dag och äventyr
började, kanske var det svårt att tro på en plats som denna men använder
man bara fantasin lite grann så blev inget omöjligt.

Ljudet av lekande och sprutande vatten hördes nu klarare än aldrig förr.
Dagens rörelser och ljud dränkte undan gejsrarnas makt och läten, han
visste att det var nu farorna vaknade till liv för dom oerfarna. Dom som inte
såg dom svarta slukande hålen i marken, dom som faller ned i de kokande
vattnet och inte sen lyckas ta sig upp. Många av dom stora oxdjuren hade
gjort det och många av dom hade förlorat sina ungar i helvetes hålen.
Själv hade den unga hannen hållit på att ramla ned första gången han kom
hit, solen jade stått högt på den klarblå himlen och han hade varit utan
vatten länge. Solen gjorde honom nästan blind och då blev synen lika dålig
som för andra under nätternas gång. Dom vita ögonen var menade för att
se i mörkret och inte när solen härskade. Skriken efter vatten hade fått
den unga svarta hannen att ragla sig fram till ett av hålen för att dricka.
Men när de kokheta vattnet kom i kontakt med den skära tungan så tappade
han balansen och lyckades med nöd och näppe ta sig undan vatten hålets
utbrott.. Efter den gången visste han mycket väl att dom var skapelser av
Djävulen själv, ett sätt att lura åt sig törstande varelser för att kunna mätta
sig på deras smärta och blod.

--

Solen var nu borta bortom all räddning och den ljusa månen började att
visa sig över landet och den mörka vargen under trädet var borta.
Allt hade lagt sig i ett mörker och det enda man hörde var gejsrarnas
lekar i den kyliga höstkvällen. Ett par stjärnor tändes under de gamla
trädet och den svarta hannen hade tagit sin form. När natten var framme
smälte han in som den vitaste vargen i nyfallen snö. Det enda som gick
att urskilja hannen ifrån skuggorna var dom lysande vitblåa ögonen.

[Sorry för de failiga meen ^^'
öppet till den som vill ^^ Men först till kvarn ;D]