[Reserverad för Kali.]

Det enda han hade ögon för var henne.
Det myllrade av vargar omkring dem. Skådespelet som energierna bjöd på, den färgsprakande omgivningen som Shiva upplevde, var nästan förvirrande. Där fanns så många att de blev svåra att urskilja enstaka individer. Men han skulle aldrig missa den röda, starka energin som  han kände så väl. Som han kände bättre än någon annan, bättre än sig själv.
Kali.
Shiva släppte alla tankar som hade susat omkring i huvudet. Hon var här. Han hade fått veta att hon skulle strida, och han hade bett till Gudarna för hennes framgång. Orolig hade han inte varit, för han visste att Kali var kapabel att ta hand om sig själv.
Han hade varit kluven, ifall han ville se henne eller inte. Ifall han skulle undvika henne. Kanske det hade varit för det bästa, men nu när han kände hennes energier kunde han inte hejda sig. Det var som om kroppen rörde sig själv, när han med haltande steg hastade mot henne. Och när blicken landade på systern var det som om alla problem i världen försvann. Han brydde sig inte alls om vad som skedde omkring dem, vilka som såg dem. Och ett mjukt leende spred sig över hans läppar, samtidigt som hjärtat hoppade över ett slag. 
"Kali." 
Hennes namn var inte mer än en viskning.