[Reserverad för Fenris.]

Triumfen efter att ha segrat fick leendet att ligga klistrat på Lotus läppar. Det var nyfikenhet som fått honom att anmäla sig, men aldrig hade han kunnat ana att det skulle vara såhär det kändes. Så här... frigörande.
Haltande hade han letat sig ut från arenan. Den lilla hade trotts allt gett ett bra motstånd. Ena hälsenan var söndertrasad på ninjan, och det högra ögat gick inte att öppna, svullet och igenkletat med torkat blod och sand. Ändå prydde det där stolta flinet hans ansikte. Han hade visat vem han var, att han var en stolt ninja av Kiga släktet. 
Lotus Ökenbane.
Det var så den svarte hade kallat honom, och han gillade det. Kanske han skulle presentera sig som det i fortsättningen?

"Ursäkta."
En röst avbröt honom, där han sjunkit ihop utanför muren. Smärtan började kännas mer och mer, och Lotus hade tänkt att det kanske vore bra att vila en stund, men såklart var någon tvungen att störa.
Blicken föll på en snövit hane, enorm till storleken, prydd av kristaller som kunde liknas vid is. 
"Mhm?" kom det korta svaret från Lotus.
Ninjavargen brydde sig inte om att resa sig. Han var alldeles för full av sitt ego just nu. Dessutom var han osäker på om hans söndertrasade bakben ens skulle hålla uppe hans kroppstyngd för tillfället.

"Man kunde tro att segrarna skulle erbjudas bättre omvårdnad än detta."
Sade Fenris då han fått den mindre vargens uppmärksamhet.
"För Ni är Lotus Ökenbane, inte sant?"
Som så ofta sköt ett av hans ögonbryn upp i pannan då han talade. 



[Väldigt kort heh... Men vet inte exakt vilken shit som kmr go down i rollet innan detta så håller mig lite vag till en början.]

Ett kort flin drog över ninjans läppar. Så den vite hade sett striden. Det spred en förnöjd känsla inom honom.
"Ja, det är jag."
Lotus ökenbane, av kiga.
"Så du såg striden? Såg den lika spektakulär ut från läkarna som den var nere på arenan?"
Stoltheten visste inga gränser.
"Och ni är?" frågade han sedan, då han kom på att han inte hade fått ett namn att koppla till ansiktet.

Han hummade bara till svar, nickade med en lätt kryptisk min. Vinster verkade ha stigit den yngre åt huvudet. Kunde utnyttjas.
"Åh, jag ber om ursäkt. Fenris var namnet"
Presentationen ackompanjerades av en lätt bugning. Då han såg upp på vargen igen, vilken presenterats som en Ninjavarg, blixtrade det om hans ögon.
"Säg mig Lotus Ökenbane, vad har du för syfte i livet?"
Han log. Lät den sista meningen hänga outtalad mellan dem, det vore synd att låta din potential slösas bort på lösdriveri.

Deb andre presenterade sig, och Lotus laded namnet på minnet. Fenris hade något, som trots allt, intresserade en unge. Något som fängslade honom. Lotus visste inte vad, men han fann att han lyssnade noga till det den andre sade. 
"Mitt syfte..."
Egot hade fyllts ytterligare när den andre kallat honom vid namnet han fått i arenan, och ett litet flin gled fram över hans läppar.
"Jag tänkte se världen." Ett kort skratt lämnade honom. "Nu... Nu vet jag inte. Det känns aningen banalt. Alla vill väl se världen?" 
Han såg in i Fenris gnistrande ögon.
"Jag vill göra mer än alla andra."

Han mötte hanens svar med ett något breddat leende. 
"Jaså"
Något fundersamt låg i hans röst, det var tydligt att den äldre hanen gav ninjavargen sitt fulla intresse. 
"Något alla verkar vilja göra just nu är att bygga dessa städer.."
Meningen avslutades i en suck, något bittert låg i rösten. För ett ögonblick inväntade han hanens reaktion, som om han ville läsa av vad Lotus spontana känsla inför platser som detta skuggfall var.
"Och visst är det ärofullt att vinna strider i en arena, men vad har vi blivit när det är dem enda strider vi tillåter?"
Han ruskade på huvudet.
"Är vi ens vargar längre? När vi sover bakom väggar, får vår mat serverad och inte längre behöver någon skicklighet för att överleva?"
En rynka hade bildats i den väldiga vita vargens panna.
"En ninja likt Er förstår såklart vikten av disciplin, så jag är säker på att Ni kan förstå mina bekymrade ord."

Först kände Lotus en svag förvåning mot det Fenris sade, för han hade inte bara sett nackdelar med platser som Skuggfall, utan även de fördelar som det förde med sig. Men allt eftersom Fenris talade började han mer och mer få grepp om vad den vite menade. Kanske det var rätt, kanske han hade fel.
"En ninja likt Er förstår såklart vikten av disciplin."
Lotus nickade sammanbitet.
"Ja, jag förstår vad ni menar." Han tystnade några ögonblick, övervägde Fenris ord mer noggrant. "Vi är vargar. Vi ska inte leva på detta vis. Det försvagar oss. Det är respektlöst, mot naturen och mot oss själva. Någon borde gå till handling, protestera mot detta onaturliga sätt att leva." 
Lotus tystnade, såg fundersamt på Fenris.
"Och jag antar att Ni är en som faktiskt tänker gåt till handling?"
Orden som Fenris lade fram verkade genomtänkta och välplanerade. Som om hanen spenderat mycket tid med att fundera över detta.
Lotus själv övervägde sina alternativ. Han visste inte allt om planerna Fenris hade. Visste inte vad som kunde förväntas i framtiden. Men det var bättre än det ingenting som han tidigare hade levt efter. Och utan att riktigt tänka igenom det hela beslutade han sig, hastigt men bestämt.
"Önskar ni hjälp med era planer? Jag kanske inte kan mycket om städer och deras uppbyggnad, men säkerligen finns det andra sätt jag kan bidra på. Man hittar alltid användning för en ninja, inte sant?"
Han flinade mot Fenris.

Fenris log bekräftande åt hanens ord. Detta var oväntat enkelt, men det närde också hans övertygelse om att han inte var ensam. Det fanns något naturligt inom alla vargar som motsatte sig detta sätt att leva, man behövde bara nämna det för att denna sida skulle vakna liv. Iallafall om vargen i fråga var värdig, om den ännu inte låtit sig förslappas och tämjas. Lotus Ökenbane var uppenbarligen inte tam än.
"Så sant, så sant."
Svarade han med ett brett leende. Den där starten på något stort kändes plötsligt nära igen och han hade saknat den glöd som nu åter strålade i den turkosa blicken.


[Avslutat?]