Det hade gått en stund sedan Arashi stött på den stora ärrade hanen. Hon var förvirrad då hon sakta rörde sig fram mellan olika försäljare och vargar av alla möjliga slag. Dom flera såg på henne med avsmak. Trodde den unga tiken var berusad då hon hade svårt att gå rakt. Hon snubblade till och råkade stöta till en varg. "Se dig för" Fräste vargen innan han gick vidare. Arashi reagerade knappt på vad som hände runt henne. Hon vist knappt vart hon var. 

Hon nådde till slut grönområdet och sökte sig till ett träd där det var lugnare. Få vargar vistades under träden då de antigen tränade, handlade eller var inne och såg på striderna som utspelade sig inne i arenan. Arashi sjönk ner i gräset och försökte återfå fattningen. Försökte förstå vad som egentligen hänt. Muskler och strupe värkte men de höll sakta på att ge med sig. Det var var i hennes sinne det var kaos. Hon var ensam. Ingen hånade röst, ingen kamp om kontroll. med slutna ögon och huvudet vilande på sina tassar så försökte hon återfå lite mer kraft.

(Pax till Allital)

Aliital kände hur huvudet bultade, hon var fortfarande påverkad men inte allt för onykter. Vatten och mat hade hjälpt massor. Den blåa tiken började röra sig mot utkanten av området för att finna lugn och ro, hon behövde få vila huvudet från allt som varit. Alii plockade med sig lite frukt i en väska för att kunna avnjuta på sidan av hon hade sett ett lämpligt träd på vägen in till Skuggfall som hon hade tänkt ut som kandidat till att hålla henne sällskap. Det var så mycket socialt hon kände att hon ville ha just nu. Tyvärr verkade inte Aliis vision på sällskap och verkligheten stämma överrens. Under trädet låg där en flerfärgad, mycket bekant varg... åh nej.. Alii var så pass nära att hon uppenbart måste ha sett den andre så hon ville inte bara gå därifrån. Det senaste mötet hade inte den andre varit särskilt trevlig, Alii tänkte fortfarande på Chi och sorgsen kom rinnande över henne igen.. inte gråta... inte gråta... inte gråta... Hon stod och vägde vad hon skulle göra, men beslutade sig för att den andre behövde sig en upplysning. Det nyfunna modet måste helt klart komma från vinet, för Alii kände inte igen sig själv??

Då steg närmade dig den plats Arashi befann sig på kunde hon inte låta bli och öppna ögonen. De svarta ögonen föll på en gestalt hon kände igen. Sakta höjde hon huvudet och mötte tiken olikfärgade ögon. Hon såg ner på sina tassar innan hon suckade tungt och tog dig stelt upp i sittande ställning. Åter föll ögonen på den andra tiken. Hon var så trött men tydligen ville denna tik henne något så hon fick acceptera att hon inte skulle få vila ner för stunden. En liten fläck med torkat blod syntes på sidan av halsen.

Innan den andra började tala öppnade hon munnen och talade med en hes och ansträngd röst. "Du var Chis vän" De svarta ögonen såg in i de olika ögonen. Hennes svarta ögon var svåra att läsa av då färgen gjorde det mycket svårt att läsa av hennes känslor. Dock var det uppenbart att hon var utmattad. Dock har hon fått lite mer kontroll på sig trots att kaos ännu rådde i hennes inre.

Med nyfunnet mod fortsatte hon fram mot den främmande, i sitt huvud gick hon igenom ord för ord vad hon skulle säga till denne uppnosiga saken. Hur hade hon mage att stövla fram och i fråga sätta hennes och Chis relation och sedan bara lämna när hon uppenbart såg hur ledsen och uppriven Alii varit?! Alii bromsade upp sig själv vid åsynen av att tiken såg helt slut ut? Hade hon varit med och slagits eller hade hon gjort något annat som tagit slut på alla hennes krafter? Orden som rann ur den andra var tröga och lät nästan som om hon talade genom pälsen. " Ja... " svarade Alii lite förvånat, hon hade räknat med att bli utskälld.

Alii lät sina tankar studsa genom huvudet och hon försökte reda ut vad hennes nästa svar skulle bli, om tiken skulle komma med fler påhopp eller om hon skulle fortsätta på samma nivå som hon just påbörjat? Frågan om hon och Chi varit vänner länge? Alii funderade på vad hon skulle svara hur länge hade dom varit vänner? " Vi... har varit vänner ett tag. Jag mötte Chi för ett par veckor sedan... kanske är någon månad... jag har tappat tiden. " Alii suckade sorgset och tog mötte den svarta blicken med en tom och sorgsen uppsyn. " Vad... varför undrar du? " Alii tänkte på den otrevliga tonen tiken haft till en början, vad hade ändrats?

Tiken verkade vara en god vän med Chi även om de inte varit vänner så länge. Detta förvirrade Arashi för hon hade bara den bild av Chi som en hård erfaren stridskämpe som inte lät någon komma honom lära inpå livet. Hennes tanke gick till sig själv. Han hade ju ändå på något sätt tagit sig an henne då de båda valde att lämna TBB. 

Tikens fråga kom då varför hon undrade. De svarta ögonen mötte de udda. Hon var en märklig tik denna vän till Chi. "Jag..." Hon tvekade lite. "Jag undrar hurdan han var utanför flocken." Huvudet tippades lite på sned och hon kände att tala inte gjorde rösten bättre men hon ville veta. "I flocken var en en hård och kall varg. Inte ens sin dotter eller hennes valpar verkade betyda något för honom" Tanken föll på hennes mor och hennes far. Kusiner. Huvudet dunkade mer och hon kunde känna hur frambenen började darra smått. Hon kände av vad den stora ljusa hanen gjort och förvirringen i hennes sinne efter att Envidia slitit sig lös var påtaglig och hon kunde inte tänka klart. Blicken föll på hennes egna ljusa tassar och i förvirringen sade hon lite tyst och tanklöst för sig själv. "Kanske var morfars sätt att agera i flocken bara ett spel" Hon kunde inte få grepp om honom men lite föll på plats. Han hade inte övergivit henne även om han varit hård och tvär mot henne som han varit i flocken.

Alii tvekade fortfarande över den andres intuitioner, hon mindes Chis ord om hur hans flockmedlemmar varit och vad han gjort.. När tiken berättade om sin morfar? Var Chi hennes morfar? Alii kunde se några av Chis drag i henne men varför hade hon då blivit så arg?? " Men alltså... Vad är ditt problem? Han kanske behandlade andra som han själv blev behandlad!" Alii fräste fram orden och hickade kort därefter.. " Nej förlåt... jag menade inte... ååh... jag skulle aldrig druckit det där vinet. " Hon slog sig för nosen som att banna sig själv.

Tiken fräste plötsligt åt henne och de svarta ögonen mötte hennes. Att han bara behandlat andra som han själv blivit behandlade. "Om han nu handlade andra som han själv blev behandlad borde han visat sin familj mer respekt och kanske inte drivit på oss valpar så hårt som han gjorde. Få av oss överlevde och oavsett vad han gjorde så visade jag alltid den respekt för honom som han krävde" Rösten var låg och ansträngd men hon släppte inte den andra tiken med blicken. Att hon fräste och blev arg på henne var något hon inte förstod. Ja hon hade blivit förvånad då tiken berättade att Chi varit en vän och detta hade kastat omkull hela hennes värld och även sårat henne djupt att morfadern inte kunde visat sina barnbarn minsta lilla vänlighet medan en främling kunde han visa en helt annan sida mot. Hon struntade i att tiken skyllde på vinet. "Jag tror nog att du kan förstå hur sviken jag känner mig av honom. Allt jag fått genomlida är hårda ord, press på att träna och prestera i min träning medan en främling kan han visa en helt annan sida inför" Rösten dog ut och hon skakade på huvudet och såg in bland alla vargar som passerade förbi. Hon övervägde om hon borde lämna detta ställe nu. Komma underfund med vad den stora vita bort och att hon nu var helt sin egen. Ingen flock som sade åt henne vad hon skulle göra och ingen Envidia som hela tiden fanns där och tryckte ner henne.

Alii stod stelt och tittade på tiken som om hon vore från en annan planet? Även om hon mindes väl varje ord Chi talat om för henne så kändes den hanen så främmande som hon pratade om? Eller ja hon kunde ju se i hans ögon att där funnits ondska men den individen som suttit framför henne hade varit så fundersam och... ren? Ärlighet men frågvishet hade speglat den mörka själen in i Aliis ljusa. " Jag... Jag vet inte vad jag ska säga. " Alii talade med dov ton och nästan lite sorgsen. " Jag beklagar att du aldrig fått möta din morfar som jag såg honom, den hanen jag mötte den sommarnatten var... allt annat än hård och kall, han var... ren. " Många gånger pausade hon i meningarna för att försöka hitta rätt formulering men det enda hon kom fram till var just att han känts ren, där doldes inte falskhet bakom en fasad av muskler eller dålig personlighet han var bara som helt avskalad alla fasader han någonsin haft. En själ som kom att sätta hårt avtryck i hennes.

De svarta ögonen mötte åter de olikfärgade. Öronen klippte lite på hennes huvud. Hon lyssnade på tikens ord. Chi ren? Det gick inte ihop för henne för hon hade alltid sett morfadern för vad han var. Ett verktyg som TBB använde till de mesta. Chi hade berättat lite smått och Arashi visste att hennes mor var en svikare som trotsade en direkt order från Chi och då även mot TBB och hon hade inte kommit tillbaka så då Arashi fick höra detta under vandringen med Chi förstod hon att modern var död.

Hon skakade lite på huvudet för att rensa de olika kaotiska tankarna. "Jag... Jag är..." Hon visste inte vad hon skulle säga. Var hon glad för att Chi visat en främling den sidan av sig men inte sina egna barnbarn. "Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka om det du berättat om Chi. Mycket har hänt under dagen och jag kommer aldrig få chansen att se den sidan av honom" Svarta ögon, svåra att läsa av, såg nu stadigt rätt in i tikens. Under samtalet hade de värsta kaotiska börjat lägga sig. "Jag har alltid levt ett liv i en flock där vi sågs som verktyg för att förverkliga en galen tiks ideal som sedan länge varit borta. Jag har aldrig upplevt ett liv där någon skulle kalla sig för vän med mig." Hon ville att tikens skulle förstå vilket liv hon levt trotts sin unga ålder. Hon vred sig lite så ett brännmärke blev synligt. "Vi tränades hårt. Gjorde vi inte nog bra ifrån oss fick vi ta konsekvenserna av vårt slarv" Huvudet började klarna allt mer och hon kunde fokusera tankarna mer. "Jag... jag kan inte säga att jag är glad men ändå... Han hade tur som fick möta dig och fick... Ja jag vet inte." Hon vände sedan bort blicken igen. Inne på arenan hördes vargarna som betraktade striderna och både jubel och förvånade uttryck hördes. Det var inte så många som som inte var inne på arenan nu men några gick ändå mellan barackerna. Sakta reste hon sig upp, lite ostadig men hon kände att nu kunde benen bära henne så hon kunde lämna denna plats som påminde om TBB. Hon tänkte be om Chis kropp och låta honom finna en sista viloplats. "Jag ska leta upp en plats att begrava Chi på så han får en något mer anständig begravning än vad jag tror dom ger de som inte har någon som tar hand om kropp får" De svarta ögonen mötte åter hennes blick. "Du kanske vill ta ett sista farväl?" Hon blev själv förvånad över frågan men ändå den kändes rätt. 

(Blev osäker på om de ens berättat sina namn för varandra, Alii kanske kan berätta lite om den flock hon gått med i för jag tänkte att Arashi kunde gå med i den)

Alii s andetag var nästan flämtande. Det kändes som att hon inte kunde få styr på varken sin kropp eller sin hjärna och de ville absolut inte samarbeta utan levde helt sina egna liv. Hon försökte lyssna så uppmärksamt hon kunde på vad tiken sa och hon blev förbryllad över allt hon berättade. Hon var tvungen att berätta för Ez om detta, Ez... Hon blev med ens ledsen igen över att den fina hanen bara försvunnit och lämnat henne under den absolut värsta tidpunkten. Orden från den andra fick Alii att tveka lite, hon tyckte Chi hade turen som fått träffa henne? Alii log för första gången ett mjukt leende. " Jag är glad att jag fick träffa honom, han fick mig att se en helt annan sida av livet. " Tiken reste sig upp och Alii tog ett steg mot henne när hon berättade att hon skulle leta en plats att begrava Chi på. Tårarna brände åter i ögonen men Alii bet ihop hon måste sluta gråta!!! Men när hon blev tillfrågad om att ta ett sista farväl av Chi rullade tårarna obehindrat från hennes ögon. " Menar du... Alltså får jag det? Tack snälla...... Vad heter du? " Alii insåg att hon inte visste vad hon hette, så oförskämt av henne själv att inte fråga. Alii slöt upp vid tikens sida och började gå med henne tätt intill den varma tiken, Alii behövde trösten från en annan individ och den här tiken verkade vara mer öppen nu än först dom träffats.

" Jag hade aldrig hört talas om en flock som eran tidigare, faktiskt har jag nog aldrig hört på maken om något så... stört. Jag har bara min familj att jämföra med och Cirkeln... Vi är så långt ifrån det du just berättat och som Chi berättade. " Sakta skakade Alii på huvudet. " Vi finns för de svaga och de som blivit illa behandlade, de som inte får göra sin röst hörd! " Plötsligt fanns där både mod och styrka i Aliis ord, varje stavelse såg hon Ez framför sig som berättat om hans och Kols flock - den hon inte visste om hon tillhörde ens.

De svarta ögonen betraktade den blå tiken, lyssnade till det hon sade om Chi. Kanske kändes det ändå lite bättre av att veta att Chi ändå hade en vänligare sida. Det fick henne att inte känna sig allt för udda då hon aldrig trivts i TBB. Tiken verkade förvånad över hennes erbjudande om ett sista farväl. "Ja du var en vän till Chi och du har lika stor rätt som mig att ta farväl av honom." En liten liten antydan till leende spelade i tikens mungipa. Hon kände en liten samhörighet ändå med denna tik även om de var så olika och verkade ha så olika uppväxter. "Jag heter Arashi, vad är ditt namn?"

Då tiken berättade om Cirkeln spetsades hennes öron. En flock där man tog hand om varandra. Även om hon tidigare känt att hon inte ville bli en del av en flock igen så utan Chi kände hon sig mycket ensam och vilsen. Även det som hände då Envidia lämnade henne förstärkte denna känsla. "En flock som inte ser styrka och blodtörst, vilja att strida och döda som viktiga. Det är för mig så långt ifrån vad jag är van." Även om det kanske inte var så TBB hade varit så var det den syn hon hade om TBB och hur hon upplevt flocken. Hon tvekade. Vågade inte fråga om flocken. Hon var trotts allt en ung och oerfaren tik och huvudvärken dunkade i huvudet, kroppen gjorde ont men hon hade tränats till att inte känna efter, att ignorera smärta. Inte visa sig svag.

De små nätta tassarna placerades framför varandra i rask takt för att hålla jämn takt med henne. Alii tänkte länge och väl på vad hon skulle svara men blev avbruten med att hon presenterade sig. " Aliital. " Svarade hon med ett litet leende. Ångesten kändes inte lika illa nu som den gjort innan, kanske skulle hon må ännu lite bättre snart?
" Vart ska du ta vägen nu? " Frågade Alii efter en stunds tystnad. Egentligen var hon inte intresserad av svaret men det gjorde ont igen av att prata om Cirkeln då tankarna ofriviligt vandrade vidare till Ez. " Efter skuggfall alltså? "

Tiken presenterade sig. Aliital. Hon nickade. Namnet lade hon på minnet. Hon tänkte inte på att hon var större än den andra tiken och tog större steg och hennes kraft gjorde att hon rörde sig snabbare men så sneglade hon på den andra och såg att hon verkade på raska på så hon saktade ner lite. Så kom frågan om vad hon skulle göra sedan. Hon saktade ner ytligare lite. "Efter att Chi blivit begravd så ska jag nog vandra. Jag... Jag måste finna mig själv." De svarta ögonen såg på tiken innan hon såg framåt igen. Hon tänkte hämta Chis kropp och begrava honom. Hon hoppades att han skulle få ro i livet efter detta och inte plågas. Att få en värdig begravning i stället för att slängas i en anonym massgrav. De svarta ögonen såg på henne. "Jag är glad att han ahr en vän med sig in i de sista." Hon såg framåt igen och fortsatte gå nu tyst i sina egna tankar.


(Tänkte vi kunde avsluta efter ditt svar)

Arashi gav Aliital nästan huvudvärk med hur förvirrande det varit. Deras första möte var allt annat än något naturligt och deras andra möte var bara.. flummigt? Hon ruskade till på det blå huvudet och mötte den svarta blicken, Alii kunde inte avgöra om hon blev rädd för dom mörka ögonen. Dom bar inte mörker men dom var inte heller så trevlig att titta in i. En sakta nickning till svar på att hon måste finna sig själv. " Jag... kan relatera. " Tankarna vandrade åter tillbaka till Ez, så många frågor hon hade att ställa honom. Det här var inte okej. Arashis ord bröt dom miljontals frågor som rullade runt i henens huvud. " Åh, tack... Jag önskar bara att det inte hade slutat såhär. " Meningen som rullade ur henne kom med en väldigt sorgsen ton, det var knappt hon kunde hålla tillbaka tårarna.

Sakta gick de båda tikarna sida vid sida, tysta och med en nedstämdhet som nästan gick att ta på.

[AVSLUTAT]