Den stora, turkosgröna drakargen fann sig sittandes bland roserna med ögonen stängda och ett lungt ansiktsuttryck vilade på hans ansikte medans doften av roserna steg runt omkring honom. För ett litet tag så fanns det inga konspirationsteorier som flög runt i huvudet på honom och istället för den eviga viljan att upptäcka allt så fann han sig dragen till doften. Att han aldrig tidigare funnit denna plats var en ren skam.
"I almost didn't believe it was you. Sitting so still." Hörde han en road röst. Det tog ett par sekunder innan han uppfattade att det inte var i hans huvud han hörde rösten utan att den lilla Silannin som följt med så länge på hans resa. Han log stort.
"Took you long enough." Skrockade han tyst utan att öppna ögonen.
"Doesn't seem like you're in such a hurry." Svarade hon retsamt medan hon hoverade i samma höjd som hans huvud. Han slog försiktigt till med svansen och skakade på de stora skinnvingarna.
"I think I could live here." Sade han tillslut till henne efter en längre tystnad.
"Now I'm sure it's not the Leutwin I know. I doubt he could live anywhere."
"That sounds like a theory I could come up with." Skrockade han och öppnade de gröna ögonen för att titta på vännen. "If you want us to leave then leave we shall." Svarade han med ett leende. De hade trots att teorier att reda ut och svar att få tag på. De kunde inte sitta bland roserna för resten av sina liv.


[Paxat till Aliital]

Aliital tog ett smygande steg framåt, hon jagade eldsflugor som så många nätter förr. Hon kröp ihop för att ta sats och skjuta ifrån med sina bakben, avstampet var precist och hon slog igen munnen över ett par eldflugor som lyste. Hon fnittrade för sig själv när hon började flina och såg hur det lyste ur hennes mun, irriterat surrade dom små flugorna i hennes gom och hon öppnade den skrattandes. Skrattet var rent och klingade vackert i mörkret, tatueringarna på hennes kropp lyste svagt i det lilla månljus som tittade fram. Dom två färgade ögonen följde vaksamt ett par flugor som surrade in i ett buskage, hon kilade smidigt efter och stannade precis utanför busken. Hon lyssnade plötsligt spänt när hon hörde en röst längre fram, vem kunde det vara? Hon kikade upp över buskens kant och såg en turkosgrön fakarg sittandes mitt bland buskarna. Hon stelnade till och höll andan, hade han hört henne? Dom blå tassarna tog ett par försiktiga steg framåt och smidigt rundade hon busken.
-"H-Haloo.." Orden kom osäkert ur hennes mun, hade hon gjort bort sig nu? Främlingen verkade på väg därifrån?

H-Haloo..


Leutwin drog snabbt runt huvudet och sökte med den gröna blicken. Även Etina, hans lilla kompanion vände sig om i luften då även hon hört rösten medans Leutwin drog på sig ett brett leende. Etina varnade honom tyst om att inte vara konstig innan hon landade på en trädgren, tillräckligt nära för att inte behöva ropa i fall hon hade något att säga. I vanliga fall var det inget problem tack vare hennes telekensis som gjorde att de två kunde höra varandra över ett långt avstånd.
"Hallå där." Svarade han med en djup stämma. Den stora, pälslösa svansen slog försiktigt till bakom honom och han skakade lungt till med vingarna för att lägga dem tillrätta innan han satte sig ner bland rosorna. "Jag är Leutwin. Det där är Etina." Han rykte lätt på huvudet på den hängade trädgrenen.  "Men vem är du tro?" Han talade fortfarande med ett leende på läpparna som fick honom att inte se helt normal ut.

Aliital såg lite blygt på honom, hon hoppades han inte hört hennes uppenbara lek och trodde hon var en fjant. Alii var ingen fjant, hon hade barnasinnet nära men hon var ingen tönt. När deras blickar möttes log hon lite trevande och hans stämma var rejäl. Hon blev lite förvånad även om hon inte väntat sig en liten nätt stämma men att han hade en sådan stämma var inte vad hon väntat sig, den var nästan mäktig. Dom två färgade ögonen såg fascinerat på hans hud, på hans fjälliga svans och hon gapade lite svagt men lyckades hindra den från att droppa i golvet. Vingar. Vad var det med henne och vingar? Hon hänfördes av dom och ville bara springa fram och smeka dom, hon valde dock att hålla dom tankarna hårt för sig själv - han skulle säkert skratta ihjäl sig om hon sa det högt. Alii såg på Leutwin och sedan upp i trädet, hon nickade sakta och försökte hålla tonen stadig när hon pratade.
-" H-h..Hej. Jag är Aliital, men kallas Alii. " Hon tog några korta steg framåt, nästan trippade mot honom.
-" Vad gör ni här? " Frågade hon mjukt.

H-h..Hej. Jag är Aliital, men kallas Alii.
Vad gör ni här?


Han måste ha stirrat i tystnad lite för länge för han kunde höra något som liknande ett par menande hostande och insåg att det var Etina's sätt att kommentera på hur onaturligt han betedde sig.
"Förlåt, jag tror jag fastnade lite. Aliital, vilket fint namn." Sade han vänligt trots att det lät lite som om det var något han övat på att säga. "Vi letar efter intressanta saker och ting." Han fortsatte att le brett. Det var vad han själv trodde var vänligt och tillits fullt men från någon annans perspektiv - och det var Etina aldrig sen med att påpeka när ämnet kom up - fick det oftast honom att se lite extra knäpp ut.
"Vad gör du själv har ute?"

Aliitals ögon blinkade nervöst innan han svarade, hon höll nästan andan medan hon väntade på vad han skulle säga. Han verkade lite... försjunken i andra tankar? Hon tvekade lite och undrade om hon kanske borde ta sig därifrån? Hon kanske störde dem båda? Så plötsligt kom en hostning som gjorde att Alii skälvde till av chocken, hon var inte beredd på hostningen. Dock verkade det som att det hade fått hanen att återvända till  nuet och svarade Alii. Han sa att hennes namn var fint, ja hon gillade själv det väldigt mycket men var samtidigt lite undrande över vart han fått sitt namn ifrån. Nej dummer du undrar vad hans namn betyder... Muttrade hon inombords åt sig själv. Ögonen gnistrade till när han sa att dom letade intressanta saker, ååh tänk om dom hade hittat något intressant?
-" Har ni hittat något?? " Sa hon lite för snabbt och lite för ivrigt, lugn Alii.

Motfrågan fick henne att bita sig lite i läppen.
-" Jag... eeh Jag typ bor här. Jag har ganska nyss kommit till Numoori så jag har inte hittat något intressant än. " Hon ryckte lite på axlarna och såg på Leutwin med ett svagt leende.

Har ni hittat något??


Leutwin sträckte ut vingarna lite, så att det knäckte till i hans leder innan han rättade till dem. Han fick tänka efter lite. Inte för att de inte hittat något, snarare för att han ville se till att han berättade om något intressant.
"Oja. En hel del. Blodsugande vargar till exempel. Vi såg ett par en gång, fast vi träffade dem tyvärr inte. De var borta innan vi hann landa." Han log, även om han fortfarande försökte vara vänlig så var det mer av ett flinande. "Jag är väldigt intresserad av dem faktiskt. Hur de kom att existera. Eller vad skillnaden mellan dem och kannibaler kan vara." Fortsatte han med en viss förundrad röst. Nu hade dock en arg Etina kommit flygandes mot honom.
"Leutwin!" Hon såg till att frysa hans ena öra medan hon skällde ut honom genom att säga att han inte skulle skrämma iväg den andra vargen.
"Förlåt mig Aliital." Han böjde ner huvudet lite lätt. "Jag borde ha frågat i förväg innan jag började prata om.. Läskiga varelser." Han hade fortfarande ett leende på läpparna, även om rösten lät ursäktade.

När Leutwin sträckte ut sina vingar ville Aliital nästan klappa tassarna i förtjusning, hon ville rusa fram och känna på dom majestätiska vingarna. Hon stod dock kvar på alla fyra tassar och drog lite häftigt efter andan, ögonen tindrade fascinerat. Ordet om blodsugande vargar ryckte dock snabbt tillbaka henne och dom fascinerade ögonen byttes snabbt ut mot förskräckta.
-" B-b-blodsugande vargar? " Hon spärrade upp ögonen och svansen som legat avslappnat bakom henne stelnade till och hon svalde hårt. Blicken flackade mellan dom båda och hon lyssnade på hans ursäkt.
-" Nej, nej det gör inget men jag har aldrig hört talas om något liknande?? Är alla mardrömmar sanna? Finns det levande döda, andar, demoner? " Hon såg förbryllat på honom och tog ett par steg fram mot dem.
-" Hur var det att möta en blodsugare? " Hon stannade upp mitt i frågan och precis som att hon tänkte något men skakade bort tanken gick hon fram sista biten mot honom och satte sig ner framför honom.
-" Var du rädd? " Rösten var försiktig och lite trevande.

Leutwin flinade när hon frågade om levande döda, andar och demoner. Han hade inte träffat några själva men visst flög rykterna runt.
"Jag har inte träffat några själv. Men jag är intresserad av att träffa ett par." Sade han med en munter ton i rösten. "Tänk dig. Någon som går fast de är döda. Vandrade döda. Tänk dig deras biologi. Hur kan de fungera." Han försvann åter igen in i sina tankar. Innan Etain harklade och han väcktes tillbaka till verkligheten.
"Nej. Jag var mest ledsen att jag inte fick chansen att studera de närmare. Mytherna säger att de inte kan äta något annat än andra vargar. Det sägs att det finns en väldigt charmig brun blodsugare. Så olikt de vandrade döda så kan man anta att de är lika intelligenta - eller kanske mer intelligenta än oss." Han hade ett leende på läpparna och en känsla i blicken som talade om hur mycket han tyckte om ämnet. "En dag skall jag lista ut allt." Skrockade han tillslut.

Aliital lyssnade fascinerat på allt han hade att säga, han hade alltså inte träffat några än. Hon tippade huvudet på sned och kände hur hon sträckte på sig mer och mer när han pratade tillslut snubblade hon framåt.
-" Men... Men tänk om dom kommer efter dig? " Hon spärrade upp ögonen och insåg hur dum hon var direkt när hon uttalat orden.
-" Juste... vingar! " Hon slog sig själv i huvudet med tassen för att påpeka över hur dum hon var.
-" Ibland kommer orden snabbare än jag hinner tänka. " Hon tog dom sista stegen framåt till honom innan hon satte sig ner framför Leutwin.

Hans utläggning om att han var ledsen över att inte fått studera de närmre fängslade henne helt. Hon var så nyfiken och förundrad över hur någon så gärna ville studera dessa hemska varelser? Hon kände sig fortfarande inte helt på det klara över chocken med att det finns vampyrer i världen. Hans fråga om att dom kanske var mer intelligenta än dom gjorde henne både rädd och intresserad på samma gång.
-" Men om dom nu är smartare än oss varför har dom gett sig till känna? Vore det inte smartare att vara lite i skymundan för att lättare komma undan med att döda? " Hon smakade lite på tanken och blev lite upprörd över hur dum dom kunde vara, tänk om dom skulle fortsatt vara i det dolda så hade ingen behövt vara orolig och dom skulle ju själva inte behöva vara oroliga att andra dödar dom?
-" Allt?? Allt om de odöda eller om allt? " Hon såg fascinerat på honom när hon frågade. Blicken vandrade över hans kropp igen och fastnade på hans majestätiska vingar igen.

Han lyssnade till hur hon kom på svaret på sin egen fråga och log. Han såg inte ner på henne över något sådant litet, ibland hände det.
"Det är lungt, nyfikenhet har inte alltid tid för att vänta på logik. Något jag innerligt uppskattar." Svarade han med en dov och munter röst. Han reagerade knappt när hon gick fram de sista stegen och satte sig framför honom.
Han älskade uppmärksamheten och att svara på frågorna hon hade att ställa. Han puffade till och med upp sin bröstkorg lite vagt, något Etain inte var sen med att påpeka.

"Alla sagor har en tråd av sanning. Om jag inte har helt fel så trodde du väl inte allt för mycket på att de existerade innan jag sade det. Det gäller att lista ut vad som är sant och vad som är falskt." Han nickade som om han höll med sig själv. "Du kan inte gömma något för alltid. Tillslut så har tillräckligt många hört om det för att det skall komma ut i ljuset. Även om de flesta endast tror att det är historier som deras föräldrar berätta för dem for att de skall uppföra sig." Han sträckte lite vagt på vingarna för att få bort den irriterande känslan av stelhet.
"Allt som finns att upptäcka. Allt som ingen tror existerar men som forfarande gör det. En dag skall jag veta mer än gudarna." Svarade han, men det fanns ingen skämtsamhet i hans röst när han tittade upp mot himmlen.

Aliital fnittrade lite generat åt hans kommentar men var tacksam över att han verkade uppskatta att hon allt för ofta inte kunde hindra sina ord från att lämna munnen innan hjärnan kopplat vad hon tänkt säga. Blicken vandrade över hans kropp åter igen, över dom väldiga vingarna och hon såg över den kala svansen. Hon följde musklerna hur dom sträckte på sig när han verkade åtnjuta uppmärksamheten han fick och alla hennes frågor hon ställde.
-" Vilken tur att du träffade på mig, för här kommer logiken och orden inte allt för ofta i rätt ordning. " Hon kliade sig lite i bakhuvudet med tassen och kisade lite med en lite ursäktande min.

Hans ord fick henne åter igen att fastna, varenda stavelse som han sa fick hennes huvud att snappa upp fler frågor att ställa.
-" Men hur listar du ut det? Hur vet du vad som är sant eller vad som är falskt? " Hon tippade huvudet fundersamt på sned och kände en rysning vandra över hennes rygg av välbehag när han rörde på vingarna.
-" Om du nu ska komma ut med något är det då inte bättre att man gör en storartad entre är en entre där man knappt ser något? " Hon höjde fundersamt på ena ögonbrynet. När han sa att han hade planer på att veta mer än gudarna.
-" Jag gillar att du har ett mål och att du strävar efter det, drivna individer är fantastiska! " Hon log mot honom och såg fascinerat på honom.

Men hur listar du ut det? Hur vet du vad som är sant eller vad som är falskt?
Leutwin tänkte en liten stund på vad han skulle svara. Det var kanske inte den svåraste frågan att svara på. Lite sniffande där, lite sneglande dit, och en rimligt låg respekt för andras privatliv. Han hummade lågt innan han svarade.
"I slutändan så tror jag att det handlar om att vara öppen för möjligheten att allt är falskt eller sant varsig du tror på det eller inte." Han blickade omedvetet upp mot himmelen. "Det är då man lär sig att ta in all information runt omkring och lägga ihop det. Och när det inte finns något annat alternativ, då har du hittat sanningen." Etain höll tillbaka ett skrock från hennes plats borta bland genarna och Leutwin log medan blicken trillade ner till den blåa vargen.
"Jag vet inte. Själv gillar jag inte att dra uppmärksamheten till mig. Men det kan vara så att de inte vill bli hittade. Det finns säkert vargar som inte tycker om blodsugare speciellt mycket." Hans vingar ryckte till, som om han hade lite svårt att kontrollera hans energi. Glädjen fick honom att vilja slå till med vingarna, få ut lite av den där energin han fick av att prata om blodsugarna.

Jag gillar att du har ett mål och att du strävar efter det, drivna individer är fantastiska!

Han skrockade lite vid hennes ord.
"Livet är alltid lite mer roligt när du jagar något. Vad är ditt mål just nu?" Han log brett, nästan lite för brett, till en viss del fick det honom att se galen ut.