"Varya?" frågade Blair, men fick inget svar. Hon vände och lämnade dem. Hon hade sett lite konstig ut, men Blair ville inte snoka mer än så. Han ryckte på axlarna och vände sig mot Yrjö igen. "Undrar om han kan prata med de där tänderna." Trion hade tagit en bra plats, och de var nära nog för att de stora huggtänderna på den ljusa cestron skulle urskiljas.
     Den svarta vargen, hon som var dräktig med Evens - det påminde Blair om att han verkligen ville söka upp honom igen - valpar, tog till orda igen och meddelade att en ny strid skulle börja. Mamma och son? Han vände sig mot Yrjö igen.
     "Det här blir kul!" deklarerade han och flätade samman sina ben med dimmvargen igen efter att de flutit isär när han vänt sig om efter Varya. "Jag håller på henne. Morsan, alltså."

[Utspelar sig under Och skuggan föll]

Yrjö följde Varya med blicken när hon gick. Han väntade sig ett svar efter Blairs tilltal, men hon lämnade dem utan ett ord. Yrjö såg tillbaka mot Blair, och de utväxlade några blickar. Yrjö förstod sig sällan på tikar och vad de tänkte på, men hon hade sett märklig ut. Han skulle se om han kunde hitta henne senare. Yrjö tänkte inte missa resten av striderna. Nere på arenan hade den första striden redan gjorts klar, och han fullkomligt älskade hur teater hade vävts ihop med gladiatorspelen. Trots folkmassan var Yrjö fullkomligt bekväm, och de hade bra platser. Solen sken dock starkt och han hade önskat sig en fläkt. Runt honom virvlade endast en tunn slöja av dimma svagt, och det tycktes nästan som om hans päls dansade trots bristen av vind.
"Knappast," svarade han på Blairs kommentar och fnös. De var barbariska, cestrovargarna. Urtidsdjur, det förvånade honom inte att de stred och på ett så osofistikerat sätt. Men, det var roande att se dem spilla varandras blod. Yrjö lät Blair sammanfläta deras ben, och Yrjö lät den långa svansen tillgivet svepa längs  Blairs flank.
"Sonen," kommenterade han istället och såg mot den yngre. "Hon har mer erfarenhet, men jag tror sonen lärt av henne."
Yrjö sneglade mot Blair.
"Ska vi slå vad? Förloraren bjuder den andra på vin kvällen lång."

Hjärtat hoppade till av den lätta beröringen, men Blair log bara mjukt.
     "Ska vi slå vad?" Blairs leende blev ett flin, och det var svar nog. De såg på striden i tystnad, och inte förrän publiken började jubla vände sig Blair tillbaka mot sin vän.
     "Hmm", sa han retsamt, men gav Yrjö en liten puss på kinden för att mjuka upp sina ord. Ända sedan Varya antagit att de var ett par hade Blair varit nästan överdriven i sina tillgivna gester. "Kan bli dyrt det här, snygging."

[Avslutat.]