En mindre bäck hade korsat hans väg och tvingat in honom i skogen. Vattendraget hade varit för brett för att han skulle våga sig på att korsa. Det hade däremot visat sig lyckat då han hittat ägg av en markruvande fågel. Så han hade fått mat i magen som tack för att han gått en omväg.
Tyvärr var skogen oregerligt svårframkomlig här, till skillnad från stranden som emellanåt till och med hade sand. Han hatade det. Sand var antagligen vad gudarna skapat när de fått slut på ideér. Det var alldeles för likt böset som blev över när man gjorde någonting alls, det där sista som ingen egentligen vill ha för man kan inte göra någonting alls med sand. Men men. Inne i skogen var rötterna i alla fall kompakta och ytterst fasta även om de var höga. Temperaturen var väldigt hög vilket han inte heller var direkt van vid. Det var rätt otrevligt. Det också.
Efter en stund lät det som att vattnet nog hade blivit grundare, det porlade mer högljutt i alla fall, Prövande gick han fram till vattenkanten och stoppade ner tassen. Vattnet nådde honom till magen och var på tok för strömt. Med ett fräsande backade han upp från vattnet och fortsatte muttrande följa vattnet i nordlig riktning.